Skolplikt borde fokusera på kunskaper, inte på skolan

svenskt klassrum 1065

Illustration av artikeln ”Svensk skoldebatt” på wikipedia.
Bilden länkad till artikeln

Jag snubblade in i en debatt om skolplikt på Twitter och började fundera. Skolan är en av de mer intressanta politiska områdena – få frågor tar så stor andel av vårt liv i anspråk och påverkar vår framtid så mycket både om vi ser till själsligt välmående och självbild som om vi ser till kunskaper och därmed möjligheter att forma vårt liv och att ta ansvar för det.

Att allt inte är sommarsol och smultron i skolan framgick inte minst av PISA-undersökningen som visar att svenska elever fortsätter att falla efter kunskapsmässigt. Någonting som Nya moderaterna vill lösa med mer tid i skolan. Men emellanåt påminns vi också genom löpsedlar och artiklar om barn som lidit av mobbing och gjort katastrofala saker för att undkomma, eller som vill ha skadestånd för att vuxenvärlden inte skyddat dem i en situation som de tvingats in i.

Tvång är av ondo och hemskolade barn uppvisar bättre resultat, menade den ena debattören på Twitter. Barn som lever i utsatta miljöer, med föräldrar med extrema ståndpunkter, får en väg in i samhället genom skolplikten, menade den andra.

Å ena sidan behöver ju påpekas att när man ser resultaten för hemskolade barn, så visar de resultaten vad som blir effekten av väldigt engagerade föräldrar/lärare. Det är inte synonymt med de resultat barn skulle uppvisa som bara hölls hemma. Å andra sidan tycker jag att man måste hålla sig med en stor dos ödmjukhet och självkritik innan man får för sig att tvinga andra människor.

Jag tror att det finns en relevans i att barn vars familjer lever utanför samhället, som försöker vara isolerade, får en anknytning via skolan – tillgång till gemensamma normer och förhoppningsvis samhörighet och det är bra – det ger förhoppningsvis en självständighet. Men samtidigt är det helt uppenbart att barn emellanåt far så illa i skolan att de väljer att ta sitt liv. Och en hel del far rejält illa utan att ta sitt liv. Hur stora är de olika grupperna och hur väger man dem emot varandra?

Att med hot om våld tvinga människor, oavsett ålder, måste i mina ögon bygga på ytterst väl underbyggda argument. Jämför de krav som ställs för tvångsomhändertagande eller institutionalisering i andra former.

Den svenska skolan har generellt haft två argument som stöd. Det ena argumentet är att en väl fungerande demokrati bygger på en något så när utbildad befolkning. Det krävs grundläggande kunskap för att kunna fatta rationella beslut. Det andra är att barn genom att vistas i skolan skall uppfostras till de värden som samhällsledningen ansett gynnsamma samt genom gemensamma erfarenheter skall svetsas samman till en homogen befolkning.

Det var resonemang som kanske kändes bekväma att stå för en gång, men jag har ganska svårt att idag se någon argumentera för att alla skall tvingas till nio års tvångskommendering för att därmed bli som alla andra och få de rätta värderingarna. Det i sig är ju ett sätt att säga att samhället är överställt människorna i det. Nio år av allas liv tas i anspråk för att en andel av befolkningens syn på vad som är ett gott samhälle skall verkställas.

Det enda moraliskt hållbara argument jag kan se för obligatorisk skola är kunskap. Först med grundläggande kunskap kan du vara självstyrande och självständig samt fatta de beslut som såväl du själv som samhället behöver och det kan vara rimligt att ”påtvinga” barn – oaktat vad deras föräldrar tycker. Men det leder ju också till slutsatsen att kunskapen måste vara fokus och målet som det hela mäts efter.

  • Om skolan inte ger eleverna de kunskaper som ansetts relevanta förlorar skolplikten sin legitimitet.
  • När kunskaperna erhållits måste människan sedan vara fri att disponera sin tid efter eget gottfinnande, tvånget kan inte vara fastställt i tid.
  • Om människan kan tillskansa sig kunskaperna, eller dessa samt fler, på bättre sätt måste det också stå dem fritt. Att neka människor att lära sig så mycket de kan och vill är i min värld ingenting annat än perverterat
  • Miljön måste i övrigt vara god och skadefri. Att tvinga någon att gå sönder är inte mindre perverterat än att förneka någon att lära sig och växa.

Jag är övertygad om att de allra flesta barn skulle gå i skolan oavsett plikt. Det är en inrotad del i vår kultur och den absoluta majoriteten av alla föräldrar vill trots allt att deras barn skall ha utbildning och skolan är ett bra ställe att över på sociala interaktioner, träffa kompisar och så vidare.

För att legitimera ett obligatorium skulle vi dock behöva släppa skolplikten och övergå till en utbildningsplikt och avsevärt högre krav skulle behöva ställas på såväl kvalitet som miljö och mängden val till alternativa vägar hållas öppna. Egentligen skulle det enda som vore absoluta krav vara att genomgå och klara regelbundna kunskapstest – först den som inte klarar dem borde kunna tvingas till utbildning i någon form.

Så kommer det se ut den där dagen i framtiden då jag blir världshärskare. Men det är en stund tills dess och tills dess kan jag påverkas med goda argument om du skulle ha en annan ståndpunkt.

Uppdatering: Jag minns inte om du läste det jag skrev om det i augusti, sade Johnny på G+ Ett fint sätt att säga att jag är lite efter i debatten? Ja, kanske och oaktat hans näsvishet rekommenderar jag läsning av ”När principer kolliderar” om ämnet intresserar.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , ,

Lämna en kommentar

MediaCreeper Creeper