Rumänska tiggare är en möjlighet

människa i nöd på trottoarenVi som bor i större städer ser dem dagligdags. De rumänska tiggarna som sitter på sin påse eller sin filt på trottoaren och sträcker fram sin hand, eller en mugg. Glädjande är det inte och jag vet aldrig hur jag skall göra. Mitt ursprungliga ställningstagande var att aldrig ge pengar, köpa mat om det såg kritiskt ut och att ge till hjälporganisationer.

Men det var så länge tiggarna var svenska alkoholister som svajade vid busshållplatsen och viggade pengar till en biljett och det här är någonting helt annat. De har flytt outhärdliga situationer, skuldsatt sig för att komma hit, bor i läger som inte är funktionella om vintern i Sverige (om de någon del av året är det) och det här är det bättre alternativet för dem. Sug på den. Det här är det bättre av de alternativ de har.

Och ja, jag har hört många säga att det här är inte vårt problem, det är den rumänska statens problem. Låt mig då vara väldigt klar och tydlig.

Vi behöver diskutera hur vi skall förhålla oss till människor som kommer hit för att tigga. Eftersom vi i Sverige inte generellt låter folk svälta ihjäl på gatorna så påverkar det vårt välfärdssystem att de kommer hit och tigger. Det är dock en politisk fråga som bör föras på ett politiskt plan.

Sådant som komplicerar en redan komplex situation är att det ute i Europa finns någonting som romerna inte är – kriminella tiggarkedjor och dem vill vi helt uppenbart inte ha hit. Frågan är dock om vi kommer att få dem. Jag gissar att de huvudsakligen finns i länder med en religiös kultur som är kopplad till någon form av avlatsupplägg som går genom att skänka till fattiga.

Men när vi står där på Icas parkering näsa mot näsa med en människa som inte har annat val än att sitta och frysa hela dagen och hoppas på andras medlidande, då är det inte läge att ta upp en politisk diskussion om Rumäniens hanterande av sin befolkning, om du så mycket som överväger vad det är för nationalitet på människan framför dig borde du i mitt tycke ha ett kok stryk.

I stunden mellan två människor är vi ingenting annat än just människor. Den ena förmodligen med marginal att hjälpa lite och den andra i akut nöd.

Så kanske kan dessa olycksaliga människor föra med sig någonting gott? Kan de lära oss att empati och solidaritet med dem som behöver hjälp och de politiska besluten är två skilda saker? Att de är rumäner och vilket ansvar den rumänska staten har har ingen relevans i det mänskliga mötet. Micro och macro. Och den som hänvisar till frihet från ansvar från att hjälpa en människa i nöd, med hänvisning till att skatten redan är betalad… ja, jag har läst även den kommentaren och den fick mig att må illa. Endast en rätt trasig själ avhändar sig sin mänsklighet genom skattsedeln.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

MediaCreeper Creeper