Visst vill du engagera dig för mig?
Låt mig med sedvanlig ödmjukhet redogöra för vad som är fel vad gäller svensk myndighetsutövning, med fokus framför allt på Migrationsverket.
Lagarna som reglerar migration
De är helt uppenbart utformade på ett sätt som antingen tvingar myndigheten att verkställa utvisningar som inte en människa med hjärtat kvar i kroppen och någon form av moral skulle ställa sig bakom ELLER på ett sådant sätt att olämpliga handläggare kan agera efter eget huvud med samma perverterade utvisningar som resultat.
Det här är ett politiskt ansvar och som riksdagsledamot är man inte enbart ansvarig för de lagar man stiftar, utan också för de lagar som gäller.
Om ingetdera av de alternativen stämmer åvilar ett stort ansvar i första hand cheferna vid Migrationsverket, som inte röjer upp bland olämplig personal samt därefter politikerna som inte röjer upp bland cheferna.
Kulturen som tillåter oansvar göder makt
Men vill du lika gärna engagera dig för mig?
Eftersom få kan reglerna och har klart för sig vilket ansvar som vilar var, kan parterna skylla på varandra och ingen förändring kommer till stånd. Politiker och tjänstemän stirrar stint på varandra med ett anklagande finger ut i luften.
Under tiden är det människor som går sönder, torteras och dör för att vi inte kan ta vårt system på allvar och få det att fungera. Barn som som spädbarn misshandlats, tas från sin trygghet och allt vad de känner som föräldrar i den här världen för att placeras på barnhem. Det kan för någon betecknas som “för barnets bästa”, men det torde tack och lov inte vara många.
Poängen är att eftersom de som borde ta ansvar inte gör det, så upphör ansvaret att bli någonting vi diskuterar, det är ju inte lönt och istället kommer staten att handla om makt. Makt över migrationsfrågorna har just nu massmedia allt för ofta. Den som blir uppmärksammad får med läsaruppror, demonstrationer och massbrev hjälp – men alla de som inte uppmärksammas vandrar vidare i hopplöshetens grå. Mot en tillvaro där sexualitet är orsak för fängelse, tortyr och förföljelse, där politiska åsikter är farligare än en kristallbehållare med cyankalium i munnen, där den demokrati som vi tar så för given att vi inte ens bryr oss om att utkräva ansvar av våra företrädare helt enkelt inte finns.
Makten hos massmedia, rättstrygghet placerad, inte i systemet utan i de enskilda ärendena är ingen trygghet. Det är ett skydd så länge alla tittar – men när dörren stängs?
Det kan verka ack så mycket torrare att engagera sig i lagstiftning, organisationsprinciper, tillsättningsförfaranden och så vidare. Men för alla dem som inte fastnar på löpsedlarna så är det där tryggheten finns. När massmedia slutar rapportera, när någonting annat säljer fler lösnummer än utvisade småbarn, då finns inte ens tryggheten i omgivningens blickar. Om vi inte fokuserar på systemet, på ansvarskedjorna och på organisationernas interna moraluppfattningar och känsla för heder.
Läs gärna
- http://migro.se/roda-siffror-ingen-ser/
- http://www.svt.se/nyheter/sverige/passet-ar-forsenat-nu-ska-viola-utvisas
- http://staffandanielsson.blogspot.se/2012/09/haddile-2-ar-barnets-och-fosterhemmets.html
- Nikas Orreniusl När barnens bästa blir till bitter galla.
Uppdatering: Migrationsverket backar i ett av de aktuella ärendena. Det om Viola.
