Tavakoli argumenterar inte för sin rätt

När jag läste Barzoo Tavakolis öppna brev till Kent Ekeroth blev jag glad. Det har delats och applåderats av många, så jag var uppenbarligen inte ensam. Tavakoli beskriver sin och familjens bakgrund och hur deras liv i Sverige sett ut. Vad Sverige gett honom och hans familj, men också vad de gett Sverige. En del.

Jag har de senaste dagarna sett människor som beklagar att brevet vunnit folks gillande, nu senast Ann Heberlein

som anser att Tavakoli argumenterar för sin rätt att leva i Sverige baserat på sina prestationer. Att värderas som människa, att uppbära mänskliga rättigheter skall förstås inte kopplas till prestationer, resonerar Heberlein och visst är det så. Det mänskliga värdet ligger i människans varande.

Mänskligt värde baserat på prestationer är enligt Heberlein någonting som främst företräds av nyliberala ledarskribenter. *host* Nåväl, låt oss låta den passera. Nästan.

Även om jag instämmer i att människors värde inte ligger i prestationer tolkade jag dock Tavakolis text ur andra perspektiv.

Tänkaren är inte vad Tavakoli associerar med Sverigedemokraterna eller Ekeroth

Tänkaren av August Rhodin

Det första är att han vänder sig till Kent Ekeroth och hans sällskap – jag betvivlar starkt att de lagt någon längre stund på att överväga mänskliga rättigheters uppkomst ur naturrätten, till skillnad från genetiska, kulturella eller religiösa faktorer. Faktum är att när jag satte mig ned och läste samtliga riksdagspartiers stadgar, var SD det enda parti som ställde krav på utdrag ur belastningsregistret av den som ville kandidera. Jag menar att det är signifikativt för gruppen som Tavakolis vänder sig till. För människor som värderar människor relativt prestationer eller grupptillhörighet för Tavakolis ett rimligt resonemang – ”enligt era normer är ni värdefulla och jag inte – det här har jag inneburit för samhället – det här har du Kent Ekeroth inneburit. Summera”.

Men jag gjorde också en annan tolkning av Tavakolis text och den vinkeln riktar sig mer till alla som tar sig friheten att värdera och begränsa andra människor. Titta i spegeln och titta efter vad du själv bidrar med, vilket värde du skapar för dina medmänniskor innan du tar dig friheten att kritisera eller begränsa någon annan. Eller som det klassiska talesättet lyder ”sopa först rent framför egen dörr”.

I det avseendet tyckte jag att Tavakolis sopade till Kent Ekeroth och för den delen många politiker och makthavare tämligen ordentligt.

Ödmjukhet och självkritik är inte belastningar, de är dygder. Lika självklart som det är för de flesta av oss att människovärdet ligger i existensen människa, inte i vare sig hudfärg, religion eller prestation lika självklart borde det vara att man kandiderar politiskt – inte för att tillfredställa sig själv och sina behov – utan för att det skulle göra andra nytta.

Jag inser att jag här jonglerar med facklor i det halmhus som jante-lagen byggt och som istället för självutplåning i så många fall leder till självförhävdelse. Men att företräda andra bör du verkligen göra för de andras skull, inte för din egen.

Så oavsett hur man läser Tavakolis text så tyckte jag att den var bra.

Sedan tycker jag att någon med Heberleins skärpa och utbildning kunde hålla sig med en större insikt i användandet av ordet nyliberal och vad liberalism står för relativt människorvärde.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , ,

MediaCreeper Creeper