Härom dagen pumpades nyheten ut att 1/3 av personalen på Södersjukhuset ansåg att det var kvinnans fel att hon blev misshandlad.

Jag var sannolikt inte den enda som blev ARG. Den som har sett en människa brytas ned och förnedras blir lätt det. Men jag fick inte ur mig någonting, det var liksom för dumt. Och det var det. Ekot refererar till en studie som ännu inte finns och där frågan berör orsakssamband, inte skuld. Är det kvinnornas passiva personlighet som gör att de löper större risk. På DET har 28% svarat ja:

Läs mer hos Per och på dagens medicin

De som inte var så bra på källgranskning:

Norlén/Thalén Finné – moderaternas arbete mot mäns våld mot kvinnor

DN

SR

Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om faktagranskning, nyheter, mäns våld mot kvonnor, tidningsankor

Hör på nyheterna att en läkare vid Universitetssjukhuset i Linköping har Lex Maria anmälts 8 gånger för att ha missat att diagnostisera hudcancer. För en gång skull önskar jag att media nämnde namn, vilket de ibland är så pigga på, eftersom jag tidigare fått remiss just till US i Linköping för att undersöka ett lite annorlunda hudmärke som läkaren inte ansåg ofarligt (men mest stirrade på min BH). Nu är det ju inte utan att jag undrar.

Jag vet inte om det beror på min återuppståndelse efter bloggdöden eller ngt annat, men jag verkar ha blivit postergirl på IDG.

Inte mig emot!

Läs även andra bloggares åsikter om IDG, www.idg.se, wikileaks

Det är sällan tråkigt att vara pirat. Men ofta väldigt roligt!

I torsdags hade vi Göteborgare (jo så kan jag numera titulera mig) Rick Falkvinge på besök. Det är helt uppenbart att det är här han hör hemma! Hans sociala stil är Göteborg – pratar med allt och alla. Oavbrutet. Jag kan tänka mig att Stockholmarna tycker att det är lite ocoolt, det där öppna, men inte göteborgarna inte. Det är lite som british upperclass-mingel (men illa klädd) kontra mexikansk gårdsfest.

Hur som helt, det vankades torgmöte och det blev en hel del intressanta diskussioner med människorna som rörde sig runt Brunnsparken. Är vi ett parti som brinner för att alla skall få fildela allt, eller är det demokratin som är grunden för vår kamp? Jag tror att jag till slut lyckades få i alla fall delar av gänget att förstå att oavsett vad man tycker om immaterialrätten, så är det svårt att upprätthålla fildelningslagar utan att bevaka allt och alla, hela tiden, och att det inte riktigt står i proportion till problemet. Inte ens för att musikerna skall få betalt.

Sedan begav sig många till gemensam middag på lokalt matställe. Kvällens kommentar får nog sägas komma från den som den unge mannen som när Rick sträcker fram handen och säger “hej, vi har nog inte träffats!” svarar “nej, men jag känner igen dig!”.

Där någonstans blev jag värvad till den grupp som skulle följa med Rick och vara publik i SVT-debatt. SVT-debatt är ingen stor favorit. Deras upplägg påminner mig mest om “bröd och skådespel till folket”. Det enda som saknas är den romerska kejsaren som till slut avgör om den sist överlevande skall avrättas eller få försöka en gång till. Men vad sjutton – behöver grabbarna lite kvinnlig fägring för att stå ut, vem är väl jag att neka?

Rick gjorde i mitt tycke riktigt bra ifrån sig, medan Johan Pehrsson uppriktigt sagt verkade tappad bakom en vagn. Människan har verkligen ingen koll – vilket syntes allt för väl i TV. Rick var den enda av debattörerna som fick applåder från andra än sin egen grupp kan tilläggas. Själv var jag nästan på väg att applådera Åkesson, men det berodde inte på någon sympati utan på att Nalin Baksi var så penibelt dålig att man nästan skämdes för att ha henne på “sin” (antirasistiska) sida. Jag undrar om hon mutat in området rasism som sitt och att ingen annan får debattera där, eller om de verkligen inte har någon bättre än det här inom socialdemokratin?

Efter programmet uppvisade han mer okunskap då han stod och jämförde immateriella rättigheter ömsom med en gräsklippare, ömsom en cykel. Därtill hade han en osedvanligt otrevlig attityd och stod och omtalade mig som “hon” och försökte sig på lite allmänna buffelmetoder. Men jag förnekade min blida kvinnlighet och sade i all vänlighet emot. Ca 7 minuter in …

Det är inte första gången, men jag blir lika perplex varje gång som jag inser att riksdagsledamöter och där till partiers ansvariga personer för en fråga – faktiskt inte sitter på grundläggande kunskaper. Det stärker inte förtroendet för demokratin.

Det finns några saker som jag ser fram emot att hinna ta itu med efter valet. Det ena är demokratidiskussionen. På något sätt måste vi få igång den! Vad är demokrati? Var går gränsen? Vad kan man tillåta sig och ändå kalla sig demokrati? Hur bör ett valsystem se ut? Pirater har under valrörelsen sett både det ena och andra som inte borde förekomma i en demokrati och en hel del har till och med varit enligt regelboken. Det andra är granskningen av politikerna – vad kan de egentligen om det de arbetar med? Om man saknar sakkunskapen och dessutom har en otrevlig och oresonlig attityd mot omgivningen, vad har man då för talang som politiker?

Hur som helst – det var en rolig dag med ett gäng nya och, vid sidan om Johan Pehrsson, trevliga människor.

Fotona är tagna av Niklas Broberg och tillgängliga med CC n-c sa-licens

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Piratpartiet, val 2010, demokrati, integritet, Debatt, SVT debatt

_{»crosslinked«}

Man skulle lätt kunna tro att svenska folket var ett väldigt svajigt sådant. För varje opinionsundersökning så förändras det. Ja allt utom stödet för Mona Sahlin förstås. Hon är konstant lika populär som STDn som upptäcktes efter semesterresan som borde glömmas.

Men är det så att svenskarna byter fot? Jag undrar i vilken utsträckning det faktiskt är så att en väldig massa människor helt enkelt inte har bestämt sig, men tar ställning för att kunna besvara frågan. Är det så så undrar jag också hur de förhåller sig till sitt ställningstagande längre fram. Omvärderar de eller blir det en principsak att inte ändra vad man en gång kommit fram till? I så fall påverkar de statistiska undersökningarna valresultatet.

Sannolikt beror det på hur frågan är ställd. Att få frågan “hur skulle du rösta idag reagerar jag helt annorlunda inför än frågan “hur tror du att du kommer att rösta i valet i september” till exempel. Har jag det minsta rätt och enbart vissa partier finns med att välja bland … så har demokratin inte stärkts direkt.

Någon som vet om det finns forskning på området?

Sedan har vi alla kompasser och valtest som talar om vad folk skall rösta på. Som det som Rick Falkvinge gjorde och fick veta att han var 8% pirat vill jag minnas. Kanske inte så välgjort.

Jag skulle gärna se en diskussion om demokratin och där är det här och medias roll i allmänhet en viktig del. Är det deras roll att vägleda folk, eller skall de hålla sig till att undersöka och att rapportera?

För nog är det lite läskigt om statistiker och journalister påverkar (journalisterna ofta på tidningar finansierade med skattemedel via pressstödet), myndigheterna bedriver politiska kampanjer och partierna gör det (förstås avlönade av oss väljare, inte sina medlemmar) – var skall medborgaren finna luften och utrymmet att bilda sig en egen uppfattning och att skilja fakta från propaganda? Politiska målsättningar från effekterna av politiska beslut?

Skolan har ju visat sig vara illa lämpad för att utbilda nästa generation i hur Sverige fungerar och utgår jag från lyckas heller inte problematisera eller åstadkomma diskussion om demokratin, vad den går ut på eller vad som försvagar respektive stärker den.

Läs även andra bloggares åsikter om Valundersökning, val 2010, demokrati, journalistik

Det är någonting vackert med människor som lever i enlighet med sitt samvete och sina värderingar. I alla fall så länge som de har humor.

Kanske kan det verka lite fundamentalistiskt ibland och nog fnissar folk lite, men det är det värt. En slutsats som även Joshen dragit, vllket värmer mitt hjärta för etiskt och moraliskt stringenta politiker är precis vad jag vill se i riksdagen.

Läs Usla kampanjer och din dotter!

En till som är stringent är Hanna, som uppmärksammar radikalfeminister på att de kanske bör tänka en vända till när de tycker som KD. Hanna är en till person som jag gärna skulle se i riksdagen, om det inte vore för stora delar av sällskapet som hon hänger med.

Läs även andra bloggares åsikter om integritet, Johnny Olsson, Hanna Wagenius, stringens, samvete

Visst säger människors sätt att ta kritik en del om deras självbild?
Yrsa Stenius till exempel som får högst rimlig kritik för sitt agerande och kontrar med att det är för att hon är en äldre kvinna.

• Björn Wiman
• Thomas Mattsson
• Yrsa Stenius i svaromål

Därtill:

• f.d. PO Per-Arne Jigenius
• Roland PM
• Robert Rosén f.d. Chefredaktör f Gefle Dagblad på SSBD

Mymlan har skrivit till Journalistförbundet, så väl text som kommentarer anbefalles. Svar har hon också fått och ordföranden har skrivit en krönika.

Så har Elin Grelsson skrivit en artikel om Has Scheike i Rocky (ej online) som får Magasinet Ordfront att volta. Läs speciellt Rockys redaktör, Tony Ernst kommentar. Men också förstås Grelssons svar.

Läs även andra bloggares åsikter om Yrsa Stenius, PO, Journalistförbundet, media

Barometerns chef Gunilla Sax resonerar kring möjligheten att ta betalt för nyheter på nätet och väver där in piraterna som vill ha allt gratis. Full Mental straightjacket svarar.

Jag tror att för att för den här diskussionen så måste man förstå hur internet fungerar idag.

Är jag beredd att betala för kvalitativa nyheter? Självklart, det illustreras väl av att jag prenumererar på ett par magasin. Men jag vill fortfarande kunna länka till intressanta artiklar, och där mina läsare kan verifiera att jag läst och tolkat rätt. Följer jag själv en länk för att kolla sakinnehållet så är jag inte beredd att betala.

Jag tror att det är Science Daily som kör en i mitt tycke bra metod. Första gången jag besöker dem – inga problem. Efter några gånger ber de att jag skall ge mig till känna och registrera mig, men förbinder sig att inte sprida mina uppgifter och om jag återkommer många gånger så ber de mig att prenummerera.

Mycket rimliga krav tycker jag och det möjliggör ett fritt informationsutbyte, men gör att de som regelbundet utnyttjar en tjänst också betalar.

Det innebär också i förlängningen att jag inte kommer att betala för reproducerade TT-telegram för dem hittar jag någonstans där jag slipper betala.

Läs även andra bloggares åsikter om media, kostnadstäckning, betala, nyheter, internet, tidning

För några år sedan satt jag i en kursplanenämnd på LiU. Jag höll några få möten, för sedan ville jag skada både mig och min omgivning och fann det tryggast för alla parter att sluta.

En del av problemet var ett skrämmande antal universitetskurser i ulltovning och slöjd, vilket för mig inte har ett dyft med vetenskap att göra och därmed heller inte med universitet att göra, en del av problemet var att allt för många kurser försågs med politiska påhäng. Av vänsterkaraktär kan tilläggas.

Historia skulle bland annat ha klass-, etnicitets- (tror jag att det var) och genusperspektiv. Alla perspektiv var kollektiva och hämtade ur den socialistiska idétraditionen.

Jag lyssnade med ett halvt öra på Malou von Siewers intervju av Maud Olofsson för en stund sedan. von Siewers är inte en favorit eftersom alla intervjuer görs med en vänsteransats och den verkar inte ens vara reflekterad utan instinktiv.

Så kom de då in på kvinnor och kvotering. (Surprise!)

De pratar som om det vore en självklarhet att kvinnor talar lika och känner motsvarande saker. Men det är ju i allra högsta grad subjektivt. Själv har jag mer gemensamt med en utländsk medelålders man med motsvarande sociala kultur som jag,  än med de flesta 30-åriga svenska kvinnor.

Jag hade en närstående som arbetade inom hemtjänsten. När hon började blev hon informerad om att de hade några “problemfall”. Efter att ha besökt “problemfallen”  nådde hon slutsatsen att de på intet sätt var problematiska, men däremot hade de en annan social kultur än hemtjänstpersonalen generellt hade, vilket personalen ogillade.

De här personerna hade alltså i det närmaste mobbats i sitt hem av kommunens personal, för att personalen saknade social kompetens och kunskap. Klasskonflikt om du så vill. En utsatt åldring mot unga friska kommunanställda.

Jag tror personligen att den typen av problematik är betydligt vanligare än att människor inte får aktning på grund av föräldrarnas utbildning eller yrke, inkomstnivå, etnicitet eller för den delen kön. Men går det att gruppera och klassificera? Nej.

Kvotering? Visst om du kvoterar allt i samhället och enligt alla relevanta aspekter! (Och vem katten vill bo kvar här då?)

Läs även andra bloggares åsikter om kvotering, kollektiva metoder, socialistiska metoder

Såg för en tid sedan en lätt virrig och ganska pinsam människa i på Spåret. Allt för många svar slutade med ett generat garvande och “vad skall folk tro om oss…?” och nej, allmänbildningsnivån var inte i toppklass, eller ens medel.

När jag läste om TV4s politiska värvning inför valet – Lena Sundström¹² - så såg hon lite bekant ut på fotot. Men jag får tillstå att jag inte läst henne och vet rätt lite om henne. Så slog det mig! Det är den generat garvande människan från På spåret. Oh du milde…

Jag har i sig inget emot politiskt drivna journalister. Tvärt om! Jag föredrar dem, för då vet man var man har dem. Jag menar tänk om Björn Elmbrant fått verka alla år i SR med en tydlig vänsterstämpel, istället för en förment objektivitet som var allt annat än objektiv eller obunden. Men det krävs förstås balans. En balans som TV4 ej presenterat ännu. Så krävs det kompetens också, för åsikter är faktiskt inte så mycket värda i sig, utan uppbackning. Vad gäller Lena Sundström så tvivlar jag. En journalist och samhällsreporter som i en intervju³  säger:

“När statsminister Göran Persson debatterar mot moderatledaren Fredrik Reinfeldt, hejar hela min kropp på Göran, även om huvudet är frågande inför mycket som han säger. Jag vill naturligtvis inte att borgarna ska vinna valet.”

Jag håller nog inte andan i väntan på de skarpa analyserna.

Så läser jag om SVTs förfrågan om Isobell Hadley-Kamptz vilja att vara programledare under valet och inser att det är inte bara den politiska ankdammen som slammat igen. För att återfå klar sikt och väldoftande luft krävs också en upprensning av det svenska medialandskapet.

Läs även andra bloggares åsikter om media, Lena Sundström, Isobel Hadley-Kamptz, val 2010, journalism, opartiskhet, kompetens, politik, TV4

1. Thomas Nydahl om Sundströms bok Det lyckliga folket
2. NT recenserar Det lyckliga folket
3. Piteå-Tidning