I en intressant grupp på Facebook fann jag dessa funderingar som jag fann värdefulla, eftersom de hjälpte mig att förstå hur Kajsa Ekis-Ekman resonerar, vilket jag aldrig tidigare varit i närheten av.
För er som föredrar det i skriven text:
Helheten och sexualiteten i “Varat och varan”
God afton.
I kväll har jag varit på en mycket mysig och lugn fest. Helt i min smak. Mot slutet satt jag med två stora hundar i knät och läste Kajsa Ekis Ekmans bok ”Varat och varan”. För er som inte känner till henne är Ekman en debattör som profilerat sig som motståndare till sexarbete och surrogatmödraskap.
Ekman har ett fokus som jag alltid har upplevt som märkligt. Visserligen tar hon upp en del verkliga sociala, psykologiska och juridiska problem som förekommer i samband med sexarbete och surrogatmödraskap.
Men hon argumenterar inte för några lösningar på dessa problem, eller för att problemen inte skulle gå att lösa. Jag upplever närmast en underton av att det vore fel att förbättra sexarbetares och surrogatmödrars arbetslivssituation, eftersom det då skulle bli svårare att totalförbjuda deras verksamhet.
Efter att ha läst mer i boken så tror jag att jag förstår bättre hur hon egentligen tänker, även om jag fortfarande inte håller med.
Vad Ekmans projekt egentligen handlar om är en andlig vision av vad det innebär att vara människa, eller snarare vad det innebär att vara kvinna. En vision där allt som händer med kroppen, eller åtminstone underlivet, är en del av kvinnans odelbara innersta väsen. I denna vision är det per definition omöjligt att ha samlag eller bli gravid utan att pantsätta sin själ.
Den helhet som Ekman förespråkar ser jag som mycket intressant, och jag tror att den den kan vara värdefull för många. Sexualiteten blir något heligt och mycket vackert, inte minst på en andlig nivå. De gudinnekulter som Ekman tar upp i boken blir ett kulturarv som är väl värt att återskapa.
Problemet med Ekmans helhet, som jag ser det, är att hon inte presenterar den som en helhet, utan som ”helheten, bestämd form singular”. De som inte delar in sin identitet på det sätt som Ekman förespråkar… dom har helt enkelt fel.
När jag studerade österländsk religioner kom jag i kontakt med en modell vid namn ”Psyko-Social Homeostas”. Denna presenterades i en artikel kallad ”The Self in Cross-cultural Perspective”, skriven av en kinesisk forskare vid namn Francis L. K. Hsu. Hur det namnet nu uttalas.
Artikeln jämför västerländsk mainstreamkultur med kinesisk mainstreamkultur. Men dess analysverktyg kan även användas till att analysera subkulturer och individers privata livsåskådningar.
Tänk dig en glidande skala mellan å ena sidan ditt allra innersta väsen, och å andra sidan sådant som inte har med dig att göra över huvud taget. Var på den skalan placerar du olika saker? Författaren hävdar att personer som är influerade av västerländsk kultur placerar sina husdjur och sin Gud mycket närmare deras innersta väsen än vad kineser gör. Medan personer influerade av kinesisk kultur placerar sin släkt mycket närmare sitt innersta väsen än vad västerlänningar gör.
Översatt till det som Ekman pratar om så beskriver hon två extrempunkter på skalan. En där samlag och mödraskap är helt internaliserat, och en där samlag och mödraskap i stället är helt externaliserat. Hon ger inte utrymme för några gråzoner, inte några mellanlägen på skalan – trots att detta förmodligen är sanningen för väldigt många människor. Sen finns det också personer som intar endera extrempunkten. Det gör det absolut. Men Ekman ser dessa båda extrempunkter som helheten respektive dualismen. Hon ser den ena extrempunkten, att helt och hållet internalisera samlag och mödraskap som sådant, som en förutsättning för att vara en hel människa. De som inte delar hennes livsåskådning är per definition trasiga.
Denna andliga syn är inte bara Ekmans egen. Säkerligen är den mycket utbredd bland de svenskar som tar kategoriskt avstånd från företeelser som pornografi, prostitution och surrogatmödraskap. Ekman utmålar två motpoler mot hennes eget perspektiv. Dels en patriarkal kristendom som reducerar kvinnor till den åker i vilken mannen sår sin säd. Och dels en kommersialism där det är som önskvärt att människor reduceras till varor och pressa dem till att göra våld på sina innersta väsen.
Jag kan hålla med Ekman om att dessa båda människosyner existerar och att de är djupt problematiska. Dock ser jag även Ekmans egen människosyn, så som den framstår i ”Varat och varan” som djupt problematisk den också.
I min värld är människans innersta väsen något som varje enskild människa har rätt att definiera åt sig själv. Jag tror på religionsfrihet och livsåskådningsfrihet och individens frihet. Och ja, jag vet att det kan vara svårt att leva upp till. Folk pressas från alla håll, och är man ekonomiskt och socialt utsatt så är det väldigt svårt att vara oberoende. Men det är i så fall det vi behöver kämpa för. Hjälpa folk till oberoende och självständighet, inte att pressa på dem livsåskådningar och definiera åt dem hur de måste leva, hur de måste känna, hur de måste tänka. Det är grundläggande.
För att få en mer rättvis värld räcker det inte att bekämpa de ekonomiska orättvisorna och en del symptom på dessa orättvisor. Vi måste även se varje enskild medmänniska på Jorden som en jämlike att samtala med. Inte som någon att exploatera, men inte heller som ett småsyskon att indoktrinera eller som någon privat egendom som tillhör en eller annan kultur eller religion eller livsåskådning.
Kampen för en mer rättvis värld går vidare, och de problem som Ekman tar upp är väl värda att ta på allvar. Jag välkomnar även den direkta eller indirekta gudinnekult som Ekman förespråkar. Men bara så länge som den presenterar sig som ett alternativ bland andra. Ingen av oss någon som helst rätt att ge hennes eller någon annans ideologi äganderätt till andra människors själar.
Och därmed har jag pratat klart för ikväll.
God natt.
Mer finner du på Xzenu Cronström Beskows Youtubekanal, Twitter eller blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om Varat och varan, Kajsa Ekis Ekman, Xcenu Cronström Beskow
