För er som föredrar det i skriven text:
Helheten och sexualiteten i “Varat och varan”

God afton.
I kväll har jag varit på en mycket mysig och lugn fest. Helt i min smak. Mot slutet satt jag med två stora hundar i knät och läste Kajsa Ekis Ekmans bok ”Varat och varan”. För er som inte känner till henne är Ekman en debattör som profilerat sig som motståndare till sexarbete och surrogatmödraskap.

Ekman har ett fokus som jag alltid har upplevt som märkligt. Visserligen tar hon upp en del verkliga sociala, psykologiska och juridiska problem som förekommer i samband med sexarbete och surrogatmödraskap.

Men hon argumenterar inte för några lösningar på dessa problem, eller för att problemen inte skulle gå att lösa. Jag upplever närmast en underton av att det vore fel att förbättra sexarbetares och surrogatmödrars arbetslivssituation, eftersom det då skulle bli svårare att totalförbjuda deras verksamhet.

Efter att ha läst mer i boken så tror jag att jag förstår bättre hur hon egentligen tänker, även om jag fortfarande inte håller med.

Vad Ekmans projekt egentligen handlar om är en andlig vision av vad det innebär att vara människa, eller snarare vad det innebär att vara kvinna. En vision där allt som händer med kroppen, eller åtminstone underlivet, är en del av kvinnans odelbara innersta väsen. I denna vision är det per definition omöjligt att ha samlag eller bli gravid utan att pantsätta sin själ.

Den helhet som Ekman förespråkar ser jag som mycket intressant, och jag tror att den den kan vara värdefull för många. Sexualiteten blir något heligt och mycket vackert, inte minst på en andlig nivå. De gudinnekulter som Ekman tar upp i boken blir ett kulturarv som är väl värt att återskapa.

Problemet med Ekmans helhet, som jag ser det, är att hon inte presenterar den som en helhet, utan som ”helheten, bestämd form singular”. De som inte delar in sin identitet på det sätt som Ekman förespråkar… dom har helt enkelt fel.

När jag studerade österländsk religioner kom jag i kontakt med en modell vid namn ”Psyko-Social Homeostas”. Denna presenterades i en artikel kallad ”The Self in Cross-cultural Perspective”, skriven av en kinesisk forskare vid namn Francis L. K. Hsu. Hur det namnet nu uttalas.

Artikeln jämför västerländsk mainstreamkultur med kinesisk mainstreamkultur. Men dess analysverktyg kan även användas till att analysera subkulturer och individers privata livsåskådningar.

Tänk dig en glidande skala mellan å ena sidan ditt allra innersta väsen, och å andra sidan sådant som inte har med dig att göra över huvud taget. Var på den skalan placerar du olika saker? Författaren hävdar att personer som är influerade av västerländsk kultur placerar sina husdjur och sin Gud mycket närmare deras innersta väsen än vad kineser gör. Medan personer influerade av kinesisk kultur placerar sin släkt mycket närmare sitt innersta väsen än vad västerlänningar gör.

Översatt till det som Ekman pratar om så beskriver hon två extrempunkter på skalan. En där samlag och mödraskap är helt internaliserat, och en där samlag och mödraskap i stället är helt externaliserat. Hon ger inte utrymme för några gråzoner, inte några mellanlägen på skalan – trots att detta förmodligen är sanningen för väldigt många människor. Sen finns det också personer som intar endera extrempunkten. Det gör det absolut. Men Ekman ser dessa båda extrempunkter som helheten respektive dualismen. Hon ser den ena extrempunkten, att helt och hållet internalisera samlag och mödraskap som sådant, som en förutsättning för att vara en hel människa. De som inte delar hennes livsåskådning är per definition trasiga.

Denna andliga syn är inte bara Ekmans egen. Säkerligen är den mycket utbredd bland de svenskar som tar kategoriskt avstånd från företeelser som pornografi, prostitution och surrogatmödraskap. Ekman utmålar två motpoler mot hennes eget perspektiv. Dels en patriarkal kristendom som reducerar kvinnor till den åker i vilken mannen sår sin säd. Och dels en kommersialism där det är som önskvärt att människor reduceras till varor och pressa dem till att göra våld på sina innersta väsen.

Jag kan hålla med Ekman om att dessa båda människosyner existerar och att de är djupt problematiska. Dock ser jag även Ekmans egen människosyn, så som den framstår i ”Varat och varan” som djupt problematisk den också.

I min värld är människans innersta väsen något som varje enskild människa har rätt att definiera åt sig själv. Jag tror på religionsfrihet och livsåskådningsfrihet och individens frihet. Och ja, jag vet att det kan vara svårt att leva upp till. Folk pressas från alla håll, och är man ekonomiskt och socialt utsatt så är det väldigt svårt att vara oberoende. Men det är i så fall det vi behöver kämpa för. Hjälpa folk till oberoende och självständighet, inte att pressa på dem livsåskådningar och definiera åt dem hur de måste leva, hur de måste känna, hur de måste tänka. Det är grundläggande.

För att få en mer rättvis värld räcker det inte att bekämpa de ekonomiska orättvisorna och en del symptom på dessa orättvisor. Vi måste även se varje enskild medmänniska på Jorden som en jämlike att samtala med. Inte som någon att exploatera, men inte heller som ett småsyskon att indoktrinera eller som någon privat egendom som tillhör en eller annan kultur eller religion eller livsåskådning.

Kampen för en mer rättvis värld går vidare, och de problem som Ekman tar upp är väl värda att ta på allvar. Jag välkomnar även den direkta eller indirekta gudinnekult som Ekman förespråkar. Men bara så länge som den presenterar sig som ett alternativ bland andra. Ingen av oss någon som helst rätt att ge hennes eller någon annans ideologi äganderätt till andra människors själar.

Och därmed har jag pratat klart för ikväll.
God natt.

Mer finner du på Xzenu Cronström Beskows Youtubekanal, Twitter eller blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Varat och varan, Kajsa Ekis Ekman, Xcenu Cronström Beskow

The post Lästips: Helheten och sexualiteten i “Varat och varan” appeared first on Dexion.

Ett smart sätt för den som vet att någonting ofördelaktigt kommer att komma ut, att då få ut det genom publicering av dåligt insatta journalister. Vi vet ju alla hur många minuter det svenska samhället håller uppmärksamheten kvar på en fråga.

Någonting liknande hände idag. Alexandra Pascalidou skriver på Twitter att hon skulle vilja att Carl Bildt svarade på varför han röstade som han gjorde i kärnvapenfrågan, varpå Bildt via sitt svenska konto meddelar att han kommer att ringa.

Värt att veta är alltså att Ekots journalister sökt Bildt i en veckas tid för att få en intervju gällande det här. (>>SvD, Journalisten).

Hade Pascalidou och/eller Ekot haft lite koll och driv hade de med andra ord kunnat vara förberedda med Ekots förberedda journalister i studion, eller via telefon. Det hade kanske inte gett så mycket för var och en av dem som att få scoopet, men det hade tveklöst satt Bildt på pottkanten.

Och sanningen att säga – våra journalister behöver bli lite mer blodtörstiga när det faktiskt gäller och våra politiker behöver bli satta på pottkanten. Den politiska kadern håller på att bli fräck och uppvisar med all tänkvärd tydlighet att det inte är medborgarnas insyn som står i första rummet, utan den egna karriären/partiets framgång.

The post Med fräckhet kan man komma långt Bildt appeared first on Dexion.

Trafikavgift/trängselskatt är en het potatis här nere på västkusten, precis som jag kan tänka mig att den var och är i Stockholmstrakten. Någon formell omröstning har inte hållits där medborgarna fått säga sitt och ja, det hölls ett allmänt val mellan besluten. Men eftersom den politiska enigheten i frågan var stor, fanns inte många möjligheter för människor att faktiskt påverka. Det enda parti som ursprungligen var emot var Sverigedemokraterna. (>> omröstningens historia

Den heta potatisen är inte endimensionell.

Dels handlar frågan om önskan att få mindre trafik i centrum för att lätta på trafiksituationen som periodvis varit tämligen ansträngd – för att åstadkomma det målet har man infört trängselavgift,  dels handlar det om att politikerna vill bygga det Västsvenska paketet som av många dömts ut på samma premisser som så många andra offentliga jättebyggen – det kommer att bli dyrare än avsett och underdimensionerat när det väl är klart och för att finansiera det har man kombinerat trängselskatten med trafikavgift. (Skatter går in i den allmänna skattkistan, medan avgifter är öronmärkta för visst ändamål >> Kort förklaring på Wikipedia).

Där finner du tre intressanta punkter. Man kan vara för trängseldelen, utan att vilja finansiera västsvenska paketet, eller vise versa. Men frågan har också haft en sådan politisk enighet att möjligheten för medborgarna att genom valsedeln göra ett faktiskt val är försvinnande liten. I valet ställde ett nytt parti upp “Vägvalet” och det fick 5,3% vilket får sägas vara mycket bra för ett helt nytt parti (bildades i februari samma år). 5,3% valde alltså att sätta övriga intressen åt sidan för att påverka i denna fråga (samt möjligen en del av de röster som lades på Sverigedemokraterna som var det enda av de allmänna partierna som inte ställt sig positiva till trafikavgift/trängselskatt).

Ytterligare ett perspektiv som rört till det hela är att de här frågorna avgjorts på olika nivå. Formellt sett har besluten fattats av Göteborgs stad och sedan bekräftats av riksdagen, men självklart finns fler tunga aktörer som tyckt till, som till exempel regionen. Det hade krävts mycket påverkansarbete för att få gehör speciellt när enigheten är stor bland de styrande.

Sedan finns det förstås andra saker att beakta vid sidan om projektet som sådant och vad pengarna går till och det är de tekniska lösningarna. Genom projektet har vi nu kameror runt helta Göteborg som håller koll på vilka bilar som passerar här och där. För en familj innebär det att den som äger bilen också har total insyn i vart bilen har varit – relativt kamerorna. Det innebär också att den som är en dag sen med att betala en summa om 8 kronor kommer att få en räkning på 508 kronor. För den som har två bilar kan alltså en dags försening leda till 1016 kronor för två infarter i Göteborg. Normalt ligger en påminnelseavgift maximalt på 60 kronor, men eftersom det här inte är en påminnelseavgift – som lagstiftare kan man nämligen ge sig själv specialregler – så intreder den med 500 kronor så snart ett krav inte betalats i tid. Artikeln anger lite förnumstigt att vill man inte ha påminnelseavgifter så kan man ansluta sig till autogiro, men det bortser ju helt från att det faktiskt finns en hel del människor som saknar likviditet under delar av en månad. (Artikel om tilläggsavgift >> GP)

För mig som egenföretagare innebär det en del mer bokföringsarbete, eftersom skatte/avgiftsbetalningarna som görs med vår privata bil men härrör sig till arbetesresor skall bokföras, men också att jag måste få min man att dra ut specifikationerna som anger tid, exakt summa etc. Eftersom han formellt sett äger vår bil, så har jag inte tillgång till uppgifterna utan att först bryta mig in på Trafikverkets sida med hjälp av hans Bank-ID. Vi har all information öppen inom familjen, men när jag måste göra någonting som kan liknas vid urkundsförfalskning genom att använda formella identitetshandlingar går i alla fall min gräns.

Motståndet har varit starkt och bland annat Motormännen och GT har drivit på för en folkomröstning. En kampanj som fått skriftligt stöd hos 10% av medborgarna. 5,3% avstod alltså från att rösta på ett traditionellt flerfrågeparti och 10% har skrivit på för en omröstning i en situation där samtliga etablerade partier står enade. Ur mitt perspektiv framstår det som ganska starka siffror, speciellt om man beaktar att svenska medborgare inte gått i samma skola som franska bönder. Vi är kort och gott vare sig vana vid att engagera oss eller att få gehör för våra krav.

Så för att nu nå det som fick mig att ta upp ämnet. Den där krönikan från GPs ledarskribent som raljerar över att 10% inte är folket, utan 10% av folket. Strikt statistiskt så är det förstås helt korrekt. Men nog hade en lite djupare analys varit på sin plats? För riktigt så enkel är inte frågan.

The post Varmluft om trafikskatt från GP appeared first on Dexion.

Bland taggarna gömmer sig rosens små bladknoppar

Hopp, förändring och nya tider. Godhet står mot ondska, rädsla mot mod.
Jag tror inte ondskan ger sig på oss vrålande med bockfot och glödande ögon, den kommer vackert inslagen, inställsamt sägandes det vi vet inte är sant men som vi så gärna vill höra och tro på och får oss att svika oss själva, andra och det goda. Den får oss att välja det lätta, där vi borde ha valt det rätta.

I övrigt blir veckan inte så stilla, för ack så mycket som skall tas itu med. Men å andra sidan får vi rå Niklas fantastiska mormor lite, som sedan en tid är utan morfar. En förändring – en glädje som blev en smärta som kommer att vara en glädje när sorgen läkt. En glädje att slutet kom som det gjorde, i sömnen hemma hos den älskade. En läxa lärd, dröj inte med goda nyheter: Så gärna jag velat höra i glädjens i hans röst när vi berättade att Niklas skall bli pappa när sommaren övergår i höst. Att Niklas barndom, hans äventyr med morfar och mormor är en välsignelse som förpliktigar gentemot nästa generation.

Nu blir det några dagar av bokslut och av mötande av utmaningar, sedan när vi samlas i mörkret och ljusen tänds, ser jag fram emot att lämna en del av det som varit bakom mig och möta det som komma skall i form av vår, mötet med ett nytt hem och vår familj, den nuvarande liksom den hos oss växande

.

The post Stilla veckan, mörker går mot ljus och nya tider appeared first on Dexion.

Först noterade jag Hanna Marie Björklunds kandidatur till ordförandeposten för Centerstudenterna. Jag känner inte Hanna, mer än att jag läst några av hennes texter, men efter att ha klickat runt och läst meritförteckning och lite på hennes hemsida konstaterade jag för mig själv att det krävs en hel del för att hitta en mer välmeriterad kandidat.

En glad känsla över att en person med ett så brett spektra, skärpa och basen utanför politiken vill hugga i. Att hon är kvinna är för mig inte irrelevant. Jag tror att det är viktigt med fler kvinnor som tar plats och visar nästkommande generationer vägen och vad som är möjligt. Att gränserna inte nödvändigtvis inte sitter där man tror, utan långt där bortom.

Sedan har jag, med nyinstallerat internet, kunnat titta på den video med Hanna Wagenius som jag sett snurrat runt och my oh my… Hanna är skärpt och charmig och har en enorm medial förmåga.

Det lämnar mig med en riktigt skön känsla i magen. Centern skall åstadkomma en hel del innan de har mitt förtroende igen, men det finns hopp och ljus!

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, Centerns ungdomsförbund, Centerstudenter, (c), CUF, CSF

The post Framtidshopp i centerpartiet appeared first on Dexion.

Ok, Emil. Det där underströk precis det jag menar. Om man saknar kompetens så måste man i alla fall inse det och antingen skaffa sig den, eller som minst resonera med medvetenhet om det.

En kort kurs i juridik. Ytterst sällan kan man läsa lagtexten och få grepp på läget. Du behöver också sätta dig in i förarbeten, doktrin och praxis för att få svar samt känna till deras inbördes hierarkiska ordning. Du behöver också förstå och rätt tolka alla begrepp i lagtexten.

Så låt oss bena ut det där, snabbt och inte särskilt djuplodande. För även om jag har juridisk utbildning, så är det inte min yrkesverksamhet.

”Den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, dömes för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år.”

Misshandel – nej.
Våld – nej.
Hot om brottslig gärning – nej, det är helt lagligt att initiera en civilrättslig tvist på dålig grund. Alltså – nej.

“Om någon med sådan verkan övar tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande, dömes ock för olaga tvång, såframt tvånget är otillbörligt.”

Här är alltså poängen otillbörligt.

Låt oss göra en så djuplodande undersökning att vi går till lagen.nu och kika på deras kommentar om olaga tvång som Emil länkade in som lagtext (Ja, citat följt av lagrum indikerar att det är lagrummets text man anger):

”En person som otillbörligen blir skrämd till att göra någonting utsätts för ett olaga tvång. Med otillbörligt menas att gärningsmannen kan utöva ett hot mot offrets anhöriga eller har uppsåt att skada offret till skillnad mot tillbörligt tvång som exempelvis kan innebära att en person hotar polisanmäla någon som inte betalar sin skuld. Tillbörligt tvång är straffritt. Skillnad görs mellan relativt tvång där den drabbade har olika valmöjligheter och absolut tvång där bara ett alternativ ges”

Dels kan vi av sammanhanget dra slutsatsen att vi inte kan dra en parallell mellan “ställa till förtret” och göra skada. Vi rör oss i sammanhang av fysisk skada och brottsligt beteende. Det framgår också att det måste finnas ett uppsåt att skada offret. Om uppsåtet är att få bort internetaccessen och en effekten av en civilrättslig tvist blir till t.ex. PR-mässig skada för Piratpartiet så är det alltså inte tillämpbart. Jag passar på att påpeka att inre övertygelse hos X eller Y om Rättighetsalliansens uppsåt inte är relevant, utan vad som kan påvisas i domstol.

Notera också att en polisanmälan till följd av ej betald skuld inte faller inom ramen. Vad tror ni om om en tvist till följd av olika tolkning av rättsläget. Går det i kategorin hot och uppsåt att skada, eller med den förfallna skulden? Jag vet inte hundra 100% men det troliga är nog att det är i den senare kategorin.

Vad Emil Isberg kallar olaga tvång är inte intressant, utan vad lagen avser med olaga tvång.

”Hur fungerar systemet? – Rättighetsalliansen undviker rättsystemet genom att skicka ett informationsbrev och varna för att de kanske kommer att använda sig av rättsystemet. De hoppas därmed att slippa använda sig av rättsystemet oavsett om det är för brottsmål eller civilrätt.”
Rättighetsalliansen undviker inte rättssystemet. Rättighetsalliansen gör vad alla gör i sådana fall där man inte är överens – man meddelar motparten om detta samt att man avser låta domstol pröva ärendet. Att jag skickar påminnelsefakturor med informationen om att jag vid utebliven betalning kommer att gå vidare till kronofogden är inte ett olaga hot, det är hur systemet är avsett att fungera.

”Mina enkla frågor till Sophia är: Är det här tillräckliga svar på dina frågor? Varför är det Piratpartiet som ska svara på de här frågorna objektivt? Finns det inte journalister som kan sammanfatta frågorna? Piratpartiet är ju part i målet. Jag skulle mycket hellre fråga varför inte media sammanfattar dessa frågor åt allmänheten.”

Jag ställde inte frågor, annat än retoriskt, jag konstaterade vad jag tyckte om beteende och hanterande samt angav hur jag tycker att det borde ha hanterats, så jag vet uppriktigt sagt inte riktigt vad du menar.

Vad media bör gör är en annan fråga, frikopplad från hur jag anser att Piratpartiet bör agera, eller hur jag reagerar på Piratpartiets faktiska agerande.

Men för att underlätta för dig, Emil. Ni borde ha gjort det här för att det hade varit smart och gynnat er sak. Det hade stärkt ert förtroende och gynnat er sida av debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Emil Isberg

The post Emil Isberg understryker vad jag igår syftade på gällande Piratpartiet appeared first on Dexion.

Delar av frågan är mycket enkel, Rättighetsalliansen, tidigare Antipiratbyrån ogillar jag som pesten garnerad med lite syfilis. Deras resonemang är i mina ögon inte hederliga, inte rationella och allra minst konstruktiva.

De är del i en bransch som med korporativistiska medel specialskrivit lagstiftning som går på tvärs mot en kulturberikande och konstruktiv lagstiftning. De segrar man vunnit skyddar man och försöker flytta fram gränserna för, genom att hota svagare parter med rättegång.

Integritetsfrågorna är enormt viktiga. De är en grundläggande del av fundamentet som ett demokratiskt samhälle vilar på. Informationspolitik, möjligheten att dela och tradera information är också fantastiskt viktig – inte bara för demokratin utan för samhället i stort och kulturen och där finns en grupp som arbetar aktivt med detta och det är Piratpartiet.

Inom Piratpartiet finns ett antal människor som jag gillar och respekterar – men rörelsen som sådan ger mig eksem som kliar. Man är högljud, ofta okunnig utanför det område man nerdat ned sig i, lite lagom martyraktig och alldeles för ofta ligger fokus inte på frågorna som sådana utan på Partiet som organism.

Min reaktion var som följer.

Först talades det om hot. Rättighetsalliansens hot mot Piratpartiet. Lika mycket som jag förstår att man finner det mycket obehagligt att få meddelande om att man riskerar att bli en part i ett mål med oklar utgång så har hot, just i juridiska sammanhang (som en juridisk tvist är), en innebörd. Att följa det juridiska systemet och få sin sak prövad i domstol är inte direkt att hota.

Man både kan och bör diskutera hur den civilrättsliga processrätten idag är utformad, för faktum är att den som inte är kapitalintensiv har ett underläge. Likaså den som får sin verksamhet förstörd av en tvist, eller som inte har mantimmar nog för att ge den den uppmärksamhet den behöver.

(Ann Ramberg berörde det som hastigast härom dagen, angående diskussionen om advokaters arvode.)

Vidare framgick ganska tydligt att man inte insåg skillnaden mellan en civilrättslig tvist och ett brottmål.

I ett brottmål inleds förfarandet med en polisanmälan/polisutredning som ger så mycket resultat att en åklagare å statens vägnar väcker åtal. I en brottmålsrättegång kan frihetsberövande som fängelse blir resultatet, liksom rättspsykiatrisk vård med mera. Staten är alltid, genom sin åklagare ena parten i ett sådant mål.

I ett civilrättsligt mål är parterna individer eller juridiska personer och går ut på att döma vilken av parterna i en tvist som har rätt. Tvisterna kan gälla tolkningen av avtal, vårdnaden av barn och en del annat. Domstolen fastslår då vad som gäller, kan utdöma skadestånd, men frihetsberövande står inte på listan.

Flera saker skiljer sig åt mellan brottsmål och civilrätt. Bland annat kraven på bevisning. Det ställs högre krav för att döma någon för ett brott än för att slita en tvist.

Men är det så viktigt då? Ja, det är så viktigt.

Därför att en del i argumentationen är att man inte får göra så här mot ett politiskt parti. Det här är människor som aspirerar på att representera oss i riskdagen 2014. Om man inte har, eller vid behov skaffar sig grundläggande samhällskunskap, alternativt och kanske värre inte inser sin kunskapsbrist, ger man inte ett trovärdigt intryck när man kandiderar till den lagstiftande församlingen. Det är precis det här som man hårt, men med rätta, kritiserat bland annat justitieministern för tidigare. Är det någon skillnad mellan att B. Ask inte förstår grundläggande juridiska principer och att andra som vill ha förtroende att sitta i riksdagen inte gör det?

Att man är ett politiskt parti förändrar också fler saker. Till skillnad från finniga tonåringar som mer eller mindre oanande fildelar, för att sedan få brev om stämningar och skadestånd i brevlådan, var man eller bör i alla fall ha varit väl medveten om vad man gav sig in i från Piratpartiets sida. Att ge Piratebay bandbredd var ett politiskt beslut. Givetvis kan man inte som politiskt parti stå utanför rättssystemet för att man är ett parti, det vore ju fullständigt odemokratiskt.

Så visst – bli förbannade – lyft fram hur systemet idag är absurt. Det är det. Men martyrskapet och de höga falsettrösterna inför att Rättighetsalliansen går på ett politiskt parti klingar falskt. Föreställ er att Annie Lööf av ideologiska skäl odlade hasch på partikansliet och sedan skrek upprört över att bli politiskt förföljd då hon blir anmäld? Det skulle kunna vara ideologiskt fullt rimligt för Stureplanscentern att göra, men det gör ju inte att man blir rättsligt onåbar, eller bör bli det.

Sedan hade vi då efterspelet – där man elegant lobbar Piratebay vidare till sina systerorganisationer i andra länder. Snyggt jobbat och ett bra sätt att visa motståndarna vad den här typen av spel leder till.¹ Men så avslutar man det hela med:

– Piratpartiet har styrelsemöte i helgen. Jag kommer att rekommendera styrelsen att polisanmäla Rättighetsalliansen för olaga tvång.

Jag var nog inte den enda som satte i halsen tror jag. Olaga tvång handlar generellt om att med våld eller hot om våld eller annan brottslig handling förmå någon att agera på visst sätt. Jag har obeskrivligt svårt att förstå hur användande av rättssystemets framlagda verktyg skulle kunna vara olaga tvång. Jag vet att man inför valet 2010 hade med en skrivning om att den som okynnesanvänder lagen borde kunna bli anmäld för att anmäla andra och kanske är det detta man är ute efter? Jag tyckte att det var en rättsvidrig idé då och jag står fast vid det idag.

Vad jag hade velat se från Piratpartiet i detta skeende (som inte var oväntat) var snabbt framlagd fakta om

• Piratebaymålet. Inte aggressivt tyckande utan kortfattade förklaringar av vad domstolen kom fram till.
• vad Piratpartiet rent tekniskt assisterat Piratebay med.
• hur Piratebay tekniskt ser ut idag, jämfört med när domen föll.
• redogörelse för hur systemet fungerar när Rättighetsalliansen agerar som de gjorde.

Det hade kunnat leda till att vi faktiskt fått igång en diskussion om systemet och om spelreglerna som inte bara Piratpartiet, utan även andra internetleverantörer lever under. Det hade kunnat leda till initierade skriverier från såväl bloggare som journalister, för i ärlighetens namn är det inte många som både förstår tekniken och juridiken samt sitter med den här informationen samlad i huvudet flera år efteråt. Vi hade kunnat få igång en diskussion om Rättighetsalliansens metoder och vad de leder fram till och det tror jag hade varit sunt.

Istället har man fått ett gäng medlemmar och visat att partiet kan teknik, inte bara i Sverige utan även i andra länder. Men det vinner man inga val på. Det blir man inte effektiva eller goda politiker på.

Ledamot av Piratpartiets styrelse om korrekta fakta

Johnny har goda poänger i sitt inlägg om vad som krävs av Piratpartiet.

Det krävs en uppryckning, en kompetenshöjning och en insikt om att upphovsrätt inte är pudelns kärna, utan är den kroppsdel där symtomen av sjukan bristfällig rättssäkerhet och korporativism visat sig extra tydligt.

I ärlighetens namn, hur hade du reagerat på svaret till vänster från en styrelseledamot av vilket annat parti som helst, utom möjligen Sverigedemokraterna?

För att citera konungen i Hamlet:

Upp flyga orden, stilla tanken står. Ord utan tanke aldrig himlen når.

Så jag står här och stampar. Området är så oändligt viktigt och jag ogillar såväl utvecklingen så starkt, likväl som Rättighetsalliansens metoder. Men partistöd skall bygga på sympati, inte antipatier mot Piratpartiets motståndare. Och jag kan för mitt liv inte gilla det jag ser.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Piratpartiet, the Piratebay, TPB, Rättighetsalliansen

1. Pressmeddelandet

The post Att ogilla Rättighetsalliansen eller att gilla Piratpartiet appeared first on Dexion.

För den som inte tänker efter, inte reflekterar över den andres situation och känslor får lätt sin vilja igenom genom att vara hänsynslös eller i alla fall dominant och även om det kan vara fruktsamt på kort sikt, lär det inte vara det över tid.

Det är ett och ett halvt år kvar till valet och det börjar inte bara bli dags för provval, utan också för de olika alternativen, partier eller sammanslutningar att delge väljarna hur de skulle vilja förvalta ett regeringsinnehav.

Jag har inte summerat vallöften och än mindre varit med på regeringens förhandlingar, men mitt klara intryck är att Nya Moderaterna inte bara är största part, utan också förvaltat den styrkan med väl lite omtanke om sina partners.

Småpartiernas frågor, framförallt Cs och KDs, har fått stå tillbaka och man har klivit in och tagit äran för det som genomförts på andras initiativ. Det har gett avkastning fram till nu, men vad händer sedan?

I dagarna träffar de partier som gemensamt bildar Alliansen i Maramö för att diskutera valstrategi. Frågan är då om det räcker för de små partierna att emellanåt få synas med på bild, för att de skall vilja fortsätta tillsammans, eller om de nu kommer att kräva mer.

Att de inte vill fördjupa relationen är tämligen uppenbart och visst kan man likt Maria Abrahamsson fnysa lite åt att småpartier ser Alliansen som ett sätt att genomföra politik på, och undra hur skall det då skall gå med makten? Men vettigare hade kanske varit att redan på ett tidigare plan, låta dem realisera den politik de fått mandat till?

För visst verkar många högerväljare prioritera regeringsmakt framför partiernas enskilda existenser, men på längre sikt kan man fråga sig om väljarna kommer att vinna på ett enormt nya moderaterna som vägleds av pragmatism, utom i de frågor där man vägleds av väljarbarometrar? Och så fall kan de kanske sätta sina åsikter åt sidan och rösta på Nya Moderaterna – valsystemet är ju trots allt byggt för att gynna stora partiet, så det borde inte ha nackdelar för maktinnehavet.

Kanske är det så att vårt hopp just nu står till ett gäng småpartier, som fortfarande när illusionen om att politik faktiskt handlar om ideologiska värderingar och politik – inte maktinnehav.

Jag skulle inte satsa mitt sparkapital på det, men man lever på hoppet sade loppan.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Maramö, Alliansen, Val 2014

The post Alliansen – ett övergångsförhållande eller ett äktenskap appeared first on Dexion.

Utbildning inom grundskolan

I dagarna gjorde moderaterna ett utspel där de byter ståndpunkt om betygen i skolan. För några månader sedan var man skeptisk till Folkpartiets förslag om att införa betyg från och med klass fyra. Moderaterna vill idag införa betyg från årskurs 3.

Så vitt känt finns ingen forskning som visar att betyg tidigt har någon effekt på de problem skolan lider av idag och jag frågar mig på ett personligt plan, när ett barn är stort nog att ta emot en värdering av sig själv i formell mening? Ett barn i klass tre har inte kontroll över sin situation, inte kunskaper nog att lägga upp sina studier och inte mognad nog att ta ansvar – vad betygsätter man? Kunskaperna är mest en fråga om de vuxnas kapacitet – föräldrar och lärares.

Betyg kan vara av två sorter.

• Den ena sorten är som feedback till studenten. Jag hoppas innerligt att feedback inte saknas i dagens skolor, men att den sker inom den vardagliga relationen mellan elev och lärare samt föräldrar och lärare.
• Den andra sorten utvärderar en persons studiekapacitet för någon annans räkning – jämför till exempel med avslutningsbetyg som skall förmedla information om eleven till de högre utbildningsinstitutioner som eleven söker sig till, eller till framtida arbetsgivare.

Rimligen bör betygen och metodiken vara vitt skild för dessa två typer och för ett barn i klass tre kan enbart den förstnämnda vara aktuell. Men behövs det, eller blir det första steget i en självvärdering baserad på prestationer? Om det inte finns stöd för att det gör nytta, varför då?

Ett av de stora problemen inom skolan idag är att lärarnas tjänster har gått från överexploaterade till havererade. Absurda krav på dokumentation gör att de inte längre hinner vara pedagoger, inte hinner med sina elever och även om framlagda förslag om att komplettera med sekreterare/administratörer, så är frågan om det inte vore rimligare att sikta på själva problemet – den absurda mängden av dokumentation som syftar till en sak: Kontroll. Extern kontroll utförd av människor som saknar insyn i den dagliga verksamheten och som huvudsakligen sitter där för att kontrollera om politikernas beslut har avsedd effekt.

Arbetsmarknaden

Vi har en arbetsmarknad med uppenbara problem. De grupper som inte befinner sig i aktiv barnafödande ålder är inte attraktiva. Ungdomar har svårt att komma in, äldre åker ut på ett bananskal betraktade som uttjänta och överflödiga. Andra grupper som allt för ofta står utanför är de som inte är socialt hemtama i företagskulturen, som invandrare.

Det finns en akut frånvaro av koppling mellan kompetens och efterfrågan och så lite som en tredjedel av de som har en anställning är kompetensmässigt välmatchade – en tredjedel är underutbildade och en tredjedel har för hög kompetens för tjänsten.

Kombinera detta med anställningsskydd som inte är kopplat till kompetens eller nytta för företaget, utan hur länge du innehaft anställningen, så riskerar du en situation där människor inte törs flytta sig till ett sammanhang där deras kompetens är välmatchad, genom mer ansvar eller genom fortbildning för att platsa på den nivå man befinner sig. Det blir en revirkamp där den som är inne i systemet ställs mot den utanför. Beakta också att de som företräder de anställda 1. enbart företräder de som är medlemmar i den specifika organisationen och 2. har som primär uppgift, inte att företräda enskilda utan i första hand de fackliga intressena i stort och i andra hand kollektivet medlemmar. Dessa organisationer har också anförtrotts att fungera som myndighet eller försäkringsbolag för det skydd arbetstagaren har under perioder av arbetslöshet. Att det skyddet inte är kopplat till person, utan till bransch är förstås också en orsak till att rörelserna inom arbetsmarknaden är små.

Istället läggs ansvaret för den dysfunktionella arbetsmarknaden på de som står utanför, som inte kommer in. Som arbetslös är du inte en värderad medborgare utan att presumtiv drönare som helst vill leva på andra, bara få odla dina kålrötter ifred i dina batikfärgade schalar.

För den som saknar nätverk, det främsta kapitalet i dagens samhälle, läggs inte kraft på att skapa sådant, utan på att introspektivt självutredande. I regi av människor som inte verkar ha särdeles mycket mer insikt i arbetsmarknadens kultur eller regler än de som i dagsläget står utanför.

Ett omfattande kontrollnät läggs om människorna, som inte är avancerat utan tvärt om tämligen tämligen primitivt, med hot om att ställas utanför, hårda tonfall och verksamheter som saknar all vetenskaplig grund vad gäller att förändra medborgarens situation.

Arbeta din sillmjölke, drönare och parasit!

För den som saknar kontaktytor och en del i det sociala spelet kommer knappast en skrikande sergeant, som tagen ut en B-rulle att leda framåt, lika lite som en blasé tjänsteman som har noll och ingen erfarenhet av rekrytering ute på arbetsmarknaden kommer att göra det.

När jag läser Nike Markelius inlaga om sitt möte med Arbetsförmedlingen, slås jag av hennes självrättfärdigande inställning – att hennes kulturella gärning och självförverkligande skulle vara av den vikten att någon annan per automatik får överta ansvaret för hennes försörjning. Visst är det lätt hänt att man känner att det nästan är skönt att någon tar henne i örat, läxar upp henne och tar ned henne på jorden.

Men samtidigt. Vill vi ha en stat som värderar vår personlighet och med nedlåtande attityd gränsande till aggressivitet uppfostrar misshagliga medborgare? Är det statens uppgift? Hur definierar vi misshaglig medborgare? Vilka normer skall man ha brutit? Och vad skiljer, teoretiskt sett, verksamheter som saknar all förmåga att ta medborgarna ur en dålig situation och istället utgör ett obligatorium mycket nära angränsande till straff och ett sansat arbetsläger? Vad är FAS-3 annat än ett socialt accepterat arbetsläger? Det finns inte en siffra som indikerar att det hjälper de behövande, men det sysselsätter, ger inkomst till andra grupper och framkallar illusionen av handlingskraft. Avsåg att framkalla den illusionen, i alla fall. Och det skapar en känsla av kontroll – inte för medborgarna, men för samhällsapparaten.

Medan jag läser professorerna Töres Theorell och Robert A Karaseks artikel om hälsoeffekterna av kontroll på arbetsplatsen funderar jag över om det inte möjligen är ganska grundläggande reaktioner. Det där att frånvaron av inflytande i kombination med extern kontroll gör människor sjuka, såväl i kroppen som i psyket. Kanske är det reaktioner som inte skall knytas till arbetsplatsen. Vad händer med en människa som kontrolleras noga, som får höga krav ställda, men som saknar makt över sin situation?

Jag har aldrig uppskattat sociala ingenjörer, människor som tror att samhället är som en stor maskin där man vrider och hamrar på reglagen för att få fram önskad effekt. Jag kan inte komma på när eller var det skulle ha fungerat, jag kan inte hitta forskning som styrker det (rätta mig om du har källor som säger emot). För ingenjörer som skall hantera mekanik och maskiner har vi utbildningar – materiallära, fysik osv. Vilken utbildning har dessa sociala ingenjörer som får dem att förstå samhällets mekanik?

Eller är det så att vi låter glada amatörer styra en stor och komplex grupp människor enligt premissen att människor i grupp skulle fungera snarlikt en fabriksmaskin?

Tanken får mig att rysa i mitt innersta.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om utbidlning, grundskola, arbetsmarknadspolitk, social ingenjörskonst, kontroll

The post Ett samhälle baserat på vetenskap och respekt istället för kontroll appeared first on Dexion.

Hat är kanske än av de mest destruktiva känslor mänskligheten kan uppbåda. Jag går så långt att jag definierar den som ond och den del av människan som rymmer hatet för ond.

Eftersom frågan är så allvarlig gör det mig ont att den trivialiseras och plattas till. Näthatet är en myt, det har inte med nätet att göra. Inte heller handlar det om marginaliserade grupper som uttrycker sin maktlöshet.

Hatet drabbar inte enbart de personer som Uppdrag granskning valde att lyfta fram, det drabbar så många fler, som inte passade in i den förklippta problembeskrivningen. Inte heller grundar sig hatet i maktlösa och outbildade män som söker revansch.

A Cherokee Legend:

An old Cherokee is teaching his grandson about life. “A fight is going on inside me,” he said to the boy.

“It is a terrible fight and it is between two wolves. One is evil – he is anger, envy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.” He continued, “The other is good – he is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion, and faith. The same fight is going on inside you – and inside every other person, too.”

The grandson thought about it for a minute and then asked his grandfather, “Which wolf will win?”

The old Cherokee simply replied, “The one you feed.”

Vargen, ett kärleksfullt flockdjur

Skall man följa flera av de ansatta och framlyfta skribenternas tankegångar, så är det fullt legitimt med våld för utsatta och förtryckta grupper, så jag förstår egentligen upprördheten. Eller jo det gör jag förstås, för jag blir precis lika upprörd när jag läser att överklassen skall utsättas för det ena eller andra. Även där självinsikt saknas är det naturligt att bli upprörd över våld, eller hot om våld och dehumanisering. Man behöver inte se bjälken i sitt eget öga, för att inse nackdelen och det obehagliga med hat. I någon mening blir det lite pikant att måttstockarna inte är samma, att våldet uppenbart bedöms olika beroende på vem som drömmer om det, vem som uppfattas vara förtryckt kontra överhet. Men det gör inte någon av våldsinslagen mer legitima eller acceptabla.

Vargen, ett farligt rovdjur i flock

Hat handlar inte om situation, hat handlar om vilken varg du väljer att mata och det gäller oss alla. Så vitt jag kan förstå så var det många av de som överlevde koncentrationslägren (och man kan nog med fog säga att få människor varit så förtryckta, eller utsatta för så mycket missbrukad makt) som just intagit positionen att man måste vårda sin mänsklighet, att i den situation där man har absolut inget så är det som håller en uppe, att inte bli som rovdjuren, att inte ge efter för hatet.

Där har vi alla ett ansvar, att stävja hatet, att argumentera emot det, att belysa det.

Hat handlar inte om nätet, även om det alltid är bekvämt att vara anonym när man bejakar sin onda och djuriska sida. Läser man till exempel Isabella Löwengrip så framgår det tydligt att hon i minst lika stor utsträckning utsätts för hatet i pappersbrev eller människor som människor som kränker hennes såväl fysiskt som geografiskt genom att uppsöka hennes hem.

Eller om Ann Heberlein som bland annat trakasserats av en man som då var professor på Chalmers. Eller om män som får kommentarer dagligdags om att de borde få kuken avskuren – kanske av någon som läst SCHUM-manifestet(?).

Det är inte underlägsna högerextremister mot vänsterns intellektuella kvinnor. Det är inte näthat, det är hat.

Ont, sjukt, skadande hat – oaktat om det kommer från en arbetslös och outbildad man, Åsa Lindeborg, en professor på Chalmers eller någon annan och vi kommer knappast få bukt med det på något annat sätt än genom att vi alla sätter ned foten och säger att vi inte accepterar hat, även när det inte vänds mot oss, även när det vänds mot våra fiender.

I likhet med vargen är människan ett flockdjur, med interna regler för vad som är tillåtet och inte, kanske beror även på valet av varg att mata till viss del på den övriga flocken och vad den tillåter?

Ingen förtjänar att bemötas med hat och ingen bör få hållas med att hata ostört. Hat är ett val, det är inte som att snubbla på tröskeln.

Det är mina 5 cent i frågan.

Marika Formgren skriver tänkvärt.
Läs även andra bloggares åsikter om hat, näthat

The post Hat till höger och till vänster, på nätet och på papper appeared first on Dexion.