I går befann jag mig i kaotiska miljöer, där mycket tidgick åt till att åstadkomma mycket litet.

Det dröjde inte många sekunder innan jag började styra upp och försöka skapa ordning. Tills  jag fick kommentaren – du ser, du behövs här!

För några år sedan hade uttalandet fungerat som en drog. JAG hade varit betydelsefull och kunnat PÅVERKA. Vara DUKTIG.

Idag, aningens mer erfaren och med större självkännedom, för att inte tala om mer lyckoalstrande ryggade jag tillbaka. Jaha, vad betyder det att jag behövs? Att andra kan mindre än jag, att saker behöver lagas…

Jag frågade inte högt, men jag undrade “ok, vad får jag ut av det här och er? På vilket sätt kommer mitt liv berikas? Min kreativitet vattnas? Vad kommer jag lära mig av er?”.

Kanske har jag blivit lite arrogant, jag vet inte, men jag arbetar inte under människor som är sämre lämpade än jag för en uppgift och inte heller söker jag mig till miljöer där jag inte finner förebilder eller goda utsikter att frodas.

Det är en liten seger, men det går framåt.

En relation kan ha rätt mycket gemensamt med ett besök på gymmet slog det mig igår.

Man börjar med en inställning – t.ex. nu skall jag bli snygg och smal men inser vart efter att det är jobbigare än man först trott, men att välmåendet har ett högre värde än de skönhetsförbättringar man satt som mål.

Igår inledde jag en diskussion om demokrativärdets överhöghet över ideologierna och fick snabbt inse att min diskussion förvrängdes till en smått lingvistisk diskussion om ordet demokrati och om hur ord bör användas.

En bit in i samtalet kände jag mig lika uppgiven som någon av de första gångerna på gymet, efter att nyhetens behag lagt sig. Varför i hela friden gör jag det här? Det är ju BARA jobbigt, inte alls så där som jag tänkt mig. Jag bestämde mig dock för att inte ge upp och se vart det slutade.

Ja inte där jag hade tänkt, men i ett samtal om hur min man och jag tänker och reagerar när vi lyssnar till andra människor och hur vi förhåller oss till nya fakta eller ståndpunkter. Hur våra mind-maps ser ut, hur mycket lättare det blir att ta till sig ny information inom ett ämne, ju mer man redan vet och hur vi båda har samma sug inför att dela våra intellektuella intressen med varandra och vår omvärld samt hur och när vi känner att det är lättast att ta till sig den andres intressen, där båda har en låg allmänbildningsnivå och att det ofta är så att vi hamnar framför en film, trots att båda hellre skulle vilja vara kreativ inom sitt intresseområde, men tillsammans med den andra.

Den där demokratidiskussionen självdog i ett dike någonstans men vi avslutade kvällen i soffan framför reprisen av Mästarnas mästare, lite trötta efter den känslomässiga och intellektuella urladdningen, men med en större värme emellan oss än förut. Det var lite som den där sköna känslan efter att ha sprungit. Man vet att det blir lite lättare nästa gång och tills dess kan man bara njuta av injektionen av välbefinnande.

Meditera och lev längre skriver aftonbladet. Ingen överraskning.

Jag läste tidigare yogamamman, som nu handlar mer om överlevnad än yoga, och hon tipsade om en bra andningsteknik för avslappning. Att ta kontroll över andningen är en bra början till att komma till ro.

Andas in medan du räknar till två.
Håll andan och räkna till 2.
Andas ut medan du räknar till 2.
Håll andan och räkna till 2.
Andas in och räkna till 3.
Håll andan och räkna till 3. o.s.v. upp till 6 där du vänder och räknar ned igen.

Läs även andra bloggares åsikter om meditation, hälsa

[Caption]

Vid ett antal tillfällen har har andra människor berättat om sig själv på ett sätt som förändrat mig eller min världsbild. Ibland vänner, men allt oftare människor som jag aldrig träffat, men ändå fått lyssna till tack vare internet. Många gånger tycker jag att vi är dåliga på att prata om svåra saker på ett friskt sätt. Kanske på ett sätt som kan fylla den roll sagorna en gång hade, att få jämföra sitt levnadsöde med andras, att få möjlighet att inse att det där absurda som man är den enda i hela världen om att ha upplevt, är man inte så ensam om ändå och att låna eller inspireras av andras problemlösningsmetoder. Men det som också binder samman min strävan med sagorna är också perspektivet. När man mår dåligt är man ofta mer än villig att prata om sig själv, vilket förstås kan ha en terapeutisk effekt för den talande men inte så stort värde för den lyssnande.

Men jag tror att det är först när man är igenom, när man skaffat sig distans som man kan tala på ett sätt som är till nytta inte för den talande, utan den lyssnande.

Jag har länge gått och velat. Å ena sidan har jag uppskattat så mycket det andra delat med mig, å andra sidan så väger två argument emot. Det ena är vad vill jag ha publicerat på internet och det andra är att den enas levnadshistoria alltid överlappar andras och det måste man visa respekt för. Men jag har bestämt mig för att det positiva överväger, men det kommer att bli min historia och upplevelser av en i många avseenden komplicerad och mörk resa och mina tankar efteråt när jag nu står här med solen i ansiktet och ser tillbaka och funderar över vad som ledde mig dit respektive hit. Vilka avtagsvägar jag hade men missade, men också vilka jag faktiskt tog eller styrdes in på.

Retrospektivt finns det nämligen några saker som är så väldigt tydliga, men som då var helt fördolda. Jag är och jag valde. Jag är frikopplad från min historia och allt som hände var i något avseende effekter av mina val.

• Jag är inte min historia mer än jag är makaronilådan jag åt igår. De och den finns med som minnen och erfarenheter, men utgör inte den jag är idag. Du kan inte läsa mina texter om det förgångna och dra slutsatser om vem jag är idag. Det kanske du förstått, men jag gjorde det inte förut. Under stora delar av mitt liv har jag definierat mig enligt vad jag upplevt.
• Jag hade förvisso urkassa verktyg, så jag menar inte att “felet” var mitt framförallt inte som barn, men det var de facto val och de var mina. Anledningen till att jag vill poängtera det, vilket är information som gjort mig rasande då när det begav sig, är att det är lätt att hänfalla till defatism att tro att man har otur eller inte älskas av universum. Att se sin egen makt är nyckeln till att vända skutan, för det är där man inser att man behöver arbeta för att skaffa sig bättre verktyg till livsprojektet. Det tar sin tid. Det handlar om att förstå vad som driver mig och att hitta de många gånger okända eller oformulerade mål jag söker och att modifiera eller omformulera dem. Först när jag vet vart jag vill så kan jag välja i enlighet med målet.

Det första inlägget kommer att ansluta till den serie om reteaten på Follökna som jag började på för ett tag sedan och fundera lite kring själslig förorening. Återkommer inom kort.

Läs även andra bloggares åsikter om personligt, livshistoria, att dela

Tänkte tipsa om något som jag var iväg på i början av året och som jag nog skall iväg på igen.

En möjlighet att varva ned och inte bara träna kroppen utan också det inre. Lite annorlunda när man inte provat förut och lite som fysisk träning så kan det föra med sig träningsvärk och bitvis vara jobbigt – men oh så värt det!

Varför inte testa retreat på Follökna?

Läs även andra bloggares åsikter om Retreat, Inre resa

Att få se genom en annan människas ögon är värdefullt.

Ta till exempel Mymlan/Sofia Mirjamsdotter. En offentlig person som framstår som framgångsrik, populär och därtill snygg. Men det är förstås bara en sida av myntet och ingen person är så platt utan det finns förstås många andra delar och en av Sofias styrkor, en av de egenskaper som gör henne värdefull att läsa för mig, är att hon med sitt skrivande delger oss en del av de saker som skiljer henne från att bara vara framgångsrik, populär och snygg.

I samband med Chrstinas utmaning att berätta om sig själv som dålig förebild började jag fundera över det där, för jag är egentligen inte alls intresserad av, för att återgå till exemplet, Sofias dåliga sidor eller hennes nackdelar. Men det hon skrivit om sin ADHD uppskattar jag mycket, för att det har gett mig ett bredare perspektiv. Innan jag läste Sofias text hade jag till exempel skjutit in ett “handikapp” före ADHD. Det gör jag inte idag. Däremot var det rätt läskigt att se hur många kvinnor som reagerade med “jag är en dålig förebild – jajjamen!”. För hur kan det vara något bra? Jag vill instinktivt inte ha en förebild som säger så om sig själv. Det handlar inte om att vara bra eller dålig, utan att i väl valda ordalag dela sina erfarenheter när det är av instresse och att därmed ge en tredimensionell bild av sig. Att sakpa perspektiv och att kanske bespara någon annan från att uppfinna hjulet igen.

Andra som fångat mig, bland annat på grund av sitt generösa bjudande på egna erfarenheter och upplevelser är Joshen, Niklas och Heja Abbe.

Så skall vi verkligen vara så rädda för att vara privata? Jag tror inte det. Däremot skall vi passa oss för att trilla ned i det självcentrerade träsket av exhibitionism. Men det är en helt annan sak.

Läs även andra bloggares åsikter om Privat, Personligt, Erfarenheter, Mänsklighet

Om det inte är små barn eller älsklingen, för då kan jag slå på stort och köra den mer vågade varianten.

Passade på att städa skrivbordet på morgonen och hittade ett dokument som gjorde mig så där extra glad. Det var den första uppgiften för styrelseledamöterna att utforma var sin sådan här, som sedan bearbetades och filades på gemensamt samt slutligen antogs av styrelsen.

Ansvars PM – Sophia Blomqvist
Mina uppgifter: om ordförande är det min uppgift att vara den ytterst ansvariga för föreningens verksamhet och att se till att såväl styrelsearbete som föreningens verksamhet flyter med mesta möjliga smidighet. Det är också mitt ansvar att hålla en god kontakt med den yttre värld som föreningen kommer i kontakt med samt att representera föreningen i förbundets styrelse, ordföranderådet. En avgörande del för föreningens verksamhet är att tillse att så många av föreningens verksamheter som möjligt är finansierade av extern part.

Styrelsemöten är viktiga, men skall inte uppta mer tid än absolut nödvändigt och därför är det viktigt att de är väl förberedda. Det är också viktigt att våra medlemmar är ständigt informerade om vilka intressanta aktiviteter som finns den närmaste tiden. Detta sker lämpligen genom vårt elektroniska medlemsbrev (samt självklart hemsidan, som dock inte vilar under mitt ansvarsområde).

Mina mål för året är:

• att ansvara för att styrelsen under pågående termin fastställer nästkommande termins kalendarium
• att preliminära handlingar omför styrelsemöten skall vara utsända för påseende söndagen före mötet samt att slutliga handlingar skall vara utsända torsdagen före mötet.
• att minst var fjortonde dag utsända vårt elektroniska medlemsbrev, med för medlemmarna intressant information rörande både föreningen och övriga omvärlden.
• att hålla en god kontakt med de yttre existenser (förbund, parti, FMSF-föreningar, sponsorer m.fl) som föreningen har att göra med.
• att minst en gång per termin utge en fullständigt sponsrad föreningsskrift.
• att föreningen under det kommande verksamhetsåret skall fördubbla sitt medlemsantal (d.v.s. till minst 60 medlemmar).

Nog skulle jag det gå att förbättra idag när jag inte längre är lite över 23 år, men än idag så är jag nöjd. Tänk vad mycket smidigare mycket av det kollektiva arbete som jag deltagit i under andras ledning förlupit om man fastslagit ansvar och mål.

Jag hade snudd på glömt bort vilken jäkel jag är på ordförandearbete, men alls inte vilken välsignelse det var att arbeta med smart och engagerade människor som de som fanns i Dexions styrelse under föreningens glans dagar.

Läs även andra bloggares åsikter om Magnus Redin, Magnus CC Gustavsson, Johan Ström, Martin Stjernström, Joakim Törnfeldt (Johansson), föreningen Dexion, styrelsearbete, ordförandeskap, ansvar, mål

Förövrigt anser jag att alla sammankomster som den i Humlegården borde inledas med motsvarande hockeylagens tack för matchen, där alla får hälsa på alla, så att man kan få hålla hand och få ett riktigt ansikte på alla sina internetkontakter…

Hittar på Tantrablog en Youtube-film från Almedalen, med Magnus Betnér och Zaida Catalán som diskuterar sexköpslagen. Ja, eller Betnér gör det, vad Catalán gör vet jag inte riktigt.