Jag älskar vad internet gjort för mitt nyhetsintag – redan min väckarklocka ger mig information om väderprognosen och dagens stora nyheter. Inte alls nödvändigt, men jag gillar det. Sedan är det som händer nära. Vi har alla, ofta i realtid, kunnat följa utvecklingen i Egypten. För att nämna ett aktuellt exempel.

Det jag älskar är informationen som jag får tillgänglig och konsumerar samt kontakten med människor.

Men så har vi spamet. Människor som ser möjligheten att komma ut och synas med sina produkter eller sig själva och där blir närheten ibland tjatig och påflugen.

Härom dagen satte jag mig ner och räknade hur många gånger jag fick samma information om ett blogginlägg.

• I min RSS-läsare (1)
• Automatisk notering från Networked blogs el. dyl.i Facebook. (1)
• Postning i skribentens FB-status (där förövrigt enbart jobbrelaterad reklam postas av personen) (1)
• På skribentens fan-page (1)
• I skribentens Twitter-feed (1)
• Av organisationen som personen är anställd av både som note och med automatpublicering för blogginlägg på FB (2)
• I organisationens Twitter-feed. (1)
• Sedan har jag skribenten i mitt kontaktnät på LinkedIn, där jag också fick en kopia på Twitterlänken. (1)

Låt oss räkna samma: 9 gånger. Nio påpekanden om att jag borde läsa ett blogginlägg och detta från en frekvent skribent. Till det bör läggas gemensamma kontakter på Twitter och Facebook som återpublicerar och betänka att det faktiskt inte är kommunikation med mig, utan reklam för vederbörandes produkt – i det här fallet en text.

Nu är bara frågan vilka kontaktvägar som skall bort, eller döljas. Lättast att undkomma är LinkedIn, där går alla Tweets att dölja. Jag förstår förövrigt inte att LinkedIn valt att inkludera Twitter, eller att folk väljer att återpublicera sin Twitter-feed där. Uppskattar jag Twitter så följer jag människor på Twitter.com eller TweetDeck, inte i ett kontakt- och referenshanteringssystem.

När det gäller sociala medier så försöker jag att rikta mig medvetet till olika grupper – det finns kommentarer och information som lämpar sig för familj, annat som intresserar vänner eller personliga bekanta. På Twitter bedömer jag att människor följer mig av intresse/åsiktsgemenskap vilket förstås avspeglar mitt flöde som ofta är mer av karaktären lästips eller diskussioner.

Less is more, är mer eller mindre en lag i sammanhanget. Ingen kommer att bli irriterad för att du håller tyst, men däremot är motsatsen högst påtaglig.

Risken med att synas för mycket är att du blir lagd i filter som gör att du inte syns alls.

Läs även andra bloggares åsikter om Sociala medier, bloggar, bloggande, reklam

Jag fick upp ögonen för Henrik när han gästbloggade på Livbåten om PKU-registret. Sedan tog han klivet ut i stora världen och började blogga själv. Jag ansluter honom till klubben TSSJSFEAT (Trevliga sossar som jag ser fram emot att träffa. mr Laakso är ordförande innevarande år), men nöjer mig så länge med att placera honom i rullen här till höger.

Håll minst ett öga på honom!

Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Brändén, bloggar, sosse, integritet, lästips

_{»crosslinked«}

Ibland förändras kartan lite oväntat. Blogge Bloggelito meddelar att han sagt och prövat det han velat säga och pröva och därmed lägger ned sin blogg.

Å ena sidan tror jag att han har rätt. Blogge har på slutet inte haft det där som trollband i början, å andra sidan kommer jag sakna en riktigt uppkäftig skribent och slutligen känner jag en stor respekt för Blogges självinsikt och krav på sig själv som inte bara stannar i tanken utan får konsekvenser.

Tack för det som varit – en enorm samling uppkäftiga och smarta inlägg och en viktig debattröst vad dina framtidsplaner än omfattar så önskar jag dig all lycka!

Läs också Deeped och Attila
Läs även andra bloggares åsikter om Blogge Bloggelito, Internet, Bloggar, respekt

I dessa tider när man lämpligen undviker författare, kompositörer och artister som förordar en lagstiftning som skjuter rättssäkerhet och grundläggande rättspinciper i sank, så får vi söka alternativ. Tack och lov så är det ingen brist på dem. Här är två:

 
Henrik Alexandersson har sammanfattat en del av sina erfarenheter och tankar om bloggande i denna förnämliga skrift som ger en del värdefulla tips om bloggande och dess betydelse för den framtida politiken. Men mer än någonting annat så ger den en realistisk, upprörande bild av vändingarna i  några av de viktigigaste integritetsfrågorna i eller nära intill svensk politik i modern tid. För den som missat FRA-affären så är den en ovärderlig genomgång på ett fåtal sidor.

Se till att läsa den!

Boken går att köpa på print on demand eller som PDF eller för den delen tankas ned på Piratebay – med efterföljande donation till Paypal eller Payson.

Andra som skrivit om den: Doom4, Same Same But Different, Mina Moderata Karameller, Opassande, Tradition och Förnyelse, Disruptive, Infallsvinkel, Scaber Nestor
HAX blogg

Mitt andra boktips är kanske lite mer riktat mot en smalare kategori än bloggosfären eller den som intresserar sig för internet. 

Mårten Schultz bok idé- och debattbok Kränkning som behandlar skadeståndsrättens kränkningsbegrepp, ur ett perspektiv som inte bara skall vända sig till jurister  utan även till den juridiskt intresserade. Den finns att köpa på Jure-förlag

Själv skall jag önska mig den i julklapp!

Mårtens blogg

Bloggar.se Henrik Alexandersson, Mårten Schultz, Bloggen som politiskt vapen, Kränkning, bloggar, juridik

Den här människan får mig regelbundet att vilja sluta blogga. Inte för att det inte är kul, utan för att hon gör det så djävla mycket bättre.

Läs Hannas inlägg “Någon borde få sparken för det här”

Bloggar.se politik, bloggar, Hanna Wagenius, missbesserwisser

Bloggen Bent lanserar för tredje året “Årets politiska blogg”.
Tidigare vinnare är Jonas Morian och Isabella Lund.

Det är nu nomineringsförfarandet som inletts och du kan själv nominera här.

Mina favoriter är dessa:

HAX – för ständig, intensiv och initierad granskning av den politiska sfären.
Johan Ingerö – för spännande vinklar och ett sätt att hantera språket och att få till liknelser som är en njutning.
Mark Klamberg – för en juridisk om omfattande granskning av FRA-lagen. En kille med integritet som dessutom hoppade sina uppdrag när partiets linje inte var förenlig med hans egna värderingar.
Hanna Wagenius – för fyndiga och slagkraftiga inlägg och en skribent som inte böjer på huvudet för det egna partiet, utan snarare vässar pennan lite extra.

En delad plats skulle jag också vilja ge Enligt min humla och Marcus Fridholm för FRAnk och Jessie respektive Räcker det inte med en kondom, använd två.

Sen finns det förstås en hel rad med fantastiska FRA-bloggar, men jag har fokuserat på de generellt politiska samt Mark som tillfört en ny inriktning.

Bloggar.se politik, bloggar, årets politiska blogg

1. Snart dags för Årets Politiska Blogg 2008!
2. Artisten äger frukterna av sitt eget arbete
3. Liberalismen första offret för finanskrisen
4. Liberalismen är det ända som är värt att kämpa för

Bloggar.se Bloggen Bent, bloggar, liberal

Det har dykt upp (eller så har jag upptäck dem först nu) ett par intressanta bloggar och liknande den senaste tiden.

Två konservativa

Tradition och Fason
Drivs av Jakob Söderbaum och Dag Elfström och skall fungera som en konservativ variant på Arvidfalk och Newsmill.
Akademin för klassisk kulturkritik

En socialdemokratisk (? de saknar en riktig presentation av sig på sajten)

Arvidfalk.se

En neutral

Newsmill
Där förövrigt Roland Poiret Martinsson hävdar att efter finanskrisen så är nyliberalismen (ett begrepp som jag starkt ogillar) den farligaste fienden och Johan Norberg gått i svaromål. Att se konservativa och liberaler (libertarianer) debattera har inte hört till vanligheterna i ett samhälle, där all kraft gått åt till att mota socialismen i grinden.

bloggar, lästips

bloggar, lästips