Godkända sexuella preferenser

Jag drar mig till minnes för några år sedan. På samma konferens, en heterosexuell man och en homosexuell kvinna och jag.

Han sexuellt bejakande med övertygelsen om att allt annat vore hämmat hon med vetskapen att hon inte är normen och inte alltid ens accepterad. Han visade mig sin uppskattning i svängar så vida att de passerade mina markeringar om att de gått långt över vad jag var bekväm med och när jag slutligen likt sköldpaddan bara drog mig undan ser jag fylld av förvåning hur hon går in i mitt ställe: fräser, markerar och försöker resonera honom fram till sin egen orimlighet.

Jag försöker dra mig till minnes och jag tror att det var första gången sedan en av bröderna Granqvist gick emellan mig och en narkotikapåverkad kille som försökt lyfta mig i ett strypgrepp på en krog i Stockholm, någon gång under 90-talet, som någon hade insikt och kurage nog att göra så.

Menade han något intresse i form av en intressedeklaration, en invit? Nej, bara fullt övertygad om att hans uppskattning var värdefull för omvärlden. Att hans gillande var ett stärkande av mig.

Så befinner vi oss i ett privat och skrattfyllt samtal, hon och jag och några till i gruppen och vips så säger hon något till mig som skulle kunna tolkas som en invit. Det var inte det, men orden lade sig på ett roligt sätt och jag ser ett drag av oro i blicken, ett behov av att släta över, att förklara att det ”inte var illa ment”. Ett slag i magen på mig.

Kunde människan som jag respekterar och gillar ens för en liten sekund tänka att någon form av uppskattning från hennes sida skulle kunna vara annat än en komplimang – oaktat om det var en flirtkommentar som de man kan slänga till Ica-kassörskan för att göra det sociala mer smidigt, den flirtiga kommentar man kan ge en vän som en tämligen avsiktslös uppskattning eller mer?

Eftersom jag själv flirtar med alla jag gillar – fullständigt avsiktslöst, var det mitt sätt att då tackla det hela att följa upp för att försöka säga – det är inte utanför normen mellan oss. Men min tolkning av hennes reaktion och den på det följande magsmällen följde med mig hem. Hon vet att hon är uppskattad och respekterad, vi var båda öppet monogama och i var sitt förhållande, så den enda orsak jag kunde se var att jag främst dejtat män och hon enbart kvinnor. Hon uppfattade sig inte vara inom mina sexuella preferenser och det skulle göra agerandet negativt för mig.

Att inte omfattas av mina preferensramar är ett faktum som omfattar 99,9999% av alla självsäkra män. De faller inte på sitt kön, utan på sin person och sina värderingar. För där går min djupaste preferens. Men det är ingenting som särskilt många män någonsin reflekterat över, det begränsar inte framfarten. För deras sexuella läggning kombinerat med min könstillhörighet är i alla lägen ok och godkänd.

Idag bubblade samtal om QX-galan och årets homo upp i mitt flöde. Det gör mig illamående att det behövs. Att det överhuvudtaget är någonting som vi behöver definiera oss i relation till, men än villaägare kontra lägenhetsboende, Android konta Apple eller någon annan variabel som är en del av vårt liv, men som inte får människor att värdera eller döma oss.

Men så länge någon upplever sig att ha orsak att ha den där vaksamma oron i blicken som ger mig slag i magen, så får vi nog gala och paradera på, bäst vi orkar. För världen är inte ett ok ställe innan det är lika naturligt för lesbiska väninnor som heterosexuella vänner att kamratligt flirta med mig och kunna utgå från att det tas för vad det är. En social grej.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

MediaCreeper Creeper