Jag vill leva i ett samhälle som rymmer religion, men en stat som är sekulär. Idag pågår en diskussion, som allt som oftast rör sig med islam som centrum, om religiösa och kulturella vanor och symboler i det offentliga rummet.
Det finns några som tycker att religiösa tecken inte skall få synas i det offentliga rummet, som vill förbjuda i alla fall en del av dem (de som är slöjor vanligtvis) och så finns på den andra sidan en grupp som tycker att staten är neutral först när alla grupper syns över allt inom statens väggar. Jag tycker att båda har lika fel, givet en sekulär stat.
En sekulär stat är inte välvilligt inställd mot troende, en sekulär stat är heller inte ovälvilligt inställd mot troende – den tar inte tro i beaktande som annat än en del av människors kultur. En idé bland andra idéer.
En sekulär stat bryr sig inte om vilken sorts värderingar du lever ditt liv efter, oaktat om de är religiösa, ideologiska eller kulturella – så länge du följer lagen. Därmed skiljer inte en sekulär stat på om du lever efter Marx ord, Guds ord, eller Magdalena Ribbings ord. Det är ord och man kan välja att leva eller inte leva efter dem – ingen av dem har för en utomstående överhöghet över de andra.
En sekulär stat anstränger sig inte för att ha människor från alla åsikts/trosinriktningar i sin myndighetsutövning – en sekulär stat tar inte hänsyn till vare sig anställda eller medborgares personliga ställningstaganden, lika lite som deras politiska ställningstaganden och ser till att statens representanter i sitt myndighetsutövande förhåller sig neutrala och professionella.
Det är vad en sekulär stat är.
Om man inte är troende borde det inte vara någon skillnad på att agera olika inför människors val av tro eller inte tro, mellan den ena eller andra religionen, deras val av politisk ståndpunkt eller deras fritidsval. Det borde inte vara mindre udda att proklamera sin religiösa ståndpunkt än sin politiska eller idrottsliga.
När får vi se diskussionen om poliser iförda delar av en orienteringsutstyrsel? Om poliser med scarf med Thatcher eller Marx på? AIK-halsduk?
Ja, för den troende är det en milsvid skillnad mellan tro och politisk tillhörighet och det kan och bör respekteras. Men det innebär inte att det är en skillnad för den som inte är troende – eller ens att det bör vara det. Skall staten vara sekulär så bör den inte göra den åtskillnaden.
Med det sagt följer med viss logik att staten heller inte bör ta in medlemsavgift för trossamfund, men inte för idrottsorganisationer eller andra organisationer, eller på annat sätt differentiera emellan värdering och värdering.
Läs även andra bloggares åsikter om sekularism, sekulär stat, religion, tro,
