Jag försöker att inte använda Dexion för annat än den samhällsdiskussion som kan antas intressera läsarna, men idag skall jag göra ett avsteg från den principen. Jag har just upptäckt att en av mina absoluta favoritkollegor genom tiderna är ute på jobbmarknaden. Har du möjligheten så vill du ta chansen!

Gabriela har påbörjat en datavetarutbildning, men insåg att hon vill arbeta mer med människor och mindre med kod. Tidigare har hon arbetat med mjukvarusupport, för att därifrån gå vidare till produktutveckling, testningsansvar och webredaktör för ett mjukvarubolag i Göteborg.

Gabriela är kvalitetsmedveten, reko, initiativrik, lyhörd och jäkligt smart, socialt skicklig, och har en underbar förmåga att kommunicera med alla yrkesgrupper och människosorter. Hon har ett varmt skratt och mycket omtanke. Du kommer garanterat få mer än hon lovar för hon har dessutom ovanan att vara ödmjuk.

För dig som i Göteborgsområdet behöver hjälp med ledning av supportgruppen, en produkttestare inom mjukvaruområdet och/eller en webmaster finns så väl mina som tidigare arbetsgivares varma rekomendationer.

Lämna en kommentar nedan eller maila mig på sophia [@] dexion.org så skall jag skyndsamt förmedla kontakt!

Läs även andra bloggares åsikter om Gariela Buda, mjukvarutestning, produkttestning, webmaster, support, projektledning, nytt jobb, projektledning

Jag gillar marknadsekonomi och att som kund kunna välja det alternativ som är bäst för mig. Ibland får jag bara ta effekterna av andras val av affärspartner, som Bring, vilka en del av mina och min grannes affärskontakter anlitar för att förmedla försändelser.

Det borde de inte. Jag misstänker starkt att Bring anlitar reklamutdelare som fockats. De läser slarvigt, de är oförskämda då man påtalar att det är en aningen allvarlig sak att skicka människors post på avvägar (posthemlighet och allt det) och de saknar kvalitetsambitioner. Under det senaste året har jag fått så mycket post adresserad till andra att jag blir bara trött. Eftersom jag arbetar från hemmet och Bring och Posten kommer vid olika tider så är jag väl medveten om vem av de olika företagen som gör vad. Posten ringde t.ex. på när vi var nyinflyttade för att förhöra sig om några av tidigare hyresgäster bodde kvar och vilka som var nyinflyttade samt påtalade hur de ville att informationen på dörren skulle vara utformad.

Idag skrev jag till Bring enligt följande, jag har också postat på FB, samt förstås informerat dem om att jag publicerar här:

“Hej!

 

Jag bor i en port med två personer med samma efternamn. Tidigare bodde den andra parten en trappa ned på källarplanet och nu två trappor upp. Konsekvent får vi de andras post. Så vitt känt har de inte fått vår.

Jag har flertalet gånger talat med brevbäraren om att BÅDE för och efternamn måste stämma, men utan resultat. Ja ibland har jag fått en utskällning för att hyresvärden utformar sina dörrskyltar på fel sätt.
Nåväl idag har jag fått någon annans bankpapper samt räkning och jag är utled på att vikariera som brevbärare utan ersättning. På försändelserna står lägenhetsnummer och i trappuppgången står såväl namn som lägenhetsnummer (på den andre parten, vi hyr i andra hand och finns enbart angivna på vår dörr). Så sent som förra veckan var jag mycket tydlig med att ENBART de namn som står på min brevlåda är boende här, så idag avlämnades posten hos oss på gatuplanet, inte på väg upp som tidigare varit vanan utan på väg ned innan vederbörande snabbt lämnade området. Personen måste ha varit väl medveten om att 3 av 4 försändelser var lämnade i fel låda.

 

Eftersom kommunikation med er personal inte lönar sig så kommer jag framgent att istället tillskriva er kund direkt och tala om att deras försändelser kommer till fel ställe, i för hoppningen om att de framgent anlitar posten istället. Jag förordar mångfald och valfrihet, men med syftet att höja kvaliteten. Det har uppenbarligen inte er verksamhet lett till, i all fall inte i det här området.

Idag kommer jag alltså att tillskriva SEB, Göteborgs Energi samt Hobbex.

Hälsningar,

Sophia Blomqvist
Meijerbergsgatan 10. Lgh 1002″

Läs även andra bloggares åsikter om Bring, kundreaktioner, feedback, posthantering

På förmiddagen den 30:e gjorde jag en utbetalning från mitt nyöppnade Paysonkonto till mitt bankkonto. Sedan dess har det stått “Uttag under behandling”. Sedan kl 9:40 står det istället “Uttag genomfört”, men inga pengar finns på mottagarkontot. Vid telefonsamtal med Payson fick jag reda på av en flicka att “pengarna är skickade och kommer fram under dagen”. Så i helvete heller!

För det första är pengar inte relevanta i sammanhanget, fordringar är. Det bör man veta om man arbetar med transaktioner. Pengar är sedlar och här skall inte skickas några sedlar. Fodringar är mitt anspråk på värde hos en bank och det handlar alltså om att ändra siffror i ett datasystem. Det gör man samtidigt på båda ställena. För jag över pengar från mitt konto A till mitt konto B så debiteras samma summa samtidigt som den krediteras på andra kontot. När man gör transaktioner mellan olika parter, som till exempel vid betalning med bankkort så reserveras en summa på ditt konto, tills administrationen är färdig och då minskas värdet på din bankfordran, medan värdet ökar på bankfordran hos den du handlat av.

Jag har ingenstans på vägen gett vare sig Payson eller deras bank, som efter vad jag förstod är SEB, rätten att låna av mig. Således skall jag antingen ha en fordran på Payson eller motsvarande fordran på den bank som jag valt att göra utbetalningen till.

Just nu har Payson (som redan suttit på 6500 i 3 dygn) eller SEB skaffat sig förfogande över min fordran vilket är att jämföra med ett kontantuttag på banken, där de genomför uttaget (krediterar bankkontot) lägger kontanterna under disken och säger “du kan komma och hämta dem ikväll”.

Det är inte ok.

Nu var det ett gäng år sedan jag läste fordringsrätt och brottsrätt, men det torde väl vara en besittningsrubbning i enlighet med Brottsbalkens 8 kapitel §8?

Så snart ärendet är avklarat kommer mitt Paysonkonto gå ett hårt öde till mötes och kommer jag fram till att felet ligger på SEB så får jag allvarligt överväga om det är en bank jag bör vara kund hos.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Payson, SEB, besittningsrubbning. fordran

Hon har en lite speciell plats i mitt hjärta. En direktväg rakt in på något sätt. Jag älskar henne inte mer, bara annorlunda.

Hon hade varit borta sedan i midsomras (sedan drygt ett år är hon skilsmässokatt som bor med husse) när Henrik ringde och plötsligt förstod jag den där drömmen några nätter tidigare då jag med förvåning upptäckte att jag stod med en bäbis på armen som kramade om min hals och sade “mamma”. Känslan av att min bäbis behövde hjälp var så stark men bäbisen var alldeles för liten för att kunna prata, men jag tänkte att min bäbis är väl speciell. Två dagar senare ringde Henrik. Av någon anledning hade hon bestämt sig för att lämna husse på Orust och inte lyssna när hon ropades på.

Det var dagarna före Niklas disputation, så trots att hela mitt hjärta bara ville iväg och hitta Smulan så fick vi vänta lite. Sedan har vi varit ute så snart vi haft möjlighet och ropat, pratat med grannar och satt upp efterlysningar.

Hela tiden bar jag med mig känslan av att hon ropade på mig och Niklas spanade ut längs vägar och skogskanter för tänk om han plötsligt skulle se henne. Henrik satt orolig i Linköping, med den bestämda känslan att hon skulle komma hem.

Veckorna gick och det var helt klart att hade hon inte hittat en familj så låg hon riktigt pyrt till. Jordbrukstrakten var fylld av stora bonnkatter och vädret var allt mer höst med stormar och sjunkande temperatur.

Så i söndags hade jag hämtat mig efter en antibiotikakur som hållit mig däckad en vecka och vi insåg båda att på måndag börjar allvaret. Det var lite nu eller aldrig.

Eftersom ingen i trakten sett henne så trodde jag att hon gått långt och att vårt hopp var att få tag i någon som sett henne genom att sätta affischer på genomfartsplatser. Mackar, bankomater och mataffärer. Men vi ville också sätta upp fler efterlysningar på brevlåderaderna i närområdet.

Så vid en brevlåderad strax intill huset hon försvann från kom en hundmänniska gående och det är bra folk, för de är ute mycket och ser mer än de flesta. Jag presenterade vårt ärende och visade Smulans foto. “Men hon håller ju till där uppe” sa kvinnan och pekade bakom sig. “Igår satt hon på klippan där.” Hon var den första som trodde sig känna igen Smulan och hoppet förstärktes. Med sin skelande blick, speciella färg och begränsade storlek ser hon inte ut som en bonnkatt. Upp längs vägen hittade vi en kvinna till som sade att det nog var Smulan som ett par dagar tidigare satt på hennes trappa och pratade.

Vi gav oss upp i vegetationen och ropade. Och ropade. Men oddsen att en katt som strövar är på rätt ställe … så på väg tillbaka till bilen, på andra sidan vägen och kohagen reagerar jag på en ilsken skata och Niklas säger, stanna, titta! I skogsbrynet sitter en katt och skriker för full hals. Smulans läten har alltid varit lite besynnerliga, mer som ett lamm än en katt och nu som en kraxande fågel. Hjärtat flög upp i halsgropen, jag älgade över dike och hage, ropandes på Smulan att komma till matte.

Väl inne i skogen backade hon, men när jag ropade “det är matte, kom, vi skall hem” vände hon och kom emot mig och lät mig ta upp henne. Det var som att möta en död. Katten var märkt. Som en liten räka klamrade hon sig fast vid min axel och när jag gick ut på öppen mark blev hon orolig, men för svag för att göra annat än lyssna på mitt lugnande.

När hon kände doften från kattgodiset i bilen började hon bita mig var hon kom åt i jakten efter godisbitarna.

Jag minns inte exakt vad hon vägde tidigare men mellan 3 och 4 kilo. En bastant och muskulös brud. Nu vägde hon knappt två. Föreställ er en vuxen kvinna på 30-40 kg så förstår ni hur mager hon är. Hon orkade inte gå rakt, kunde inte hoppa upp i en säng och det tog lite mer än ett dygn innan hon vågade sova på riktigt. Livsviljan var dock som vanligt obrytbar, men samtidigt – en katt i det skicket klarar inte att fånga mat, att försvara sig och jag vet inte hur hon hanterat lite mer dåligt väder utan kött på kroppen. Det var så att säga i grevens tid.

Så sitter jag här, i Göteborg, med Smulan på skrivbordet och tittar ut över höststormen och kan för första gången i år njuta av den. Hela min flock är samlad och trygg och jag funderar över världen.

För nog såg vi ett antal katter som nu har det tufft och bonden vi talade med pratade om denna ständiga ström av sommarkatter som de får hjälpa undan en plågsam svältdöd. Oftast genom avlivning.

Via Facebook får jag tips om en restaurang som under den kommande månaden skänker hälften av det kunderna betalar till en middag för hemlösa. För de hemlösa är ett synligt fenomen i Göteborg och precis som för Smulan så är det nu det riktigt tuffa börjar, säsongsmässigt.

Inte skäms jag för att de som är mig närmast är de som går först. Alternativet att hjälpa främmande och strunta i familj vore perverst. Medlidande och kärlek är två olika saker. men när vi säkrat det som är viktigast för oss så har vi möjlighet att vidga kretsen och att hjälpa dem som vi inte har en relation till.

Jag har därför satt upp ett mål: Så snart min nystartade firma går plus så skall tre projekt få en procent av vinsten.

Om du redan befinner dig i den situationen så kanske du vill tjuvstarta lite.

• Det första är Faktum (eller annan organisation som hjälper hemlösa)
• Det andra är Västra djursjukhusets fond för hjälp för hemlösas djur >>PDF med info + inbetalningskort.
• Det tredje är stöd till katthem som tar hand om alla dessa olycksdrabbade gosedjur som på hösten lämnas att dö på plågsamt sätt. (Fy fan! Hur är människor funtade?!)

Jag är tacksam. Tacksam över att Smulan har en stark röst som hörs både i skogsbryn och i mitt hjärta och för hennes obändiga vilja. Jag är tacksam för en tålmodig och kärleksfull man som tog sig tid och ork, trots att hans nacke havererade av alla resor till och från Orust, för att leta efter en katt. Tacksam för att han vågar lita på sina instinkter – för nog fick han syn på henne. Men också för att han låter mig lita på mina instinkter. Att våga lita på sitt hjärta är inte alltid lätt, inte i detta tvivlets tidevarv.

Jag är tacksam över att min flock är samlad och att jag nu kan sova lugnt om natten.

Jag hoppas över att få vara tacksam över möjligheten att i framtiden hjälpa andra. Det är en bättre drift för att tjäna pengar än platt-TV och ny bil. Helt säkert.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om tacksamhet, hjälp, mänsklighet, empati, hemlösa, sommarkatter, Smulan

_{»crosslinked«}

Det är inte allt på internet som jag är bekväm med. Det är heller inte allt i den politiska sfären som jag är bekväm med.

Under Almedalsveckan talades det en del om Twitter-elit och i samband med diskussionen om #Flickjox yttrades än det ena än det andra. Folk var upprörda först för att de inte fick Flickjox-invites och sedan för att det var ett skämt och inte på någon annans bekostnad, utan på invite-hetsarnas.

Jag vill poängtera ett par saker:
Eliter
Eliter är ingenting som skapar sig självt – det är du och jag som gör. I det här fallet har “eliten” uppstått därför att en grupp människor dels är mer aktiva än många, dels ofta har någonting vettigt att säga på sitt område och därför lyssnas till. En bra verksamhet för den som ogillar eliter är att inte lyssna på dessa människor som man anser vara elit, utan att istället söka efter andra människor som har kloka saker att dela med sig av.

Lyckas man inte med det, så kan man i alla fall ge faan i att gnälla över eliter. Att Aftonbladet har en löpsedel på vart och vartannat hus, indikerar inte nödvändigtvis att de är bra, men däremot att folk köper den. Antingen nöjer man sig med att inte köpa, man kan uppmuntra andra att läsa någonting bätte – som Fokus – eller så skapar man någonting bättre själv. Men att gnälla på Aftonbladet att de syns här och där och förvänta sig att de skall gå hem och gömma sig är inte schysst eller rimligt.

Kika på Twitters egenutpekade elit och överväg hur många av dem som du är intresserad av – för mig är listan komplett ointressant.

Deeped skriver rätt vettigt och Emanuel Karlsten lika så.

Lemmlarnas ledare
Visst är det kul med nya saker, det tycker vi nog alla till mans/kvinns. Men det blir ett problem när alla oreflekterat skall vara med på det nya tåget. Det är människor med lemmelbeteende som har en benägenhet att föra samhället till obehagliga stationer på resans väg.

Istället för att vara förbaskad på andra över att ni inte får vara med, eller att de driver med er – överväg varför det är så fasligt viktigt att vara med för just dig?

Mobbande mobbare skapar mobb
Jag är inte förtjust i ordet mobbing när det används för att beskriva att någon varit otrevlig. Mobbing är en serie exkluderande och nedsättande behandlingar som kommit att sättas i system. För den som drabbas är det fruktansvärt. Inte lite jobbigt – helt alltigenom fördjävligt. Nyanser i språket skapar mer precision, precision skapar förtroende för att inte tala om att det är fördjävligt hänsynslöst att slå någon i huvudet med en för stor slägga.

Jag börjar på internet se ett samband och det sambandet är att de som talar mest om andras oschyssta beteende också är de som vanligen kommer med oadresserade utfall om att “vissa” gör si eller så och hur hemskt det är. Kritik bör ha en adresslapp på sig och gärna vara kompletterad med ett förslag till lösning på problemet.

Själv tänker jag från och med idag ta mitt eget råd om eliter och sluta följa människor som läcker obehagligheter och oadresserad kritik, eftersom jag redan påpekade det direkt till dem. Läckande ogillande är inte egenskaper som jag vill riskera att se i en elit nämligen.

Läs även andra bloggares åsikter om elit, mobbing, hyfs

Läser Sakine om Mattias Svenssons nyutkomna bok Glädjedödarna och håller med, ända tills vi kommer till cigaretterna.

Jag vet inte om jag är avvikande vad gäller rökning, men min inställning är denna:

Vill du röka så har inte jag med det att göra. Men var då medveten om att rökandet stinker skit och gör många av oss andra illamående och täppta i näsan. Du slutar inte lukta för att du släpper ciggen och var också medveten om att du två-tre minuter efter att du slutat röka fortsätter att andas ut rök. Att röka skiljer sig, vad omgivningen anbelangar, inte så mycket från att bära hundbajs i fickorna, eller att inte använda deodorant. Rökningen är för en stund mer intensivt störande, men för den som sedan skall sitta bredvid dig på bussen kan det gå på ett ut.

Rökning är farligt, vilket förstås kan sägas om ridning och fallskärmshoppning också, men jag har än så länge inte hört någon argumentera för cigarettrökning för att det är gott, roligt eller för att det har gynnsamma effekter. För den som inte röker ger rökning yrsel och illamående, för den som röker lugnar det ned, men det skulle det inte göra om kroppen inte först trissats upp av rökningen.

Rökning är med andra ord som att skära sig i armarna, det kan fungera lugnande. Om du är rejält stressad från början.

Men precis som med dem som tycker att det är en sport att släppa kroppsgas, så uppskattar jag om du njuter av din last eller lindrar din stress någonstans där omgivningen inte störs. Jag vill kunna vistas på allmän plats, i mitt hem och på min balkong, utan att så att säga komma emellan din arm och rakbladet.

Det har med andra ord inte att göra med moralism, att jag undanber mig din rökning och oftast rökare över huvud taget. Det är bara som med allt annat – gör vad du vill så länge det inte går ut över någon annan.

Läs även andra bloggares åsikter om rökning, Glädjedödarna, hänsyn

Tidigare idag hittade jag denna fantastiskt roliga bild som jag snabbt delade och som ledde till ett rikt gillande och kommenterande bland mina kontakter. Så märkte jag för en stund sedan att jag fick noteringar som jag inte kunde se och nu upptäcker jag att bilden är borttagen.

KOM IGEN FACEBOOK! Det är en Ica-skylt som är felskriven. Inte ens små barn tar illa upp över det här, men jag gör när ni går in och raderar sådant som jag sagt eller visat. Jag har läst era avtal och jag håller mig inom ramen.

Ibland får jag en känsla av att Facebook egentligen är en gammal nucka som aldrig får något och inte tycker att någon annan skall få heller. Eller ens tala om. Jag vet vad Facebook skulle behöva, men det är nog inte sådant som ryms inom det moraliserande ängsliga dubbelmorals skjuta-innan-man-frågar-nät som vår kommunikation på siten omgärdas av.

Riktigt dåligt Facebook! Riktigt dåligt!

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Facebook, vårkukar, censur, moralism, ängslighet

Utanför Skänninge är VM i plöjning inlett och invigt av Landsbygdsministern (Instiftandet av en landsbygdsminister är ett välkommet komplement till stadsministern som fått härja fritt utan konkurrens allt för länge).

Jag tänkte att nu måtte väl ändå Skänninge översvämmas av sverigedemokrater, för mer konservativt och svenskt blir det inte än plöjnings-SM. Men så insåg jag mitt misstag, det står ju faktiskt VM. Då är det förstås en bunt med invandrare där, om än av temporär typ.

Sedan kan jag ju inte låta bli att bli nyfiken över det här med utrustning. När man tävlar i plöjning – reser man med egen plog och traktor då, eller tvingas man låna tävlingsredskap?

Läs även andra bloggares åsikter om plöjning, plöjnings-VM, landsbygdsminister, Eskil Erlandsson

Jag har spolat ögonen med aceton, gurglat insidan med klorin och lagt huvudet bakom bilens bakhjul, när den stod frikopplad i nedförsbacke … men det går inte bort. Det bara ekar i skallen! Det här är alltså tjejen vars åsikter upprört folk (ja det är första gången jag läser någonting som hon skrivit). Som har MÅNGA besökare på sin blogg. Jag vill inte leva med denna cynism bubblande. Men självmord är för långt att stava och tänk om helvetet finns. Och Kissie är där …

• Osama Bin Laden är död, av Kissie

Läs även andra bloggares åsikter om Kissie, dödsstraff, helvetet, ignorans

Ingen har än så länge bättre beskrivit fotboll och därmed också mitt brinnande, hett engagerade, nästan maniska ointresse för sporten i fråga, än Mitchell & Webb

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, sport