Det var nästan så att ett litet hopp om befolkningen moraliska resning väcktes igår när upprördheten inför nyheten om att Kulturhuset skulle rensa utTintin från barn och ungdomsavdelningen (TioTretton), för att sedan övergå till annan litteratur som inte är i linje med diskrimineringslagstiftningen (som förövrigt inte är stiftad för att fungera som litterär kanon), började sjuda och allt mer likna ett dån.
Men några faktafel och en sedvanlig pudel senare är jag inte så säker.
DN rapporterade att Tintin skulle rensas bort och intervjuer med den konstnärliga ledaren, tillika beslutsfattaren framkom att de nya målen var att svensk diskrimineringslagstiftning skulle användas som mall för litteraturutbudet. Därför skulle nu Tintin avlägsnas och personalen var satt att söka efter mer litteratur som inte uppfyllde kriterierna.
Bokbål, rasade folket. Censur!
Nå, nu verkar vare sig DN eller de ansvariga riktigt vetat vad de gjort, enligt Ajour som rapporterar att Tintin inte skulle bort, utan flyttas till Serieteket, en annan av Kulturhusets verksamheter som dessutom ligger vägg i vägg (så metermässigt var flytten inte stor, påpekar Ajour). Serieteket eller Tiotretton tycktes inte informerade om att deras samlingar skulle omfördelas sins emellan, för de gick igår ut och deklarerade att de inte avsåg att ta bort Tintin.
DN talar om att ta bort, den konstnärliga ledaren talar om att rensa bort, den pudlande chefen talar om att nu skall Tintin inte tas bort, Kulturhuset tar inte bort, de problematiserar. Men enligt uppgift från Kulturhuset till Ajour skulle alltså Tintin bara flyttas.
Så nu har foten sats i klaveret och den rikskända och ack så trendiga pudeln har gjort entré. Då är väl ordningen återställd? Nej, för det är nu raseriet borde få sitt fokus, det här här problemen finns.
Kulturhuset – en offentligt finansierad verksamhet har alltså anställt en konstnärlig ledare som har ansvar för barnavdelningen, som anser (pre-pudel) att det är rimligt att avlägsna misshaglig litteratur. “Annars skulle vi också ha nazistisk litteratur från 30-talet i hyllorna”.
Någon har anställt vederbörande och uppenbarligen funnit hans värderingar lämpliga för ansvar över barnavdelningen och en av två saker gäller alltså. Antingen delar Kulturhusets ledning dessa värderingar, eller så anställer Kulturhuset personal som de på relevanta områden saknar kännedom om.
Vilket är det?
Normalt har man en ansvarsfördelning, en arbetsordning. Antingen har den konstnärliga ledaren gått utöver denna och det är olämpligt och bör få konsekvenser, eller så har chefen traskat in på den konstnärliga ledarens arbetsområde och fattat beslut. Det är också tämligen flagrant och bör få konsekvenser.
Så har chefen eller den konstnärlige ledaren gått utöver sitt mandat, eller har Kulturhuset inte en formell ansvarsfördelning?
Att pudla har av någon oförklarlig anledning kommit att jämställas med att tänka rätt från början. Föreställ er en bil som dundrar in över hastighetsbegränsningen och mot körriktningen på en enkelriktad gata. Blir det ogjort för att han halvvägs kommen möter en polis, backar ut och tar en annan väg? Normalt sett inte, va?
Men när det kommer till makt, beslut och inflytande så kan man tänka hur illa som helst, sakna hur mycket omdöme som helst och förespråka att tämligen odemokratiska idéer skall vägleda vår offentligt bekostade verksamhet och allt är med ens ogjort bara man pudlar.
Kulturhuset har uppvisat bristfällig kompetens och omdöme, i hur många avseenden är inte klart, men helt klart är att man anställer och avser att ha kvar i anställning konstnärliga ledare som anser att censur är en bra idé. Vilka fler tillkortakommanden som kvarstår vet vi inte och kommer heller inte att få veta, så länge “Entré pudel” är synonymt med “Sorti folklig uppmärksamhet och upprördhet”.
[Uppdatering] Avslutningsvis hade jag velat lägga till en rad om Kulturhusets Tintin-kunskap, men kunde inte eftersom min egen kunskap var för ytlig och instinktiv för att verbalisera på ett bra sätt – så tack till Olof Hamilton som satt på pränt det jag ville uttrycka. [/]
För den som önskar problematiserande diskussion kring fenomenet censur, rekommenderar jag Johnny Olssons text.
Kul Tintin-satir
Läs även andra bloggares åsikter om Tintin, Kulturhuset, Tiotretton, Serieteket, pudel, ansvar, kultur, censur
Pingback: Tintin och Censuren på Kulturhuset « Aktivarum