Hat till höger och till vänster, på nätet och på papper

Det har varit en hel del hat på tapeten den senaste tiden och bra är väl det i någon mening – problem skall lyftas och granskas – annars ruttnar de och blir än mer infekterade.

Hat är kanske än av de mest destruktiva känslor mänskligheten kan uppbåda. Jag går så långt att jag definierar den som ond och den del av människan som rymmer hatet för ond.

Eftersom frågan är så allvarlig gör det mig ont att den trivialiseras och plattas till. Näthatet är en myt, det har inte med nätet att göra. Inte heller handlar det om marginaliserade grupper som uttrycker sin maktlöshet.

Hatet drabbar inte enbart de personer som Uppdrag granskning valde att lyfta fram, det drabbar så många fler, som inte passade in i den förklippta problembeskrivningen. Inte heller grundar sig hatet i maktlösa och outbildade män som söker revansch.

A Cherokee Legend:

An old Cherokee is teaching his grandson about life. ”A fight is going on inside me,” he said to the boy.

”It is a terrible fight and it is between two wolves. One is evil – he is anger, envy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.” He continued, ”The other is good – he is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion, and faith. The same fight is going on inside you – and inside every other person, too.”

The grandson thought about it for a minute and then asked his grandfather, ”Which wolf will win?”

The old Cherokee simply replied, ”The one you feed.”

vargkärlek

Vargen, ett kärleksfullt flockdjur

Skall man följa flera av de ansatta och framlyfta skribenternas tankegångar, så är det fullt legitimt med våld för utsatta och förtryckta grupper, så jag förstår egentligen upprördheten. Eller jo det gör jag förstås, för jag blir precis lika upprörd när jag läser att överklassen skall utsättas för det ena eller andra. Även där självinsikt saknas är det naturligt att bli upprörd över våld, eller hot om våld och dehumanisering. Man behöver inte se bjälken i sitt eget öga, för att inse nackdelen och det obehagliga med hat. I någon mening blir det lite pikant att måttstockarna inte är samma, att våldet uppenbart bedöms olika beroende på vem som drömmer om det, vem som uppfattas vara förtryckt kontra överhet. Men det gör inte någon av våldsinslagen mer legitima eller acceptabla.

Vargen, ett farligt flockdjur

Vargen, ett farligt rovdjur i flock

Hat handlar inte om situation, hat handlar om vilken varg du väljer att mata och det gäller oss alla. Så vitt jag kan förstå så var det många av de som överlevde koncentrationslägren (och man kan nog med fog säga att få människor varit så förtryckta, eller utsatta för så mycket missbrukad makt) som just intagit positionen att man måste vårda sin mänsklighet, att i den situation där man har absolut inget så är det som håller en uppe, att inte bli som rovdjuren, att inte ge efter för hatet.

Där har vi alla ett ansvar, att stävja hatet, att argumentera emot det, att belysa det.

Hat handlar inte om nätet, även om det alltid är bekvämt att vara anonym när man bejakar sin onda och djuriska sida. Läser man till exempel Isabella Löwengrip så framgår det tydligt att hon i minst lika stor utsträckning utsätts för hatet i pappersbrev eller människor som människor som kränker hennes såväl fysiskt som geografiskt genom att uppsöka hennes hem.

Eller om Ann Heberlein som bland annat trakasserats av en man som då var professor på Chalmers. Eller om män som får kommentarer dagligdags om att de borde få kuken avskuren – kanske av någon som läst SCHUM-manifestet(?).

Det är inte underlägsna högerextremister mot vänsterns intellektuella kvinnor. Det är inte näthat, det är hat.

Ont, sjukt, skadande hat – oaktat om det kommer från en arbetslös och outbildad man, Åsa Lindeborg, en professor på Chalmers eller någon annan och vi kommer knappast få bukt med det på något annat sätt än genom att vi alla sätter ned foten och säger att vi inte accepterar hat, även när det inte vänds mot oss, även när det vänds mot våra fiender.

I likhet med vargen är människan ett flockdjur, med interna regler för vad som är tillåtet och inte, kanske beror även på valet av varg att mata till viss del på den övriga flocken och vad den tillåter?

Ingen förtjänar att bemötas med hat och ingen bör få hållas med att hata ostört. Hat är ett val, det är inte som att snubbla på tröskeln.

Det är mina 5 cent i frågan.

Marika Formgren skriver tänkvärt.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Lämna en kommentar

MediaCreeper Creeper