Så meddelade då Håkan Juholt sin avgång för några timmar sedan. Den enda som säger sig vara överraskad är Carin Jämtin. Socialdemokraternas verkställande utskott hade ju trots allt intygat att han hade deras förtroende en dag tidigare, varpå Juholt skulle resa hem för att vila upp sig. Kl. 23 kallade han till den presskonferens han avsåg att hålla kl. 15 följande dag.

Håkan Juholt var ett udda val. Han har varit med länge och har många medlemmars förtroende. Ett faktum som för mig snarare skulle ha lett till funderingar över medlemsbasen än funderingar kring Juholt som partiledare.

Jovial till sättet och säkert en trevlig kompis, men inte en kunnig eller skärpt yrkesmänniska. Mängden misstag, grodor och bevis på bristande omdöme har varit ansenlig. Det första – att inte berätta för valberedningen att hans sambo är tidigare straffad och det senaste – att under Folk och Försvar beskylla alliansen för att driva igenom sin försvarspolitik tillsammans med Sverigedemokraterna, iställlet för en bred uppgörelse med Socialdemokraterna, när beslutet i realiteten fattades innan Sverigedemokraterna satt i riksdagen. Det hela blir lite extra pikant, eftersom det är just i försvarsutskottet som Juholt har sin riksdagsbakgrund och är han inte informerad om annat så borde ändå försvarsfrågorna sitta.

Kanske kan tyckas att den som inte sympatiserar med Socialdemokraterna inte behöver bekymra sig, men en sund demokrati behöver en opposition. Med Juholt vid Socialdemokraternas roder har en stor del av oppositionen flutit fritt. Demokrati är inte det samma som att någon som är vald skall ha makten, utan att olika åsikter har sina representanter som slåss och kämpar om makten. De olika representanterna skall bevaka varandra och hålla dem i schack och se till att de inte får mer makt än de bör ha.

Men alla medverkande har inte bara ett bevakande ansvar för demokratin. Genom flagrant inkompetens och uppenbara lögner förminskas förtroendet för demokratin och de politiska företrädarna. I Sverige finns en tradition av att hylla även den som sparkats till följd av grava misstag. Jag menar att det är ett misstag i sig. VU borde inte ha gett Juholt sitt förtroende för att han sedan skulle kunna åka hem och kalla till presskonferens inför sinaste närmaste där han till burop och nej-rop kunde meddela sitt omedelbara frånträdande från ordförandeposten. Inte minst lämnar det utrymme för nattmösseförslag som Staffan Danielsson som tycker att Juholt är reko och har haft det så tufft med media att han borde få bli landshövding. Ett förslag som hade varit avsevärt svårare att lägga fram om Socialdemokraterna varit raka med att Juholt fått gå på grund av förtroende- och kompetensbrist. Vore man kort och gott raka med otillräckligheter så skulle innehavarna inte ha så lätt att göra fortsatt karriär i det offentligas tjänst.

Med lite tur startar nu en intressant period. Socialdemokraterna, som idag är en splittrad grupp med inte allt för många gemensamma nämnare annat än längtan tillbaka till maktens grytor som förenande faktor, måste börja fundera över vilka de vill vara och vilket samhälle de skall arbeta för – bortom plattityder och slagord som för länge sedan förlorat sin relevans. Kan de samla såväl de mest statskramande planekonomerna och de mest maknadskramande socialliberalerna? 

Skall de bli ett trovärdigt alternativ så måste de skaffa sig en själ och en karaktär. Stå för det som är rätt, inte den som är röd per automatik. Ha en plan som inte bygger på vindmätningar och röstmaximering till nästa val. Nästa partiledare kommer sannolikt få fatta en hel del svåra beslut och måsta ha tåga nog för att klara av det. Med hänsyn till den oförmåga till lojalitet som setts inom organisationen under Juholts ledning krävs nog också ett ganska starkt skinn på näsan. Kanske bör de till och med konstatera att valet 2014 inte är ett där de allvarligt satsar på att återta makten, utan istället satsa på idéutveckling och intern upprensing.

Andra läsvärda på samma ämne:

Johanna Graaf

Ulf Bjereld 

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om socialdemokraterna, Håkan Juholt, demokrati, opposition, grodor

_{»crosslinked«}

Två journalister har dömts för terrorbrott och för att ha tagit sig in i Etiopien olagligt och idag rapporteras att två av SVTs medarbetare gripits i Etiopien. 

Etiopien är trots frånvarande demokrati ett av de länder som Sverige är mest förtjust att skänka biståndspengar till. Att demokrati och rättssäkerhet är bästa sättet att ta människor ur fattigdom, tycks inte spela någon roll när man vill spela god, så istället pumpar vi in pengar i en korrupt stat som förtrycker sina medborgare och griper våra journalister.

• Regeringen beskriver historia i bistånd och nutid.
• Sida skriver om sitt arbete.
• Martin Ängeby uttryckte redan i september min ståndpunkt i frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om Utrikes, bistånd, demokrati, journalism, Etiopien

Jag har allt sedan jag såg uppmanigen att tvätta i lägre temperatur för att skydda miljön frustat av ilska. Det är rent ut sagt korkat.

Kläder du har på dig, framför allt sådana du har närmast kroppen blir fulla med bakterier och bakterier vill man inte ha i kläderna i någon större utsträckning. Det är de som ger dina kläder en viss odör om de får hållas i textilen. Som kvinna riskerar du att ådra dig urinvägsinfektion om du inte tvättar bort bakterierna i dina underkläder. Olika individer är olika känsliga dock. För att döda bakterier krävs antingen höga temperaturer gärna uppåt 90′ men inte under 60′. Eller kemikalier.

När jag läser miljötips i Hem och Hyra som rekommenderar folk att tvätta i 40′ (redaktionen svarade aldrig på min kritik), i maskiner som minimerat vattenmängden så blir jag lack. De som lyder råden kommer antingen ha smutsiga kläder, eller har köpt kläder med kemikalier i.

När jag hittar träningskläder i min mans tvätt som inte får tvättas varmare än 40′ så blir jag lack, för de är farliga både för honom och miljön.

I Sverige har vi om vi vill ren energi, renare än de felsta andra delar av världen. Att värma vatten är inte miljöfarligt, men dyrt eftersom elmarknaden är ett politiskt oligopol. Men det skulle ju gå att ändra. Istället får vi huvudlösa råd från människor som bara tittat på myntets ena sida och med bristfällig kunskap där till.

Jag grunnar över vad som hänt om tvätt i likhet med belysning blivit en politiskt styrd fråga. Då skulle vi alla behöva ha miljöfarliga kläder som skadar våra kroppar, därför att vi skulle vara förvisade till tvättmaskiner med knapp vattentillförsel med en maxtemperatur på 40′.

Precis som vi inte längre får köpa de mer energikrävande glödlamporna som å andra sidan inte innehöll de gifter som många lågenergilampor gör.

Politiker är trenddjur. Trenddjur skall inte leda, de skall möjligen inspirera.

Läs här om våra gifitga kläder som möjliggör ljumma tvättar. http://www.dn.se/nyheter/sverige/silver-i-klader-forgiftar-naturen

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, miljötips, tvätt, kläder, impregnering, miljögifter, trendkänslighet, kunskap, politik

Vi behöver inte gå så långt för att komma till en värld som skiljer sig helt från vår. Promenerar man i Minsk en vinterdag, så kan man lätt förledas att tro att man är i Sverige på 30-40-talet.

På torgen är människor ute och åker skridskor tillsammans. Mängden ungdomar som rör sig på egen hand är försvinnande liten och generellt är människor artiga. I affären expedieras du personligen över disk, in absurdum (så tror jag dock inte att vi har haft det i Sverige). Generellt kan delar av Minks te sig tämligen idylliska.

Ja vid sidan om att de sovjetiska emblemen och fanorna hänger över huvudgatan och att de tjusiga husen enbart är framsida, på baksidan ser de ut som vilket sovjetbygge som helst, men flagande färg runt fönstren, tegelväggar och en hög grad av förfallenhet. Då är vi ändå i en av stans bästa delar.

Telefon skall du kanske inte hoppas på, för linorna är underdimensionerade, men om du kan betala så löser det sig. Någon annan blir utan.

Det är inte bara husen som är fusk och med en fasad som döljer sådant vi inte vill se. Det gäller även demokratin och rättssäkerheten. Ja, jag vet inte ens om man kan tala om fasad när det kommer till de frågorna.

Det är inte mycket vi kan göra som enskilda i andra länder. Huvudsakligen handlar det om att rikta strålkastarna mot det som händer. Det är vi inte särskilt duktiga på. Som i dessa tider då ångesten varit stor över att en 300 år gammal ek står inför fällning. En 300 år gammal ek som riskerar att när som helst falla sönder och skada eller döda förbipasserande. Samtidigt sitter två unga män inför rätta också med en fällning hängande över huvudet. Men fälls de riskerar de att dömas till döden om två dagar, den 30/11.

De har ingen bakgrund i strålkastarljuset, men hittades efter bombningarna i Minsk. Det läggs inte fram några bevis mot dem, annat än de vittnesmål och erkännanden som båda avgivit efter tortyr av den mindre milda sorten.

Än är tid, men världens ögon behöver vändas mot Belarus/Vitryssland omedelbart. Och vi måste stirra stint, tills diktaturen fallit och dödsstraffet är borta.

Rätten att leva och rätten att behandlas rättvist är nämligen absoluta värden.

Läs vad Isabel Sommerfeld, Info Belarus, skriver och skrev i januari.

Du kan underteckna ett upprop här!

Uppmana vänner och bekanta att göra det samma!

Läs även andra bloggares åsikter om Belarus, Minsk, Vitryssland, Dzmitry Kanavalau, Uladzislau Kavalyou

Jag vet inte säkert, för det har aldrig prövats, men jag bedömer att en dräglig nivå för mig som simpel-kvalitets-/fulhetsöverkänslig vore:

• Inga politiker så långt en hagelbössas skott skulle nå om jag hade en. Släktskap trumfar politikergebitet om de sammanfaller.
• Ingenting fult så långt jag kan se, även när jag rör mig i stan. Detta innebär en del rivningar i närmiljön (Vi kan börja med Hotell Panorama) och att vissa människor tvingas undvika mig.
• Jag behöver en större budget till inredning och ekipering. Avsevärt större.
• Jag behöver också en större budget för praliner, champagne och andra delikatesser.

Först på detta sätt kan jag få en uthärdlig levnadsnivå.

Mina krav innebär inte att min omgivning behöver avstå TV eller telefon (så länge de talar tyst och om intressanta saker).

Jag tror faktiskt inte att man behöver mer än att googla lite och läsa min blogg/Facebok-flöde för att nå slutsatsen att detta är rimliga antaganden. Som altruister är det är moraliska plikt att gå med på det här!

DN: Mora orsakar mobilskugga för elöverkänslig medborgare.

Läs även andra bloggares åsikter om idioti, häxkonster, vetenskap, upplysning, saklighet, offentliga beslut, Mora kommun

(Jag ber om ursäkt för en del tomma postningar från Dexion. Vid flytt mellan servrar gick någonting i databasen sönder som periodvis gjort att jag inte kan justera inställningar. Felsökning pågår och jag hoppas att inga fler fel som kommer är synliga för er skall uppstå).

Få samhällsramar är så beroende av moral och värderingar som liberalism. Så vitt jag känner till finns nämligen ingen annan ideologi som fokuserar runt den enskilda människans rätt att forma sitt liv, till skillnad från att bli reglerad och vägledd av majoritetens val, eller tidigare generationers. Därför är det fascinerande till gränden till skräckinjagande att så många liberaler tycks tro att målet för samhället är någon form av kapitalistisk värdenihilism.

Ta till exempel diskussionen om den unga flickan som valde att ha en SM-relation till en äldre man, som resulterade i att hon “utsattes” för saker som många av oss skulle betrakta som rätt förskräckliga. Ur en liberal synvinkel så är det självklart att staten inte skall blanda sig i vad människor gör på frivillig grund. Med frivillig menar jag, det som en annan människa med uppenbarhet bör utgå i från, i första hand det sagda.

Vi kan inte ha ett samhälle där rättssystemet ålägger oss att psykoanalysera våra medmänniskor för att inte kunna bli dömda för det ena eller andra. Så ur ett liberalt rättsligt perspektiv hade mannen tagit sitt ansvar då han samtalade med flickan och kom överens om vad de ville.

På ett mänskligt plan finns dock andra variabler. Hur bör en vuxen människa agera i relation till en avsevärt yngre (ännu inte helt vuxen människa) som den vuxne inte känner väl och som uppvisar tydliga tecken på tidigare självskadebeteende (ärr på armarna) och vill medverka i ett arrangemang som klart har emotionella risker?

Personligen tycker jag att man har ett ansvar för sina relationer och sina medmänniskor och hade i mannens ställe valt att ta det säkra före det osäkra. Kanske var det flickans vilja och gjorde henne gott, men jag hade inte velat riskera att vara verktyget som gjorde henne illa. Ett resonemang som gör att jag överhuvudtaget avstår från tillfälliga sexuella relationer.

Men jag förstod att i bekantskapskretsen så var ståndpunkten hos några att liberalism handlar om att inte värdera andras agerande. Att inte lägga sig i och att flickan i förevarande fall fick ta ansvar för sitt muntliga medgivande.

På samma sätt är inte marknadsekonomi ett tecken på godhet. Marknadsekonomi är ett ramverk för att låta samhället styras av människors val, till skillnad från majoritetens via politiker. Ett trial-and-error-system som gynnar utveckling och kreativitet, till skillnad från det planekonomiska “alla ägg i en korg”. Ett marknadsekonomiskt samhället är inte ett gott samhälle, det är ett dynamiskt samhälle. Människorna i det måste, som i alla andra fall göra det gott, men de har makten.

Så Apple blir inte gott för att det agerar på marknaden, kära Apple-slynglar. Ni måste fortfarande applicera er moral på deras agerande och med det som grund avgöra om det är gott eller inte. Tycker man att det är reko att använda en ansenlig marknadsandel för att i största möjligaste mån tvinga sina användare att enbart använda märkets egna tillbehör, tycker man att det är ok att ett bolag gör moraliska val åt användarna oombedda och då dömer bort naket, men släpper igenom fördömanden av homosexuella så handla Apple-prylar! För all del. Personligen gillar jag inte moralism, paternalism eller oligopol oavsett om jag möter dem i en planekonomi eller en marknadsekonomi, eller för den delen i en blandekonomi.

På samma sätt är det förstås inte olagligt för Arla att i samband med Muhammed-rabaldret gå ut och ta avstånd från Jyllands-Posten för att därmed få sälja mjölk i arabvärlden. Inte heller är det olagligt för ett världsomspännande företag att använda vinster från en marknad till att prisdumpa och på så sätt tvinga bort konkurrenter och på så sätt skapa sig ett oligopol, eller monopol på en annan marknad. Men det är allt annat än moraliskt försvarbart med mina mått mätt.
Arla satsar på industriella stordriftsfördelar och hårda nypor. Jag vill ha kvalitativ mat, från djur som mår bra och ja – jag vill ha ett svenskt jordbruk. Gärna småskaligt. Dels för att jag gillar en landsbyggd med hagar och djur, dels därför att jag tror att djur mår bättre i småskalighet och det gör min nattsömn lugnare och min mage gladare. Lyckliga djur smakar bättre.

Etik och moral är en personlig fråga. Visst kan du vara utan, men det gör dig till en ihålig varelse.

En god ideologi låter dig leva ditt liv enligt din moral, en ond gör det inte.
Det är det goda i liberalismen, inte att den låter dig undslippa ställningstaganden.

Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, moral, etik, liberalism

Jag har länge gått och tryckt på tankar och funderingar kring barnomsorg och igår när jag såg att Lillith Svensson undrar vad vi tycker om barnomsorgen så tänkte jag ta mig samma och tänka högt. Frågorna hon ställer är de här:

“Idag vill jag veta vad du tycker om barnomsorgen.

- Hur ser du på barnomsorgen? Vad är positivt, vad är negativt?
- Hur länge anser du att det är viktigt att vara hemma med barn? När är det lämpligt
att barnet börjar i förskolan?
- Skulle du hellre vara hemma med dina barn än att ha dem på förskola? Varför, varför
inte?
- Är det viktigt att kunna välja barnomsorgsform (t.ex. dagmamma, förskola,
föräldrakooperativ) Varför, varför inte?
- Hur intressanta är ”alternativ” barnomsorg? T.ex. stöd till mor-/farföräldrar som passar
barnen?
- Hur viktig är en låg taxa? Är man villig att betala en högre taxa? Vad förväntar man sig i
så fall som resultat av en höjd taxa? Högre kvalitet? Mindre barngrupper?
- Hur viktigt är det med förskola i samband med föräldraledighet och arbetslöshet? Hur
många timmar är rimligt?”

Jag har inte barn själv, men jag känner och tänker så här.

För mig är det inte av största vikt att vara hemma maximalt med mina barn. Jag är inte hemma-mamma-material på det långsiktiga planet. Däremot är det oändligt viktigt att garantera mina barn en bra tillvaro. Vad innebär det då?

Målet med verksamheten är att barnet skall bli en bra vuxen som är trygg, lycklig och omtänksam och hänsynsfull mot sina medmänniskor och att som barn ha det bra på resan dit. Varje dag räknas.

Jag vill att mina barn skall vistas i en trivsam miljö, som är varm och ombonad. Det skall finns gott om vuxna att ty sig till och att lära sig av, men också andra barn att interagera med. Det skall dock inte vara barnen som uppfostrar barnen och andelen vuxna bör således vara hög. Lillith använder ordet “passa” jag vill inte att mina barn skall bli passade – de skall umgås med och tas om hand. Viktig semantik.

Att lära sig. Vad är det man skall lära sig? Så småningom att läsa, räkna och skriva förstås, men det bukar komma. Barn är nyfikna och läraktiga i sig själva – om man inte har sönder dem. Men lika viktigt är att lära sig hur man uppför sig med människor, att andra människor fungerar olika, hur man uppför sig i olika miljöer. Uppfostran kort och gott.

Mat, till exempel. Mat är någonting som man njuter av under lugna former. Man lär sig hur man hanterar kniv och gaffel, att inte sticka armbågen i personen bredvid, att man är uppmärksam så att alla får det de behöver, att samtala trevligt, sitta upp och att inte tala med mat i munnen. Att inte sträcka sig över bordet. Hur skall man lära sig det i  standardkök på dagis? Eller nästan än värre, en skolmatsal av standardmått? Självklart är uppfostran ett ansvar för föräldrarna, men inse fakta – de flesta vuxna har idag råd att tillbringa en väldigt liten andel av dygnet fungerandes som förebilder och utbildare för sina barn. Eller ens att välja vilka som skall ha detta viktiga uppdrag.

Läsa. Böcker är en fantastisk källa till kunskap och upplevelser. Jag vill att mina barn skall vara omgivna av vuxna som kan ge dem litterär inspiration. Diskutera och förklara. Hjälpa dem att utveckla sin tankeförmåga. Sitt kritiska tänkande.

Inre utveckling. Det finns så många sätt att se på en människas inre och jag vill inte att mina barn förses med en viss syn, jag vill att de får ett smörgåsbord att välja på. Gott om verktyg, så att de kan välja de som passar dem och den situation de är i då.

I både min och min mans familjer finns tydliga kulturer, som inte alls är lika. Men på båda ställen finns delar som är viktig i vår familjekultur och som jag vill att våra barn skall ha med sig.

Vad leder det här till för slutsatser om barnomsorgen då? Att det inte finns en patentlösning, utan att jag skulle vilja ha en palett av alternativ. Jag vill att våra barn skall tillbringa tid med sin släkt och därmed få en koppling bakåt och dra nytta av det goda som finns där. Jag vill att de skall tillbringa mycket tid med sina föräldrar, men också få en chans att lära sig att fungera i grupp. Däremot inte i stora grupper i dålig miljö. När jag ser barngrupper leka i lysrörsljus i en miljö som är minst sagt torftig och framförallt utformad för att hålla för barn som inte lärt sig att röra sig i möblerade rum får jag rysningar och en klump i magen.

Det är sällan som jag träffar människor som arbetar inom barnomsorg eller skola som jag får lust att bjuda hem och tillbringa tid med. Ändå är det de som givet dagens standardmodell skulle anförtros den största andel av mina barns vakna tid och därmed vara en stark influens.

Det är inte de pedagogiska planerna och handlingsprogrammen som är pudelns kärna. Det är de vuxna som barnen tillbringar sin tid med som själva är utbildningen. Man gör inte som man blir tillsagd, man gör som ens förebilder gör. Den som tillbringar sin tid utan människor som håller måttet som förebilder för dem har det inte roligt.

Jag är fullt kapabel att uppfostra och vårda mina barn så en bra barnomsorgspolitik ger mig utrymme att forma mina barns uppväxt. Låt oss inte göra det här till en skattefråga, jag bidrar gärna till dem som har det sämre ställt både ekonomiskt och engagemangsmässigt om jag bara får leva mitt familjeliv i fred.

Att låta alla landets barn uppfostras i liknande, i mitt tycke undermåliga lokaler, i vård av personer som idag valt en karriärväg med dålig arbetsmiljö, dålig ersättning och som gått en tämligen politiserad utbildning för att nå dit är det samma som att stoppa alla ägg i en korg. I mitt tycke en korg med hål i botten som ger ungarna liten möjlighet att inspireras till stordåd i livet. Men det är ett effektivt sätt att från början uppfostra ett helt samhälle till att vara likriktat, utan tillstymmelse till enskilda familjers kulturer och värderingar. Det tycks också vara en effektiv metod att skapa stressymtom och hörselskador vid tidig ålder.

Tvinga mig således inte att betala för idioti och tvinga mig än mindre att utsätta mina barn för den. Ta den andel av min inkomst som behöver omfördelas, om det behövs, men låt mig sedan välja mina barns omsorg själv. Oavsett om det är far- och morföräldrar, dagmamma, familjekooperativ, dagis eller öppen förskola.

Staten bör inte tillhandahålla alternativ A, B och C – utan lämna så mycket utrymme som möjligt att skapa alternativ och lösningar för medborgarna själva. Formen för mina barns vardag skall anpassas till dem och deras situation, inte statens lust att välja alternativ eller en fast tidtabell lika för alla.

Barnomsorg idag är, om man ser till faktisk kostnad, inte prisvärd. Man bör för de pengarna kunna åstadkomma ganska mycket mer. Låt oss göra det!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, uppfostran, barnomsorg, utbildning, pedagogik, uppväxt

Det här tycker jag var roligt. Monica Green, socialdemokraternas  IT-politiska talesperson har antingen bestämt sig för att hoppa av politiken – och gör det som vanligt på sitt eget lilla sätt, eller så har hon fått sitt Twitterkonto kapat.

Uppdatering: Och humorn fortsätter:

Och fortsätter

Läs även andra bloggares åsikter om Monica Green, Socialdemokraterna, IT-politik, humor

Utflödet från Moderaternas partistämma bestod huvudsakligen av två saker:
1. Hallelujah-kören/Mao Tse Tung-kören. En strid ström av rapporter om den lysande partitrojkan och den fantastiska ledaren vars (tämligen mediokra) tal var fantastiskt, lysande och briljant. Därtill var han snygg och god. Ganska kul att kika på med ett halvt öga, om man inte samtidigt betänker att “dessa människor styr landet” och människor som gillar att dunka rygg snarare än att agera djävulens advokat brukar leda både sig själv och andra ned till heta, ej semesterrelaterade trakter.

2. Idéprogrammet. Det läckte ut att Moderaterna menade att de varit med och avskaffat Apartheid, vilket förstås var en kraftig vinkling av vad som verkligen sagts, nämligen:

“Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisa upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande”

Det ledde till en humorvåg på Twitter under taggen #stuffmoderaternadid.

Nåväl, de Nya Moderaterna ville bli som de gamla socialisterna och har nu fått både urskiljningslösa hyllningskörer som Nordkorea nog skulle avundas lite och börjat med historierevisionism. Med lite högre valframgång nästa val så kan nog målet anses nått.

Men det blev roligare, för efter stämman gick partisekreterare Arkelsten ut och försvarade stämmosbeslutet.

Det är inte så konstigt att förvirring uppstår. Moderaterna har under många år kallat sig för liberalkonservativa, vilket är en skum skvader som sannolikt ligger bakom att människor tror att borgerlig är ett begrepp som implicerar annat än gillande av linnedukar och kristallglas.

Liberalismen och konservatismen står i många avgörande punkter emot varandra och är inte riktigt förenliga, vilket den idéintresserade lätt inser. Du kan inte både sätta individens beslutanderätt över sig själv i centrum och samtidigt förorda en långsam utveckling och att kultur och annat skall tillåtas att styra samhället.

Du får absolut frihet att leva ditt liv som du vill om du väljer väg A, B eller C.

Att den konservativa historien går ut på att populasen var obildad och enbart i den utsträckning där det var nödvändigt skulle ha inflytande över den gemensamma skötseln av samhället är ingen svårtillgänglig kunskap. Rimlig allmänbildning, eller som värst vad du lär dig under första terminen av statsvetenskapliga studier. De konservativa ansåg länge att lämpligheten för offentliga uppdrag borde vara knuten till inkomst och ägande, vilket också var grunden för den konservativa makten.

Liberalerna och socialisterna, som har gemensamt att de inte anser förändring vara förnedring, och inte heller att det är arrogant av nutiden att anse sig ha bättre förmåga att avgöra de framtida vägvalen än vad dåtidens människor hade, gjorde å andra sidan gemensam sak och drev först igenom den allmänna rösträtten och senare även kvinnlig rösträtt. De konservativa accepterade slutligen i ett försök att hindra de progressiva från att gå ännu längre. DET är moderaternas historia.

Det var förvisso Arvid Lindman som var statsminister, så om man

1. Lägger tyngdvikt vid vem som är vald statsminister vid omröstningen och

 

2. inte gör en ideologisk distinktion mellan socialism, liberalism och konservatism utan delar politiken i höger respektive vänster samt

 

3. jämställer ett förslag som som man inte egentligen förordade, men som syftade till att hindra ett mer långtgående förslag samt ett medgivande av demokratiska rättigheter under hot om revolution och kommunism som alternativ

 

så kan man faktiskt säga att Moderaternas företrädare införde och var för rösträtten samt att högern och vänstern tillsammans införde rösträtten. Det är ungefär det som Torbjörn Nilsson och Sten Olsson gör. Anders Edwardsson går dock ett steg längre … och motsägs av UNTs Håkan Holmberg.

Jag tänker inte hålla dagens moderater ansvariga för vad moderaternas representanter i en annan partibildning ansåg för mer än hundra år sedan. Lika lite som jag tänker utmåla Folkpartiet för att vara liberala hjältar för vad deras föregångare åstadkom en gång i världen. Men jag håller dagens moderater ansvariga för att vara obildade och fyllda av en lust att förgylla sin existens genom vad jag faktiskt anser vara historierevisionism.

Men jag kan ju ha fel, så allra tryggast blir det förstås om ni själva tar och läser på i ärendet och bildar er en egen uppfattning …

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ideologi, historia, moderaterna, Nya Moderaterna,

Idag utvisas en 91-årig kvinna till Ukraina.

Hon är senildement, synskadad och har ingen familj kvar i Ukraina – hennes familj finns i Sverige. Hennes läkare motsätter sig utvisningen, men migrationsverket lutar sig mot en så kallad förtroendeläkare som stöder utvisningsbeslutet.

“Fram till 1997 kunde äldre personer, vars sista anhöriga (t.ex. barn) bodde i Sverige få uppehållstillstånd här. Moderaterna och Socialdemokraterna gick ihop gemensamt, i den utlänningslag som antogs då, och tog bort denna möjlighet (den s.k. sista länken). Syftet var att begränsa anhöriginvandringen.”

Jag mår fysiskt illa.

Ni som medverkade till beslutet – skäms!
Ni som sitter med lagstiftningsmakt och inte förändrat detta – skäms!
Ni som inte driver på era politiker i de frågor som handlar om människors liv – men har mage att dividera om vem som står bredvid vem i en debatt – skäms!

Moderat, socialdemokrat eller sverigedemokrat kan uppriktigt sagt gå på precis ett ut. När det kommer till kritan så kan man vare sig leva på gamla lagrar, eller straffas för historia. Det är vad man gör varje dag som avgör vem man är.

Som en bekant uttryckte det på Facebook : ” Undrar om det bjöds på tårta i Migrationsverket i eftermiddags när de vunnit i domstolen och den 91-åriga tanten kastas ut ur landet. Eller om de spar
till champagnefrukosten i morgon.”

Sverige 2011.

Så är våra politiker.
Så är våra myndighetsföreträdare och
så är vårt förtroende för båda grupper.

Jag skäms.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om utvisning, migration, Ganna, Ukraina, socialdemokraterna, moderaterna, nya moderaterna, sverigedemokraterna, perversiteter