Idag sänder Juliagruppen och Sida det högintressanta seminariet Net4 change.

Programmet hittar du här
Twitter följer seminariet här
Du kan följa det här:

Main webcast:

Parallel webcast:

Läs även andra bloggares åsikter om Sida, Juliagruppen, Net4change, seminarium

_{»crosslinked«}

Det är inte allt på internet som jag är bekväm med. Det är heller inte allt i den politiska sfären som jag är bekväm med.

Under Almedalsveckan talades det en del om Twitter-elit och i samband med diskussionen om #Flickjox yttrades än det ena än det andra. Folk var upprörda först för att de inte fick Flickjox-invites och sedan för att det var ett skämt och inte på någon annans bekostnad, utan på invite-hetsarnas.

Jag vill poängtera ett par saker:
Eliter
Eliter är ingenting som skapar sig självt – det är du och jag som gör. I det här fallet har “eliten” uppstått därför att en grupp människor dels är mer aktiva än många, dels ofta har någonting vettigt att säga på sitt område och därför lyssnas till. En bra verksamhet för den som ogillar eliter är att inte lyssna på dessa människor som man anser vara elit, utan att istället söka efter andra människor som har kloka saker att dela med sig av.

Lyckas man inte med det, så kan man i alla fall ge faan i att gnälla över eliter. Att Aftonbladet har en löpsedel på vart och vartannat hus, indikerar inte nödvändigtvis att de är bra, men däremot att folk köper den. Antingen nöjer man sig med att inte köpa, man kan uppmuntra andra att läsa någonting bätte – som Fokus – eller så skapar man någonting bättre själv. Men att gnälla på Aftonbladet att de syns här och där och förvänta sig att de skall gå hem och gömma sig är inte schysst eller rimligt.

Kika på Twitters egenutpekade elit och överväg hur många av dem som du är intresserad av – för mig är listan komplett ointressant.

Deeped skriver rätt vettigt och Emanuel Karlsten lika så.

Lemmlarnas ledare
Visst är det kul med nya saker, det tycker vi nog alla till mans/kvinns. Men det blir ett problem när alla oreflekterat skall vara med på det nya tåget. Det är människor med lemmelbeteende som har en benägenhet att föra samhället till obehagliga stationer på resans väg.

Istället för att vara förbaskad på andra över att ni inte får vara med, eller att de driver med er – överväg varför det är så fasligt viktigt att vara med för just dig?

Mobbande mobbare skapar mobb
Jag är inte förtjust i ordet mobbing när det används för att beskriva att någon varit otrevlig. Mobbing är en serie exkluderande och nedsättande behandlingar som kommit att sättas i system. För den som drabbas är det fruktansvärt. Inte lite jobbigt – helt alltigenom fördjävligt. Nyanser i språket skapar mer precision, precision skapar förtroende för att inte tala om att det är fördjävligt hänsynslöst att slå någon i huvudet med en för stor slägga.

Jag börjar på internet se ett samband och det sambandet är att de som talar mest om andras oschyssta beteende också är de som vanligen kommer med oadresserade utfall om att “vissa” gör si eller så och hur hemskt det är. Kritik bör ha en adresslapp på sig och gärna vara kompletterad med ett förslag till lösning på problemet.

Själv tänker jag från och med idag ta mitt eget råd om eliter och sluta följa människor som läcker obehagligheter och oadresserad kritik, eftersom jag redan påpekade det direkt till dem. Läckande ogillande är inte egenskaper som jag vill riskera att se i en elit nämligen.

Läs även andra bloggares åsikter om elit, mobbing, hyfs

Tidigare idag hittade jag denna fantastiskt roliga bild som jag snabbt delade och som ledde till ett rikt gillande och kommenterande bland mina kontakter. Så märkte jag för en stund sedan att jag fick noteringar som jag inte kunde se och nu upptäcker jag att bilden är borttagen.

KOM IGEN FACEBOOK! Det är en Ica-skylt som är felskriven. Inte ens små barn tar illa upp över det här, men jag gör när ni går in och raderar sådant som jag sagt eller visat. Jag har läst era avtal och jag håller mig inom ramen.

Ibland får jag en känsla av att Facebook egentligen är en gammal nucka som aldrig får något och inte tycker att någon annan skall få heller. Eller ens tala om. Jag vet vad Facebook skulle behöva, men det är nog inte sådant som ryms inom det moraliserande ängsliga dubbelmorals skjuta-innan-man-frågar-nät som vår kommunikation på siten omgärdas av.

Riktigt dåligt Facebook! Riktigt dåligt!

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Facebook, vårkukar, censur, moralism, ängslighet

• Rädslan för strålning farligare än strålningen själv

Cancerrisken efter Tjernoyl och nu Fukushima är avsevärt mindre än befarat. Faktum är att människors rädsla kan vara farligare än strålningen själv. Robert Nilsson, docent i strålnings biologi skriver på Brännpunkt. (via Riskbloggen)

• Social demokrati till skillnad från asocial?

Thomas Gür om weasel-words, Juholts sociala demokrati och vad den månde betyda. (via Mary)

• Staten vet var du är, hur du mår och vem du talar med

Snart kommer minsta nysning rendera ett “prosit” från statens högtalare i ditt kök, samma högtalare som i morse uppmanade dig att träna duktigt och igår kväll uppmanade dig att hålla igen med spriten och som i förrgår frågade om du verkligen borde tala med den där grannen med släkt i Sudan.

Vi är inte där än, men just nu förbereder staten ett gemensamt nationellt vårdregister, som eventuellt kommer att ägas till viss del av medicinbranschen. Som vanligt kantas vägen till helvetet av goda föresatser, medan all information om dig sprids allt mer ogenerat i allt vidare kretsar.

• Det ÄR mer synd om en förkyld man än dito kvinna

Nya forskningsrön visar att våra hormoner påverkar upplevelsen av att vara sjuk. Det talar till och med om nobelpris för upptäckten.

• Pågen = Bamses antites.

Det där med att den som är mycket stark också måste vara mycket snäll är ingenting som Pågen känns vid. Istället drar de ett mindre privatägt bageri i Norrland inför Marknadsdomstolen för deras slogan “Vill du äta färskare bröd får du äta deg”. Med hänsyn till att de flesta industribakade bröd är fyllda med konserveringsmedel och är upp till 3 veckor gamla vid köp så kan man ju förstå att färskhet är en känslig fråga. (Via @cintanders)

• Mobilfabrikanterna vänder CopySwede ryggen

Nej, mobilfabrikanternas braschorganisation MTB finner inte att det finns någon rättslig grund för att de skall betala maffiaavgift till CopySwede och tycker lugnt att en rättslig prövning vore på sin plats.
För den som vill bidra till att samla info och kunskap om CopySwede och kanske till och med hitta en kulturskapare som känner sig företräd av dem/får några faktiska fördelar av dem och deras ståndpunkter rekommenderas den lilla men naggande goda FB-gruppen CutAndNotPasteSwede.

• Din mobil med GPS kan avslöja mkt mer om dig än du vill!

Lifehacker uppmärkasammar på hur mkt information du kan få ut om en människa som använder geografisk positionering på sin mobil. Läge att läsa på och modifiera inställningarna?

Jag älskar vad internet gjort för mitt nyhetsintag – redan min väckarklocka ger mig information om väderprognosen och dagens stora nyheter. Inte alls nödvändigt, men jag gillar det. Sedan är det som händer nära. Vi har alla, ofta i realtid, kunnat följa utvecklingen i Egypten. För att nämna ett aktuellt exempel.

Det jag älskar är informationen som jag får tillgänglig och konsumerar samt kontakten med människor.

Men så har vi spamet. Människor som ser möjligheten att komma ut och synas med sina produkter eller sig själva och där blir närheten ibland tjatig och påflugen.

Härom dagen satte jag mig ner och räknade hur många gånger jag fick samma information om ett blogginlägg.

• I min RSS-läsare (1)
• Automatisk notering från Networked blogs el. dyl.i Facebook. (1)
• Postning i skribentens FB-status (där förövrigt enbart jobbrelaterad reklam postas av personen) (1)
• På skribentens fan-page (1)
• I skribentens Twitter-feed (1)
• Av organisationen som personen är anställd av både som note och med automatpublicering för blogginlägg på FB (2)
• I organisationens Twitter-feed. (1)
• Sedan har jag skribenten i mitt kontaktnät på LinkedIn, där jag också fick en kopia på Twitterlänken. (1)

Låt oss räkna samma: 9 gånger. Nio påpekanden om att jag borde läsa ett blogginlägg och detta från en frekvent skribent. Till det bör läggas gemensamma kontakter på Twitter och Facebook som återpublicerar och betänka att det faktiskt inte är kommunikation med mig, utan reklam för vederbörandes produkt – i det här fallet en text.

Nu är bara frågan vilka kontaktvägar som skall bort, eller döljas. Lättast att undkomma är LinkedIn, där går alla Tweets att dölja. Jag förstår förövrigt inte att LinkedIn valt att inkludera Twitter, eller att folk väljer att återpublicera sin Twitter-feed där. Uppskattar jag Twitter så följer jag människor på Twitter.com eller TweetDeck, inte i ett kontakt- och referenshanteringssystem.

När det gäller sociala medier så försöker jag att rikta mig medvetet till olika grupper – det finns kommentarer och information som lämpar sig för familj, annat som intresserar vänner eller personliga bekanta. På Twitter bedömer jag att människor följer mig av intresse/åsiktsgemenskap vilket förstås avspeglar mitt flöde som ofta är mer av karaktären lästips eller diskussioner.

Less is more, är mer eller mindre en lag i sammanhanget. Ingen kommer att bli irriterad för att du håller tyst, men däremot är motsatsen högst påtaglig.

Risken med att synas för mycket är att du blir lagd i filter som gör att du inte syns alls.

Läs även andra bloggares åsikter om Sociala medier, bloggar, bloggande, reklam

Jag vet inte om det beror på min återuppståndelse efter bloggdöden eller ngt annat, men jag verkar ha blivit postergirl på IDG.

Inte mig emot!

Läs även andra bloggares åsikter om IDG, www.idg.se, wikileaks

Min död
Ryktet om min död är kraftigt överdriven. Tvärt om! Men däremot har mycket förändrats och det analoga livet har fått företräde.

I somras blev det uppenbart för mig att mitt liv fått utvecklas på ett sätt som inte ledde till lycka eller utveckling för vare sig mig eller min livskamrat. Vi hade det utmärkt bra och vi höll varandra flytande. Men jag vill inte att vare sig jag eller de jag älskar skall flyta – jag vill att vi skall flyga!

Det stod efter den insikten också klart att Linköping inte var platsen som jag ville starta om på. Blickarna gick mot Stockholm eller Göteborg, de två städer där jag har flest kontakter och vänner. Innan jag hunnit bestämma mig så fick jag erbjudande om att hyra en lägenhet i andra hand centralt i Göteborg och jag bestämde mig för att fatta ödets utsträckta händer. Den som skräms av att inte ha båda fötterna på marken blir liksom stående still och ibland måste man, ståendes på klippkanten, våga ta det där klivet rakt ut i molnet och lita på att rösten utanför faktiskt talar sanning när den säger att molnet döljer fast mark att stå på.

Lägenheten var allt för stor för mig att bo i själv, så jag tänkte hyra ut ett av rummen, men så var det det där med ödet. Kärleken trillade någonstans på vägen in med buller och bång och helt plötsligt så handlade det i princip om att ta in en inackordering i vad som mer eller mindre var ett pars hem. Det kändes inte lika självklart som i en ungkarlsbostad. Beslut fattades och åter togs kliv ut i intet och vi valde att flytta ihop. Hastigt och lustigt. Fantastiskt, men energikrävande.

En separation, byte av hemort, en djup förälskelse med början på ett nytt samboskap senare påbörjades en anställning som partnersäljare på Open End AB här i Göteborg. Allt känns fantastiskt bra men jag saknade i förväg och snudd på under tiden insikt om den trötthet som skulle bli följden av allt det nya. Fram till nyligen har jag knappt varit vaken längre än en blöjtulting på kvällarna. Nu börjar även det rätta till sig och jag återupptar en efter en de trådar som blivit liggande kopplade till mitt sociala liv och fritidsintressen. Däribland bloggen. Det kliar i bloggfingrarna!

En sak som definitivt legat, som en illaluktande påse med sopor som någon borde gått ut med, mellan mig och bloggandet är att jag fram till valet hade en tydlig Piratvinkling. Det har gjort att jag inte känt mig bekväm med att blogga utan att först rekapitulera vad som hänt och vad min ståndpunkt är idag.

Piratpartiet
Jag har svårt att förhålla mig till Piratpartiet och jag har än mer svårt att stå för partiets utspel. Det saknas ledarskap, det saknas slutsatser av det förutvarande precis som det saknas strategier för framtiden. Direktdemokratins diktatur sätter käppar i hjulet för mycket. Medverkande på årsmötet är inte de som ansetts mest lämpade av de aktiva, utan vem som så önskar och i hur stor eller liten utsträckning som helst – vilket uppriktigt sagt gör att många som har den kompetens som behövs håller sig borta. Man ids inte lägga den tiden, när nivån är så varierande.

Ansvar
Det talas om obrutna ansvarskedjor, men när det kommer till kritan så är det mycket ansvar som inte går att härleda.

Årsmötet. Det sker ingen selektion inför mötet. Det krävs ingen anmälan före mötet. Det står var och en fritt att enbart gå in och agera i en eller flera frågor. Detta borgar inte för att deltagarna är inlästa i de ärenden som skall avhandlas, inte heller att de är insatta i bakgrunden, och ofta innebär det att var och en agerar i sitt intresse i var fråga.  Detta gör att resultatet blir osammanhängande och ogenomtänkt. Vem är ansvarig för besluten? Årsmötet – ja men vilka är årsmötet då? Vilka medverkade? Det får röstlängden i varje enskilt ärende säga. Ansvaret för att besluten inte är sammanhängande och ofta inte väl underbyggda får väl falla på dem som skapade och antog stadgarna.

Låt mig ge ett exempel: För en dryg månad sedan inleddes ett extra årsmöte, enligt då ännu gällande stadgar kallat medlemsmöte. Av partiets dryga 16 000 medlemmar medverkade ungefär 60 personer. På mötet skulle nya stadgar klubbas för andra gången samt övergångsregler för dessa. Partiledaren blir kall om fötterna för att så få medverkar och att det då blir väldigt få människor som avgör mycket viktiga frågor. Rick går ut per mail till alla medlemmar och påtalar att det är medlemsmöte, få närvarande, och uppmanar medlemmarna att rösta på styrelsens förslag. Ilsken stämning uppstår – Rick har skitit i det blå skåpet allt för många gånger tidigare och trots att påverkan sannolikt var försumbar, eller inte ens till hans fördel, ajourneras mötet i mer än en månad.

Läser man stadgarna så ser man att styrelsen fattar beslut när årsmötet inte är samlat. Nu har man aningen klantigt använt olika namn för årsmöte och extra årsmöte (årsmöte och medlemsmöte), vilket gör att man kan argumentera sig runt problematiken – detta var ett medlemsmöte, inte ett årsmöte. Men inte ett ord dryftades om den frågan före omröstning om ajournering. Partiet hade kunnat befinna sig i en situation där vi inte hade en formell ledning på mer än en månad. Prosit!

En av de frågor som lyfts till medlemsmötet var att valberedningen som tillsattes i våras satts att arbeta under stadgar som ännu inte antagits, vilket förstås inte går och ledde till att valberedningen inte kunde fullgöra sitt uppdrag. Att få utrett i oktober när valen skulle göras (januari 2011, våren 2011 eller hösten 2011) var sent – utan ett ord sköts nu klargörande och beslut upp till början av december. Valberedningen har alltså av förra årsmötet i samarbete med nu pågående medlemsmöte hållits i en situation där arbetet inte kan fortgå, där valberedningen inte vet till när och för vilken period valen skall beredas från årsmötet i april till början av december. Kompetent är inte ordet som jag först tänker på. Inte heller är det särskilt respektfullt mot de som åtar sig förtroendeuppdrag.

Stadgar – nya och gamla
De gamla stadgarna är rejält dåliga. Så där dåliga att man inte tror att det är en vuxen med intresse för samhällsfrågor som skrivit dem. Godtyckliga standardstadgar för förening skulle gjort ett bättre jobb, men i PP bygger man eget – även om det blir sämre och tar längre tid. Annars hade ju Miljöpartiets stadgar legat nära till hands eftersom de både är bra och har en snarlik organisationsform. De nya stadgarna är även de rejält dåliga – men inte riktigt sååå dåliga.

För att nämna några saker så är ledarskap och styrning ingenting man tänkt på, inte heller ansvarsutkrävande. Styrelsen väljs för flera år och men inte alla på en gång. Styrelsen har inte mycket till uppdragsbeskrivning. Ordförande har den inte heller i traditionell mening. Medan styrelseledamöterna väljs för flera år så väljs sammankallande för ett år och det stadgas explicit att vederbörande inte har något ansvar eller några befogenheter vid sidan om det administrativa kallandet till möten. Ok, så vem leder styrelsen? Gud vet!

Styrelsen utser då partiledare som i sin tur utser partiledning. Men det finns alltså inte många ord stadgat om hur, för hur länge, kontrollmöjligheter, ansvarsutkrävande etc. Styrelsen har veto i val av partiledning – men sedan?

Med andra ord så kommer en fungerande ledning för partiet vara någonting som till stor del kommer att handla om tur. Utgör stadgarna ett stöd och en vägledning? Mycket litet. Är stadgarna enhetliga och är de ändamålsenliga i relation till den organisationsmodell som används? Organisationsmodell?!
Styrelsemodellen tycks vara utformad efter två planer parallellt – direktvald styrelse och valberedningsberedd. Ni vet, om den ena vill äta prinsesstårta och den andra levergryta så är sannolikt inte den bästa lösningen levergryta med prinsesstårta i. Men just så har man gjort, vilket gör att man effektivt ser till att ingen får som den vill. Den ena modellen går ut på att ledamöterna betraktas var för sig, den andra att man jobbar för en väl sammansatt grupp.

Oavsett modell men kanske framförallt i den direktvalda så är ledarskapet A och O. En spretig grupp kan bli helt handlingsförlamad och saknar man dessutom ett distinkt uppdrag har man skaffat sig en grupp som sitter och heter styrelse, men som inte kommer att göra någonting mer än att sitta. Den som såg den direktvalda riksdagsgruppen i arbete har ett levande exempel att dra sig till minnes. Hur skall dessutom ett konsekvent ledarskap kunna finnas när ordföranden sitter kortast tid av alla och därtill saknar uppdrag?

Så då har vi en styrelse som riskerar att vara handlingsförlamad och en partiledning som saknar formellt ansvar, som inte är underställd styrelsen, inte har regler för omval eller kontroll. Därtill ett glatt tjoande om obrutna ansvarsled. Vad brukar modellen kallas? Jag vet inte, men modellen återfinns ofta i diktaturer.

Var finns den demokratiska debatten och engagemanget? Nej, jag sade demokrati, inte fildelning, inte upphovsrätt, inte spioner och bevakning! Demokrati.

Kunskapsförakt
Titt som tätt görs mediala utspel i olika frågor. Jag brukar numera försöka att inte lyssna eller titta, men det är lite som med trafikolyckor – man vet att det är katastrof men förmår inte titta åt andra hållet. Jacob Dexe tar upp problemet  i sin deklaration om varför han lämnar partiet.

“Klockan elva nyss har det gått fyra dygn sedan justitiemordet mot operatörna av The Pirate Bay offentliggjordes. 30 miljoner i skadestånd, att jämföra med ett våldtäktsoffer som får 75000.” (Rickfalkvinge.se 19636 – 2009 04 21)

Eller den som många pirater hade på som sin facebookstatus för en tid sedan:

“Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr.Skadestånd för våldtäkt på 14-årig flicka: 50.000 kr.Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor……………….Kopiera detta om ni tycker: Svenska rättssystemet är korrupt och idiotisk”

Nja, för det första så syftar inte skadeståndet inte till att straffa – då hade domstolen istället utdömt böter. Skadeståndet är en ersättning och vi har två typer av skadestånd i Sverige. Det ena är det ekonomiska där krona ges för krona och det andra är det idéella där man istället mäter efter schabloner, eftersom man tycker att det vore lite cyniskt för att inte säga omöjligt att mäta mänskligt liv och skador i pengar. Läs gärna mer här.

Vill man vara upprörd över att bananer och morötter inte kostar lika mycket, så var så god. Men argumentera för katten inte att bananer och morötter är samma sak!

Härom dagen gick partiet ut med ett pressmeddelande där man menade att några statsråd borde åtalas för Trolöshet vid förhandling med främmande makt. Någon i förtroendeställning skall under förhandling ha orsakat riket avsevärda men. Det står alltså inte att man dömes för att vara ett politiskt stolpskott med åsikter som inte överensstämmer med Piratpartiet, eller ens den allmänna viljan.

Istället skall man ha missbrukat behörigheten  – för att avgöra det måste du veta hur förhandlarens uppdrag såg ut. Vilken behörighet fanns att missbruka. Man skall också ha orsakat avsevärda men. Vilka avsevärda men har riket lidit? Har riket invaderats eller på annat sätt försatts i fara? Vår försvarsstrategi avslöjats? Har vi lidit ekonomisk skada?

Ja, regeringen är i dessa frågor idioter, men uppriktigt sagt: Piratpartiets uttalanden rörande juridik uppvisar ungefär samma insikt och kunskap som regeringen uppvisar kring demokrati och teknik. Nada. Nill. Squat.

Jag kvider och slänger mig mot Nooooooo-knappen för att spara rösten.

Vad har vi mer fått höra? Jo att det är upprörande att Hovrätten enbart kan svensk upphovsrätt. Jo demokrati är ju någonting som gärna är lite obekvämt, men det är faktiskt en grundprincip där ja, att domstolen håller sig till sitt eget lands lagar och bara dem. Sedan tror jag att jag redan klartgjort att de piratknutna juridikkunskaperna inte är av sorten som utgör en bra grund för arroganta uttalanden om andras kunskap.

Jag tänker jag fullfölja mitt uppdrag inom valberedningen, eftersom ett avhopp skulle öka arbetsbelastningen på kvarvarande ledamöter på ett orimligt sätt i en redan ansträngd situation. Gruppen är dessutom väldigt opiratisk i att folk faktisk är kompetenta – rätt folk på rätt plats. Det beklämmande i situationen är att det finns gott om kompetenta människor inom Piratpartiet. Organisationen förnekar bara genom sina arbetsmetoder sig själv att dra nytta av dem och tvingar bort dem. Vem vill arbeta i ett ständigt kaos med ömsom kompetenta människor som inte blir lyssnade på och ömsom med mindre kompetenta människor som likväl förväntas bli lyssnade på för annars … ja för annars vad då?

Hädanefter återgår dock denna blogg till att vara självständig.

Demokrati, integritet och där till anknutna frågor är för viktiga för att försvinna i ett moln av virrig, osäker stuvning av motstridiga åsikter och idéer implementerade tillsammans åstadkommandes systemfel av guds nåde. Den fascistiska tendens som samma människor kritiserar staten för är inte mer ok i den egna organisationen. Transparens, tydlighet, möjlighet att utkräva ansvar, rimliga formella regler är inte sådant som alla andra behöver – men inte vi.

Jag vill inte längre behöva vare sig försvara eller förklara de högst oförklarliga beslut som fattas och jag vill kunna välja att arbeta under konstruktiva former med människor som eftersträvar logik, kunskap, självkritik.

En stund till är jag medlem – men Dexion är från och med nu självständig, politiskt obunden zon.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, Piratpartiet, demokrati, kunskap, självständighet

Människan är till naturen vacker! Internet har förmågan att framhäva människans natur, ibland på ont, men oftast på gott.

Jag läser Joshens text om nätkärlek och känner igen. Aldrig före internet, Facebook och Twitter var det så lätt att få hjälp, dunkar i ryggen och annat trevligt. Blir varm och glad. Jag har kontakt med så många fantastiska människor, som jag aldrig skulle mött annars, för att inte tala om frekvensen i kontakten.

Joshen länkar till Niklas, som bistod med blogghjälp och som nu själv behöver hjälp. En oväntad kvarskatt håller på att fälla den gode Niklas. Dryga 60 tusen skall betalas utan pardon, avbetalning eller annan hygglighet.

Du skall inte tro att du är ngt – annat än en skattekälla.

Jag blir faktiskt mer än varm när jag ser listan på människor som donerat en slant till Niklas. Allt från småslantar till stora. Kan du, så gör!

Människan är till naturen vacker och hjälpsam, det är min bild, men som jag skrev i mitt förra inlägg, så finns det tendenser mot att där vi bygger redskap som motiverar att framställa sig som god, snarare än att agera hyggligt, så kommer många att falla i gropen.

Läs även andra bloggares åsikter om skatt, hjälpsamhet, medmänsklighet

Efter några dagars frånvaro, inte för mig från bloggen, utan för bloggen från världen är vi båda här igen.

Det är kort sagt dåligt när domänfakturor inte når adressaten …

#FAIL
Jag fick ett mail från Surftown med rubriken “hjälp oss att bli bättre”. Betalade för deras tjänster, men bytte snabbt till @Binero eftersom så mkt trasslade på @Surftown. Inte minst ogillade jag att de lagrar och skickar mitt lösenord okrypterat och att deras kundtjänst var okunnig såväl i de tekniska frågorna som i konsten att bemöta kunder. Tjafsa däremot hade de oändlig uthållighet för.

Snällt fyllde jag trots detta och trots att jag mailade uppåt i hierarkin ang. deras serviceproblem och trots att jag inte fick ngt svar, i deras enkät och suckade eftersom det konsekvent var envalsalternativ, trots att frågorna ofta resulterade i flera svar.
Använder du WordPress eller Drupal. Eller? OCH! Om du är missnöjd, är det med kundtjänst eller teknik? OCH!

Nåväl, tänkte att det kommer säkert en möjlighet för övriga kommentarer på slutet, där sådant kan tydliggöras. Det gjorde det mycket riktigt, men med den lilla egenheten att när jag bytte rad för punkt två så var sidan programmerad för att tolka Enter som “sänd”. Inte så smart, men väldigt Surftown.

Slår ett slag för lien
I sommarens soliga dagar är det många omkring som vårdar sin utemiljö. Igår såg jag en granne klippa hela sin långväxta villagräsmatta med en kanttrimmer. Vederbörande var inte ensam, jag har sett fler. Jag är ett stort fan av liar. De är snabbare, tystare, billigare, bättre för gräset och oftast inte mer jobbiga att använda än trimrar som dessutom dånar och luktar samt äter el/bensin.

Jag vet att lie inte är årets moderedskap, men ibland känns det som att allt vi gör måste ha motor bara för att. Liar är coola och sköna att jobba med. Prova!

Säkert är kanttrimmermarodörerna sådana där som köper mycket kravmärkt. Det har gjorts en undersökning vid universiteteti Toronto om miljöengagemang, som visar att till viss del fungerar miljömärkningen som moderna avlatsbrev. Människor som handlar miljömärkt agerar mindre moraliskt än andra i andra situationer – de har liksom gjort sitt.¹

Läs även andra bloggares åsikter om Surftown, lie, gräsklippning, moral, miljömärkning

1. Do Green Products Make Us Better People? Artikel, PDF

Den 29 23 juli firas den heliga Birgittas himmelska födelsedag, hennes dödsdag med andra ord. För så gör man med heliga människor.

Men det är inte alla dödsdagar som firas, som är himmelska eller det minsta heliga.

Idag skriver vi den 18 juni, en sorgens dag för svenska demokrater.

För två år sedan klubbade Sveriges riksdag igenom den så kallade FRA-lagen.

138 1 67

138 röstade för
1 lade ned sin röst
67 var inte där

138 röstade för att all internettrafik skall gå genom statens såll och borde tvingas bära armbindel till vardags, till allmän varnagel.
1 vågade så mycket som att lägga ned sin röst.
67 personer ville inte ta sitt ansvar, ta ställning och borde helt enkelt inte få förnyat förtroende att representera i riksdagen.

Den här frågan har flera dimensioner där de flesta delar är upprörande.

Informationsbalans
Den första och största är förstås att all internettrafik i och med detta beslut går genom statens filter. Om det används eller inte är en annan fråga – det har nämligen vare sig du eller jag makt över.

I och med beslutet har en enorm maktförskjutning gjorts från grundprincipen att medborgarna skall veta mer om den offentliga verksamheten än det offentliga makten om medborgarna. Sannolikt är det få medborgare som enskilt kommer att granskas, men ingen vet, för reglerna är luddiga.

Det är dock inte själva innehållet som är det mest intressanta för politikerna/tjänstemännen utan vem som talar med vem. Så kallade sociogram.

Kunskapsnivå
Det blev under diskussionerna pinsamt uppenbart att politikerna inte hade de sakkunskaper som krävdes för beslutet och sannolikt är det ett beslut som inte kunnat genomdrivas när Allianspolitikerna blivit lite mer varma i kläderna. Men okunniga och måna om att visa sig handlingskraftiga var det öppet mål för de tjänstemän som drev frågan.

Att 9 av 10 politiker inte förstår hur internet fungerar i form av ren teknik, blev uppenbart när man talade om att det bara var viss trafik och vissa sökbegrepp som skulle fångas in. Vilket inte är praktiskt möjligt. Vart efter debatten fortsatte så uppstod nya begrepp som trafikstråk.

Inte heller uppvisades någon större förståelse för demokratiska principer, eller förståelse för att brevhemlighet är en princip, inte något som bör omfatta papper; eller respekt för sekretessregler eller meddelarskydd. Hur skall en journalist kunna kommunicera med inforamtionslämnare och garantera anonymitet, när staten sitter och gör kartor på vem som kommunicerar med vem? (Eftersom andra lika olyckliga regler också införts, så gäller det ju inte bara internet, utan även alla våra telefonsamtal och via våra mobiler, vår uppehållsort).

Människosyn
När jag skrev att en vågade lägga ned sin röst i riksdagen så menade jag just det. Pressen på dem som var emot FRA-lagen var hård och passerade vart efter tiden förflöt all anständighet . Man lade på social press (utpressning om ödelagd politisk karriär), sömnbrist och gjorde sitt bästa för att spela ut motståndarna mot varandra. Ett hårdhänt psykspel som platsat bättre i en thriller än i den demokratiska processen. Betänk att det här är det beteende som anläggs mot kollegor de möter varje dag. Hur mkt repsekt och hänsyn tror du finns mot väljare de aldrig ser?

Demokratisyn
Jag har redan nämnt maktbalansen och givetvis skall demokratiskt arbete föras med de goda argumenten som tillhygge – inte hot och sociala tvång som mer påminner om arbetsmetoderna från Sopranos än riksdagsarbete, men det handlar också om att regeringen enligt våra lagar lägger förslag som riksdagen, om de finner det lämpligt, skall godkänna. Riksdagen är överställd regeringen och har dessutom ett granskningsansvar över regeringen. Att riksdagen är ett transportkompani, styrt av sina partiledare, genom gruppledarna i riksdagen (och de tillsätts inte av riksdagsgruppen, utan av partiet i likhet med landshövdingen som alltså inte representerar länet, utan är regeringens representant i länet) blev allt för uppenbart. Mest flagrant var kanske ändå statsministerns uttalande om att alla skulle tjäna på att debatten dog.

Detta sade en statsminister efter kritik för ett beslut vars faktagrund var felaktig, som saknade effektanalys eller rimlig plan för utvärdering, som genomfördes med metoder som på en annan arbetsplats varit olagliga ur arbetsmiljöhänseende och som resulterat i massiva protester från befolkningen.

Eller för att citera the Wire Toystory: “There you go giving a fuck when it ain´t your turn to give a fuck”. En kul kommentar, men inte när den kommer från statsministern. Faktum är att jag har svårt att se när den inställningen mellan vuxna människor alls är ok.

En annan intressant aspekt är att det kvittningssystem som skapats för att hantera ledamöters frånvaro på grund av sjukdom eller ytterst viktiga externa uppdrag, nu användes för att hålla oliktänkande borta. De kvittades helt enkelt ut och kunde (i sina egna ögon) gå med rak rygg eftersom de inte medverkat. Nu är ju inte riksdagsarbetet någonting som man deltar i när man vill, eller när det är bekvämt. Man är skyldig att hålla sig informerad och att ta ställning, även när det inte är skoj.

Så idag “firar vi” årsdagen av FRA-beslutet. Markeringen för att kallbranden i svensk demokrati blev offentlig, döden för mitt förtroende för Alliansen och för riksdagen i dess nuvarande form.

Jag önskar att jag kunde säga: Demokratin är död, länge leve demokratin!

Men orden fastnar i halsen.

Demokratin är död – Gud hjälpe oss alla, känns mer rättvisande.

Andra som också skrivit:

• Mikael Elmlund
• Hax
• Piratpartiets pressmeddelande
• Futuriteter
• Emil Isberg
• Magnihasa
• Anne Kekki
• Syrrans granne
• Surgubben
• Satmaran
• Opassande
• Anna Troberg
• Rick Falkvinge
• Livbåten
• Drottningsylt
• Sanatarium
• Lakes lakonismer

Tipsa gärna om du skrivit …

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, FRA-lagen, riksdagen, Svart måndag, demokrati, avlyssning, sociogram