Det finns förstås en hel del invändningar man kan göra, så som uppsåt, bevisning och den mängd kontroll som krävs för att upprätthålla lagen. Men mitt i misären så är det ändå lite roligt, när man lägger samman det med polisens önskan om att göra brottsprovokation lagligt.

Jag ser poliser med A3 skyltar med nakna barn på stan. Jag ser utmärkta siffror i statistiken för gripna för barnporrnografi-titt-brott.
Jag ser också en utveckling där Sverige inte är ett land där man vill leva eller uppfostra sina barn. Det är också sådant som kan förbättra statistiken för rättsväsendets myndigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om barnporr, tittförbud, brottsprovokation, vansinne

Upprördheten är i mitt tycke lättförstådd. Det hon uttryckte stred mot de mest grundläggande principerna i vårt rättssystem. På något sätt formade sig den tanke som hon uttryckte  utan att den kom i kontakt med den grundläggande instinkten. Det är ngt jag fnyst och skrattat åt hos en kompis. Men Ask är inte min kompis, hon är landets justitieminister. Högsta hönset på det politisk/juridiska området och som sådant bör hon har mer kunskap och bättre instinkter i dessa frågor än mina kompisar.

Att pudeln som nu uttryckts, typ, inte är mer än en immiterad pudel framstår som rätt uppenbar eftersom det inte är första gången detta felslut görs av Ask. Det var bara veckor sedan Ask ville drogtesta barn, utan deras föräldrars medgivande. Men inte tog det stopp med det bristande omdömet att man inte genomför integritetskränkande prov på någon som inte är misstänkt för brott (och i fall de är omyndiga, inte utan målsmans samtycke), utan även när lagrådet sade stopp och belägg så rullade idén vidare. Alltså saknas även insikten om lagrådets roll och vikt.

Men minst lika upprörande som att dessa insikter och kunskaper saknas hos Ask är de förväntningar och värderingar som samhället uppvisar kring politiker. Om Volvos VD till media uttryckte att han tycker att det vore rimligt att Volvo inte anställde invandrare, eller polischefen uttryckte att kvinnor borde få lägre lön, tror ni att någon av dem skulle klara sig med att framhärda i en vecka och sedan be om ursäkt och säga att det var beklagligt att de uttryckte sig på ett sätt som gick att missuppfatta?
Skulle deras chef då uttrycka att det är bra att man prövar nya tankar och de själva konstatera att kollegorna tycker att de är lite vilda ibland? De skulle försvinna så snabbt att det glödde i marken där de halkade av världens yta.

Men så ser det inte ut för politiker! De kan säga precis vad som helst och ta tillbaka det och om det tagits tillbaka så är vi väljare skyldiga att uppföra oss som en domstolsjury i någon TV-serie från USA – låtsas att vi aldrig hört det. För har de tagit tillbaka det så har de heller aldrig tänkt det. Är verkligen det hemska att Beatrice Ask yttrat detta? Är inte det hemska att hon saknar instinkten/insikten? Det försvinner inte med att uttalandet tas tillbaka. Att hon, som levt hela sitt vuxna liv i den politiska manegen formulerade sig så att det lämnades öppet för missuppfattningar, att man efter att i 30 år ägnat sig år heltidspolitik fortfarande inte koordinerar sina förvirrade tankar och media än så är för mig, även det, en tydlig indikation på att kompetensen inte är nog.

Politiker är bara människor, de felar. Visst, men problemet är idag, inte att vi förväntar oss övermänsklighet, utan att vi inte förväntar oss av politiker vad vi förväntar oss av vuxna omkring oss i vår vardag. Vi får vad vi förtjänar, därför att vi inte ställer krav eller kräver åtgärd när misstag begåtts.

Sedan det här med pudlar. Pudlar är kloka djur. Kan vi sluta att använda dem som illustration för människor som vi inte kan ställa krav på, som inte vet vad de säger eller gör? Betydligt rimligare vore väl att säga att de gjorde en marionett. När chefen rycker i kopplet, eller för den delen media, tar man snabbt reda på vad man borde ha tyckt och tycker det. Allra rimligast vore förstås om vi kunde kalla det för att göra en marionett-pinoccio om det dessutom kunde föra med sig att deras näsa växte varje gång de ljög.

Björn har en annan tolkning
Och Inslag och Ingerö skriver som jag kanske redan påpekat, lysande.

Varför är det oerhört viktigt att man i en demokrati anses oskyldig tills motsatsen bevisats? Därför att annars skulle staten kunna rikta nästan vilka som helst av sina maktvapen mot vilken medborgare som helst när som helst, vilket skapar en enorm otrygghet för medborgarna. Därför att det kan vara näst intill omöjligt att bevisa att man inte gjort någonting och därför måste bevisbördan ligga på den som hävdar att någon agerat i strid mot de regler vi kallar lagar.

Läs även andra bloggares åsikter om Beatrice Ask, justitieminister, juridik, omdöme, kompetens, politiker, sexköp, tant gredelin, krav

Inte heller har vederbörande grundläggande insikt i rättssystemet eller rättssäkerhet. Riktigt pinsam är min dom.

Läs för all del hur hon vill få sexköpare att skämmas.

Färgade kuvert och andra sätt att markera socialt mot människor som inte dömts och befunnits skyldiga i domstol. Pinsamt. Olämpligt.

Uppdatering: Det här måste läsas!

läs också Mary och Louise
Media/bloggar:
AB
SvDs ledarblogg
Tokmoderaten
Signe/Yamiko
Mikael Elmlund

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Beatrice Ask, juridik, rättssystem, sexköp

Ja det var alltså inte början på en vits, utan en fråga. Någon som vet? FRA-lagen har de i och för sig olika syn på utformningen av, men ingen av dem är vare sig rättssäker eller särskilt demokratisk, Datalagringsdirektivet¹  röstar (v) och (mp) tillsammans med (s) ja till om de vinner valet. Ipred.

Höger eller vänster spelar i integritetssammanhang inte någon roll.

Jag hör och än värre ser Mora Träsk på min inre lilla TV: Du kommer till en Allians, du kan inte gå med den, du kan inte gå mot den, du kommer inte undan den. Du kommer till nått rödgrönt,  du kan inte gå med den, du kan inte gå mot den, du kommer inte undan den

Det är dags för en ny idelogisk uppdelning och en ny politisk skala.

Läs även MiNimaliteter och andra bloggares åsikter om politik, datalagringsdirektivet, integritet, demokrati

1. Falkvinge om den så kallade fotspårslagen

Jag har tyvärr inte möjlighet att vara med kroppsligen – men ni kan ge er faan på att jag är där i tanken!

Norberg
Falkvinge
Farmor Gun
NSM
Motpol
HAX
Swartz
Klamberg
LAKE
Fredriksson
Leo Erlandsson
Joshen

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Integritet, Politik, Medborgarrörelsem, Demonstration, Riksdagen, Lagar, Ryggradslösa demokratisnurriga ynkryggar

Någonstans i bakhuvudet mal det om Marx teser, antiteser och synteser. Sedan 70-talet har ansvaret flyttats ifrån föräldrarna. Uppfostran skall vara fri och regellös och i den mån den skall vara så skall den skötas av utbildade pedagoger. Sådana där som kan det där med genus och sånt.

För många har det bisarra och omänskliga i idén varit uppenbart från början, men på något sätt har samhället ändå följt tråden och idag står vi med en skola i förfall där ungarna inte bara lär sig utan får livslånga skador på grund av stress och våld. Ett samhälle där ungdomars respekt för äldre och föräldrar är som borta och man har rätt att behandla människor som man tycker.

Det är i den miljön som förslaget om strikt ansvar för barn väcks och det är kanske inte så konstigt. I vissa avseenden hade ju Marx rätt. Folk går gärna från en extrem till en annan, innan de landar i något hyfsat ballanserat och för att så ge sig ut på en extremkant igen.

Men kanske vore det idag bra att göra den analys som inte gjordes på 60-70-talen? Att se till vad förslaget får för mänskliga effekter, inte bara till att de uttrycker våra instinkter och känslor för stunden.

Visst är det rimligt att föräldrar har ansvar för sina barn! Till en viss gräns. För ett litet barn är ansvaret i princip oändligt, men vart efter barnet växer så är ju tanken att det skall bit för bit ta eget ansvar, att misslyckas, lyckas och att lära sig. Där på vägen mot vuxenlivet utvecklas en egen personlighet som inte står under någon annans totala kontroll och heller inte bör göra det. Och visst kan en ungdoms framfart vara föräldrarnas “fel” t.ex. genom att barnet fått genomgå en uppslitande skillsmässa, förälders sjukdom men det är delar av livet och inget som bör leda till skadeståndsskyldighet, tycker jag.

Däremot skulle samhället kunna bli bättre på att avkräva föräldrar ansvar när de faktiskt inte sköter sitt jobb. Att tolvåringar är ute och ränner på kvällarna är bevisligen inget som gynnar deras utveckling eller utbildning och åsamkar de dessutom sin omvärld uppsåtlig skada, så vore det kanske läge att lägga det ansvaret just på föräldrarna. Men att lägga ett ansvar på föräldrarna där det är irrelevant hur de handlat kommer inte att skapa positiva situationer. Hur skall man som förälder skydda sig? Noll eget ansvar för barnen och kadaverdisciplin torde vara lösningen.

Känns det bättre än 70-talets totalflummiga ansvarslöshet? Nej just det. Skippa Marx och gå direkt på ballansen – allt som krävs är att ni tänker innan ni talar och att ni samtidigt har er medmänsklighet inkopplad. Det borde inte vara så svårt.
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Strikt ansvar, Juridik, Skadestånd, Föräldraskap, Uppväxt, Kontroll

Läs också gärna Anders R Olsson här och här.

När vi ändå tangerar juridik – stor applåd för Bea Ask, som alls inte är min favoritminsiter för därtill är hon för svag, men  som nu rutit till och visat var skåpet skall stå! Och så slår Maria Abrahamsson huvudet på en tämligen självklar spik i frågan om skyddet av våra domstolar och de i dem verksamma människorna.

Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Ipred, FRA, Brottslighet, Polisarbete

SvD

Men Fredrik Niemelä ser inte att hans roll som nämndeman påverkas av anställningen hos Spotify.

– Jag har noga övervägt min anställning och kan inte se att det finns riskför jäv. I så fall skulle ingen som någonsin arbetat med försäljning kunna vara nämndeman i ett misstänkt stöldfall, sa han tidigare till SvD.se.

Jag mycket svårt att se hur domstolen inte skulle kommat att behandla det här som jäv, men det finns alltså en orsak till att jävet inte skall betraktas ur den jävsmisstänktes ståndpunkt, utan från ståndpunkten om det kan rubba förtroendet för domstolen…

Läs även andra bloggares åsikter om Piratebay, Hovrätten, Domstol, Jäv

Please do remember 16th of September, gunpowder, treason and plot!

I något av skeenden kring regering och riksdagens anti-integritetsprojekt uttalade( jag tror att det var Staffan Johansson) att förslag X trots att det medförde mer långtgående konsekvenser än FRA-lagen uppenbarligen inte uppfattades som så illa av väljarna. Uttalandet grundades på att det inte stod massor med protestanter demonstranter och skanderade utanför riksdagen.

Motsvarande mentalitet tycks råda nu när regeringens ändringsförslag av FRA-lagen skall upp i försvarsutskottet.

Så är det förstås inte. Det är ingen som bryr sig mindre än för ett år sedan, oavsett hur det ser ut på knuff.se.

Så här är det:
Ni har i ett antal vändor fullständigt förlorat vårt förtroende! Ni har visat att ni inte har ett dyft respekt för vare sig oss, vårt privatliv eller det mandat ni valts på!
Ni har visat att ni inte förstår internet som social struktur, att ni inte hanterar de tekniska frågorna och att ni saknar självinsikt så till den grad att det är direkt plågsamt. Detta sammantaget gör er till värdelösa lagstiftare.

Kan vi avsätta er? Nej. Kan vi straffa er i kommande val? Ja.

Borde vi alla fortsätta kämpa för ett bättre samhälle och skademinimera er framfart? Ja.

Problemet är att det känns som en upplyftande tanke att skära sig i armen med en sked om alternativet är en fortsatt “diskussion” med er. Jag har suttit ett antal år i kårfullmäktige och tro mig, jag har tagit ställning till dåligt beredda ärenden, komplett bisarra kommunistförslag helt utan koppling till verkligheten eller demokratin. Jag slutade på kåren därför att jag höll helt på att förlora förtroende för mänskligheten. Men fortfarande – det känns som en semesterresa jämfört med ert hanterandet av FRA-lagen och Ipred.

Jag misstänker att jag inte är ensam om dessa känslor och att det är anledningen till att det är tystare än tidigare. Det är jobbigt att ha med total inkompetens att göra.

Attila Thot sammanfattar det hela bra:

Olaglig lag

Läs även andra bloggares åsikter om Riksdagen, FRA-lagen, Rergeringen, Integritet, Internet, Avlyssning, Trafikdata

Fru Justitia hade ögonbindlen på.

Anna Odell, konstfackeleven som såg till att bli tvångsomhändertagen på S:t Görans sjukhus  som ett konstprojekt, har blivit dömd.

Gott. Inför lagen är och skall vi alla vara lika. Även kulturetablissemanget.

Som Fytne konstaterar, det är många som inte kan skilja på sin sympati för Odells syfte och det faktum att alla prövas lika inför lagen. Därmed finns en upprördhet över att hon dömts trotts sitt konstnärliga uppsåt. (Fick hon fram någonting? Vad bevisade/belyste hon?)

De som kommit i kontakt med svensk psykvård på ett eller annat sätt, tyckte sannolikt att Odells tilltag var mindre underhållande än vad “kultureliten” gjorde.

Svensk psykvård är så överbelastad att man inte förmår ta hand om dem som söker hjälp med djupa depressioner eller andra sjukdomar. När jag läste om Odell var min första association den studiekamrat som inte längre finns med oss  på grund av att en överbelastad psykavdelning lät personen skriva ut sig i den mest utsatta fasen av dennes sjukdom (när depressionen biter som bäst, men medicinen gör att man återfår handlingsförmågan).

Ingenting är så allvarligt att det inte går att skämta om och givetvis kan wallraffande vara fullständigt både moraliskt och nödvändigt, men då bör man när man som aktör ger sig på någonting så känsligt som psykvården vara rätt säker på att man har någonting att upptäcka eller bevisa och att man inte bara upptar en plats för någon som verkligen behöver den.

För när det kommer till svensk psykvård så är det de små detaljerna som avgör liv och död för dem som inte utövar sin konst.

Det är å andra sidan inte konstnärernas ansvar, utan politikernas som satsar hutlösa summor på orealistiska nollvisioner inom trafiken och repressiva och dyra knarkförbud – men som inte vill ta i den heta potatisen svensk psykvård och till den frågan kopplade siffran av självmord, som överstiger trafikoffren varje år.

Skillnaden mellan de två är att i det ena fallet kommer alltid en variabel av otur och dåligt omdöme finnas, medan i den andra finns uppsåt. Otur kan inte utplånas, men med uppsåtet att dö har man betydligt bättre utsikter att förändra.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Odell, Konstfack, kultur, lag, psykvård