Att som ideologiskt intresserad och allmänt politiskt engagerad, ta steget från ett parti som uppvisade en osund och ohederlig kultur var inte så svårt – det följde klart mina värderingar. Att förra valet försöka hitta ett alternativ att rösta på var inte lätt och jag läste och diskuterade mycket. Rösten var en sak, men jag hade också kommit fram till att min syn på partistöd borde resultera i ett medlemskap. Vill jag inte att partier skall stödjas med skattemedel, så måste de ju stödjas på något annat sätt.

Men det var med en känsla av politisk slampighet som jag såg mig om. Parti är ingenting som man byter. Nå min röst på och mitt medlemskap i Centerpartiet hade ungefär samma framgång som ett desperat krogragg i elfte timmen om än i intellektualiserad form. Jag blev lurad, bedragen. När vederbörande fått sitt, det vill säga min röst, så var en framtida relation inget som lockade. I alla fall inte en byggd på respekt och sunda värderingar. Jag lämnades med en känsla av bitter smutsighet som inga duschar i världen tog bort. Trots att jag med Centeruppropet som verktyg försökte tillkalla familjerådgivning så skulle den jäkeln prompt hoppa i säng med antidemokratiska idéer och smittsamma organisationer.

I stick to my guns och en genomtänkt och hållbar ideologi är en av dem. Partier skall leda och styra landet, inte fjanta runt i enskilda intressefrågor! Jag stod för det och jag står för det.

Men FRA-omröstning följdes av ett illa skrivet drama om maktmissbruket som verktyg för att hålla folkets representanter i schack, det följdes av fler lagar, EU-direktiv och en mycket obehaglig känsla hade under vägens gång byggts upp i mig.

Nog kan man tycka att initiativ mot terrorism är bra, att stiftade lagar skall följas och att det därmed finns en rimlighet i uppföljningslagar med målet att åstadkomma just det. Men det som skrämmer är åtgärdernas art och att ingen gör relevanta effektanalyser. De ansvariga väger inte målen mot medlen, de gör inte en allvarlig och ingående undersökning av vilka konsekvenserna blir.

Fildelning ur ett kulturellt perspektiv är en icke-fråga. Rätten att använda piratebay hade inte fått särskilt många att ställa sig på barrikaderna. Piratpartiet är inte ett fildelningsparti. Piratpartiet är inte ett immaterialrättsparti.

Vad som slutligen fick mig att byta fot var insikten att medborgarna inte har makten över sitt land längre, att makten inte utgår från folket, utan det är kontrollen som utgår från staten och då är inte en ideologi i ryggen längre A och O. Men värnandet av demokratin och folkets makt är det. Jag är libertarian, men i första hand är jag demokrat.

Socialdemokraterna har haft makten och har inte visat någon förståelse för demokratiska frågor eller rättssäkerhet i modern tid. Det var Bodström & Co som vad gäller terrorist/barnporr/immaterialrättsargument satte bollen i rullning. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i många avseenden stått på barrikaderna, men när det gällt har politisk smidighet fått gå före demokratiskt engagemang.

De rödgröna har också med i bagaget att politiker inte skall begränsas – det är deras form av demokrati att riksdagen är i det närmaste oinskränkt.

Borgarna har under den gångna mandatperioden förvaltat och förräntat Bodströms arv. Jag har svårt att se vad man mer kunnat göra för att förlora mitt förtroende ut ett demokratiskt perspektiv. Beatrice Ask är demokratisk olycka i komprimerad form.

Vad kvarstår?
Rösta blankt. Hade rösterna räknats och varit mandatgrundande (för tomma stolar) så hade vi medborgare haft en realistisk chans att försvara oss, men så är det inte. Blankröster påverkar ingenting.
Ligga kvar på soffan. Tja demokratin kommer inte att monteras ned mindre för det.
Sverigedemokraterna och Fi … Nå mitt förtroende för endera part i frågor om integritet och demokrati är inte särskilt stort. De ena ringaktar andra kulturer och har en ledning som har klara kopplingar till nationalsocialism medan den andra består av extremt kollektivistiska personer med en manssyn som jag inte vill att eventuella framtida söner skall tvingas växa upp med och för den delen en kvinnosyn som är minst lika skruvad.

Så finns ett alternativ som tar demokratin på allvar – som värnar integriteten. Jag kan ge er oräkneliga problem med fåfrågepartier, brister i Piratpartiets program och en del ställningstaganden som jag inte delar. Hade det funnits minsta risk eller möjlighet till någon form av tyngre maktposition i riksdagen, så vore det frågor att beakta. Men så är det inte. Vad Piratpartiet kommer kunna göra är att som en mindre del av riksdagsgruppen lyfta frågorna, väsnas och att inte tillåta att de sopas under mattan.

Det kommer Piratpartiet att göra med bravur och idag är det vad som behövs, mer än Anders Borgs skattepolitik, Sahlins omfördelningspolitik, Wetterstrands miljöväxling, Hägglunds familjevärnande eller Olofssons integritetsvärderingar som bara finns på papperet (sannolikt skrevs de förra valet med sådant där spionbläck och de glömde stryka papperet innan de läste hur de skulle agera denna period). För utan en välvårdad och robust demokrati spelar allt det där andra ingen roll. Noll, nada, inte ens en tummetott blir det kvar av värdet.

Så efter lite väl övervägt funderande så skakar jag av mig rädslan för den politiska slampigheten, den kan de som kastat den ideologiska kartan till förmån för snabbt eller långvarigt nående av makten få bära.
De ideologier som ligger till grund för Alliansens partier är definitivt inte förenliga med en stark stat på medborgarnas bekostnad, med ett stort inslag av godtycklighet. Men inte heller de ideologier som ligger till grund för Socialdemokraterna samt Miljöpartiet är intuitivt förenliga med dylik statsmakt.
Jag fortsätter att agera efter de värderingar jag haft och har – demokratin måste komma först, de politiska systemet skall vara i medborgarnas tjänst – inte partiernas. Medborgarna skall kontrollera staten, inte det motsatta.

Därför kommer jag trots tidigare ställningstaganden att rösta på Piratpartiet. Jag kommer att göra allt jag kan för att de skall få ett gott fundament i riksdagen för kommande mandatperiod.

Mitt samvete såväl som framtida barn förtjänar ingenting annat!

Jag hoppas att du kommer att nå samma slutsats och även du satsa på demokrati före detaljfrågor, oavsett hur stora och i andra situationer viktiga de vara månde.

Söker du fler argument så tycker jag att du skall läsa Annas artikel om varför Piratpartiet är särskilt viktigt för redan utsatta grupper.

Det har varit bloggtorka här sedan Almedalen. Mitt liv har i flera avseenden, såväl personligt som för mig närstående, förändrats markant i både bra som i mer utmanande avseende och det har tagit så väl tid som ork. Än är det en stund till mål för kapitlet utmaningar, men jag räknar med att vad gäller blogg, övrigt internet och nåbarhet vara på banan igen.

Och jag är fullt möjlig att hoppa på och kräva saker av igen.

Noterar att Anna sätter höga mål för sig själv och eftersom även jag lastat av mig ett kilo eller två under min frånvaro så laddar jag för valrörelsen med denna före- och efterbild (nej, jag skall inte byta kön – men det gäller ju att hitta en målbild på rätt sida):

Låt oss sparka lite rumpa till förmån för demokratin!

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Piratpartiet, Val-2010, demokrati

Det enda som saknas än så länge är väl möjligen grill och trädgårdsdisco här i Piratbyn.

På torsdag kväll skall jag medverka i SVTs debatt om Almedalen. Sida vid sida med Gudrun Schyman, thats a first! På fredag skall jag sedan vara moderator för den paneldebatt som hålls i samband med releasen av Kunskap, kommunikation och kontroll - redigerad av Klara Tovhult och med texter av bland andra Ulf Bjereld – professor i statsvetenskap, Sandra Grosse – internaut och vice ordförande Ung Pirat, Karl Palmås – forskare i organisatorisk förändring och samhällsentreprenörskap. Driver bloggen 99
our 68. Så lite nytta får det allt bli till att göra.

Du hittar oss på Kapitelhusgården på fredag klockan 17-18 (notera att det är en trappa upp utan hiss).

Men även vårt skrattande har sina poänger. Igår gjorde Emma en helt lysande återanvändning av moderaternas återanvändning av socialdemokraternas gamla kampanj:


Ekonomi är bra, men demokrati är bättre!

Men är det så att svenskarna byter fot? Jag undrar i vilken utsträckning det faktiskt är så att en väldig massa människor helt enkelt inte har bestämt sig, men tar ställning för att kunna besvara frågan. Är det så så undrar jag också hur de förhåller sig till sitt ställningstagande längre fram. Omvärderar de eller blir det en principsak att inte ändra vad man en gång kommit fram till? I så fall påverkar de statistiska undersökningarna valresultatet.

Sannolikt beror det på hur frågan är ställd. Att få frågan “hur skulle du rösta idag reagerar jag helt annorlunda inför än frågan “hur tror du att du kommer att rösta i valet i september” till exempel. Har jag det minsta rätt och enbart vissa partier finns med att välja bland … så har demokratin inte stärkts direkt.

Någon som vet om det finns forskning på området?

Sedan har vi alla kompasser och valtest som talar om vad folk skall rösta på. Som det som Rick Falkvinge gjorde och fick veta att han var 8% pirat vill jag minnas. Kanske inte så välgjort.

Jag skulle gärna se en diskussion om demokratin och där är det här och medias roll i allmänhet en viktig del. Är det deras roll att vägleda folk, eller skall de hålla sig till att undersöka och att rapportera?

För nog är det lite läskigt om statistiker och journalister påverkar (journalisterna ofta på tidningar finansierade med skattemedel via pressstödet), myndigheterna bedriver politiska kampanjer och partierna gör det (förstås avlönade av oss väljare, inte sina medlemmar) – var skall medborgaren finna luften och utrymmet att bilda sig en egen uppfattning och att skilja fakta från propaganda? Politiska målsättningar från effekterna av politiska beslut?

Skolan har ju visat sig vara illa lämpad för att utbilda nästa generation i hur Sverige fungerar och utgår jag från lyckas heller inte problematisera eller åstadkomma diskussion om demokratin, vad den går ut på eller vad som försvagar respektive stärker den.

Läs även andra bloggares åsikter om Valundersökning, val 2010, demokrati, journalistik

Men det är inte alla dödsdagar som firas, som är himmelska eller det minsta heliga.

Idag skriver vi den 18 juni, en sorgens dag för svenska demokrater.

För två år sedan klubbade Sveriges riksdag igenom den så kallade FRA-lagen.

138 1 67

138 röstade för
1 lade ned sin röst
67 var inte där

138 röstade för att all internettrafik skall gå genom statens såll och borde tvingas bära armbindel till vardags, till allmän varnagel.
1 vågade så mycket som att lägga ned sin röst.
67 personer ville inte ta sitt ansvar, ta ställning och borde helt enkelt inte få förnyat förtroende att representera i riksdagen.

Den här frågan har flera dimensioner där de flesta delar är upprörande.

Informationsbalans
Den första och största är förstås att all internettrafik i och med detta beslut går genom statens filter. Om det används eller inte är en annan fråga – det har nämligen vare sig du eller jag makt över.

I och med beslutet har en enorm maktförskjutning gjorts från grundprincipen att medborgarna skall veta mer om den offentliga verksamheten än det offentliga makten om medborgarna. Sannolikt är det få medborgare som enskilt kommer att granskas, men ingen vet, för reglerna är luddiga.

Det är dock inte själva innehållet som är det mest intressanta för politikerna/tjänstemännen utan vem som talar med vem. Så kallade sociogram.

Kunskapsnivå
Det blev under diskussionerna pinsamt uppenbart att politikerna inte hade de sakkunskaper som krävdes för beslutet och sannolikt är det ett beslut som inte kunnat genomdrivas när Allianspolitikerna blivit lite mer varma i kläderna. Men okunniga och måna om att visa sig handlingskraftiga var det öppet mål för de tjänstemän som drev frågan.

Att 9 av 10 politiker inte förstår hur internet fungerar i form av ren teknik, blev uppenbart när man talade om att det bara var viss trafik och vissa sökbegrepp som skulle fångas in. Vilket inte är praktiskt möjligt. Vart efter debatten fortsatte så uppstod nya begrepp som trafikstråk.

Inte heller uppvisades någon större förståelse för demokratiska principer, eller förståelse för att brevhemlighet är en princip, inte något som bör omfatta papper; eller respekt för sekretessregler eller meddelarskydd. Hur skall en journalist kunna kommunicera med inforamtionslämnare och garantera anonymitet, när staten sitter och gör kartor på vem som kommunicerar med vem? (Eftersom andra lika olyckliga regler också införts, så gäller det ju inte bara internet, utan även alla våra telefonsamtal och via våra mobiler, vår uppehållsort).

Människosyn
När jag skrev att en vågade lägga ned sin röst i riksdagen så menade jag just det. Pressen på dem som var emot FRA-lagen var hård och passerade vart efter tiden förflöt all anständighet . Man lade på social press (utpressning om ödelagd politisk karriär), sömnbrist och gjorde sitt bästa för att spela ut motståndarna mot varandra. Ett hårdhänt psykspel som platsat bättre i en thriller än i den demokratiska processen. Betänk att det här är det beteende som anläggs mot kollegor de möter varje dag. Hur mkt repsekt och hänsyn tror du finns mot väljare de aldrig ser?

Demokratisyn
Jag har redan nämnt maktbalansen och givetvis skall demokratiskt arbete föras med de goda argumenten som tillhygge – inte hot och sociala tvång som mer påminner om arbetsmetoderna från Sopranos än riksdagsarbete, men det handlar också om att regeringen enligt våra lagar lägger förslag som riksdagen, om de finner det lämpligt, skall godkänna. Riksdagen är överställd regeringen och har dessutom ett granskningsansvar över regeringen. Att riksdagen är ett transportkompani, styrt av sina partiledare, genom gruppledarna i riksdagen (och de tillsätts inte av riksdagsgruppen, utan av partiet i likhet med landshövdingen som alltså inte representerar länet, utan är regeringens representant i länet) blev allt för uppenbart. Mest flagrant var kanske ändå statsministerns uttalande om att alla skulle tjäna på att debatten dog.

Detta sade en statsminister efter kritik för ett beslut vars faktagrund var felaktig, som saknade effektanalys eller rimlig plan för utvärdering, som genomfördes med metoder som på en annan arbetsplats varit olagliga ur arbetsmiljöhänseende och som resulterat i massiva protester från befolkningen.

Eller för att citera the Wire Toystory: “There you go giving a fuck when it ain´t your turn to give a fuck”. En kul kommentar, men inte när den kommer från statsministern. Faktum är att jag har svårt att se när den inställningen mellan vuxna människor alls är ok.

En annan intressant aspekt är att det kvittningssystem som skapats för att hantera ledamöters frånvaro på grund av sjukdom eller ytterst viktiga externa uppdrag, nu användes för att hålla oliktänkande borta. De kvittades helt enkelt ut och kunde (i sina egna ögon) gå med rak rygg eftersom de inte medverkat. Nu är ju inte riksdagsarbetet någonting som man deltar i när man vill, eller när det är bekvämt. Man är skyldig att hålla sig informerad och att ta ställning, även när det inte är skoj.

Så idag “firar vi” årsdagen av FRA-beslutet. Markeringen för att kallbranden i svensk demokrati blev offentlig, döden för mitt förtroende för Alliansen och för riksdagen i dess nuvarande form.

Jag önskar att jag kunde säga: Demokratin är död, länge leve demokratin!

Men orden fastnar i halsen.

Demokratin är död – Gud hjälpe oss alla, känns mer rättvisande.

Andra som också skrivit:

• Mikael Elmlund
• Hax
• Piratpartiets pressmeddelande
• Futuriteter
• Emil Isberg
• Magnihasa
• Anne Kekki
• Syrrans granne
• Surgubben
• Satmaran
• Opassande
• Anna Troberg
• Rick Falkvinge
• Livbåten
• Drottningsylt
• Sanatarium
• Lakes lakonismer

Tipsa gärna om du skrivit …

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, FRA-lagen, riksdagen, Svart måndag, demokrati, avlyssning, sociogram

Man skulle kunna tänka sig att vi likt ett gammalt gift par är lyckliga över långsiktigheten och gör vad vi kan för att försäkra oss om en angenäm och långvarig fortsättning – men så tycks inte mentaliteten vara. Istället anser många att det är en självklarhet som likt maskrosor i gräsmattan och getingar kring saften alltid kommer att finnas.

@BOBOandHQ konstaterade igår att “Tyskarna röstade i demokratiska val Hitler till makten. Gazapalestinierna Hamas. Jobbiga fakta för en demokrat en dag som denna.” Vederbörande sätter fingret på en springande punkt. Att vara en demokrati, att ha demokratiska val och att agera demokratiskt kan vara helt olika saker.

Någonting som också gäller JOs uttalande om vilka skolor behöver släppa in i samband med val. Har man sakliga skäl så behöver man till exempel inte släppa in högerextrema partier. Alla slipper vi förstås helst obehagliga åsikter omkring oss – men vilka effekter och implikationer får detta beslut.

Skolan är inte en offentlig plats och därför har allmänheten inte automatiskt rätt att kräva tillträde. Men skolan är också en plats eller organisation som tar det där med värderingsmässig uppfostran (Läroplan pdf) på stort allvar. Där kan man fråga sig hur det är med åsiktsfriheten – är det verkligen tillåtet att hysa de åsikter man önskar?

Den andra sidan av det hela är att skolan i många avseenden står för den samhälleliga och politiska uppfostran och JO har nu definierat att de partier som redan valts in i riksdagen skall ha en särskild position. Detta gör att nya partier får en avsevärt sämre position i att komma i kontakt med förstagångsväljare – vilket i kombination med den vallag vi har, där det är partiets ansvar att bekosta och distribuera valsedlar, vilket är en stor ekonomisk insats och en mer eller mindre ogörlig praktisk uppgift gör det mycket svårt för nya partier. Den faktiska möjligheten för folket att åstadkomma alternativ till de etablerade partierna, som också åtnjuter ansenliga ekonomiska bidrag för att kunna fortsätta upprätthålla sin plats som politiska ledare begränsas avsevärt.

En viktig del av demokratin, för att inte säga en grundbult är åsiktsfriheten. Hur kan man som skola uppfostra människor i demokratiska värderingar utan att medge åsiktsfrihet? Hur kan man uppfostra i fria val och förmågan att värdera, men samtidigt anse att den information som tillhandahålls i skolan skall vara censurerad, sorterad och redigerad?

Demokrati är en inte en klisteretikett som man kan sätta på det man önskar – det är en kultur som måste skyddas och upprätthållas varje dag. Det förutsätter att det är medborgarna som har makten över staten – inte vice versa.

När man, så som JO gjort utesluter högerextrema partier så undrar jag vad som skiljer dem från de vänsterextrema? Oftast står de väldigt nära varandra och nära diktaturer med liten eller ingen respekt för mänskligt liv eller mänskliga rättigheter. Men det ena alternativet har stämplats som rumsrent, kanske på grund av sin relation till socialdemokratin? Själv gör jag ingen skillnad mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – och precis som alla andra partier så skall de behandlas lika utan värdering av deras åsikter. Alla åsikter skall ha rätt att framföras och sedan är det väljarnas uppgift att avskriva det orimliga och oönskade – det är inte en fråga för politikerna som redan satt sig på makten.

Hitler kom till makten på demokratisk väg – Hamas är tillsatta i demokratiska val och JO agerar inom ramen för demokratiska beslut, men det gör inte Hitler-tyskland till en demokrati, lika lite som Palestina och det gör inte JOs beslut försvarbart ur demokratisk synvinkel.

Demokratin måste för att vara, behandlas som någonting levande som kräver ständigt engagemang.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, val 2010, demokrati, läroplan, gymnasieskola

Man kan diskutera länge och väl vad som är demokrati. Är det möjligheten att välja företrädare? Måste detta ske direkt, eller kan det ske indirekt? Måste en rätt att avsätta de samma ingå? Listan kan göras lång, men det finns en sak som är alla demokratiformers grundsten, utan vilken demokrati inte kan leva. Den stenen heter yttrandefrihet.

Genom rätten att yttra oss, ge ord för våra tankar och frågor så kan vi diskutera, inte bara demokratins former, utan också vilka företrädare vi vill ha, vilka krav vi bör ställa på dem, att utbyta information om deras faktiska arbete och också diskutera om vi vill ge dem förnyat förtroende eller ej samt förstås hur vi bäst lever tillsammans.

Yttrandefriheten måste vara absolut, för i samma stund som den inskränks så dör den. Rätten att säga vissa saker är inte yttrandefrihet, utan frihet att säga A eller B. Människor kommer att säga dumma saker, för de både tänker och talar illa emellanåt. Några kommer att uttala helt lysande saker, för så är deras förmåga. De flesta kommer kanske inte säga någonting alls, men ingenting av detta spelar någon roll – för yttrandefriheten hänger inte samman med uttalandets kvalitet och är heller ingen skyldighet att tala.

Tanken och ordet hänger samman. Där ordet inte är fritt är inte heller tanken det. Där ordet inte är fritt är inte medborgaren det.

Nog kan en hel del sägas om Vilks hund. På min vägg skulle den inte platsa, men det är någonting som är relevant enbart i relation till min lust att köpa den som väggprydnad. I relation till yttrandefriheten – Vilks rätt att med sin penna uttrycka sina tankar och åsikter – så är innehållet inte relevant och inte heller kvaliteten.

Skulle vi lagt kvalitetskrav på yttrandefriheten, så undrar jag hur många politiker som haft en chans att komma till tals eller hur många av er kära medborgare, för uppriktigt sagt så sägs mycket som är både mer provokativt, innehållslöst och smaklöst än Vilks rondellhund. Men vi låter galningarna tala, precis som modebloggarna, politikerna och er medborgare. Därför att den dag som vi inskränker rätten att tala så har vi satt kniven i demokratins rygg. Den dag vi inskränker yttrandefriheten, så gör vi den med störst tillgång till våldsverktyg herre över samhället.

Därför spelar det ingen roll om hunden är ful, Vilks är dum eller om det är en enskild galning eller en organisation som försöker begränsa Vilks rätt att säga vad han vill. Som en man/kvinna borde vi stå upp, mellan Vilks och hans belackare och värna hans rätt. För det är också vår rätt, till ett öppet demokratiskt samhälle.

Ett samhälle där allt får tåla att ifrågasättas, för att friheten och framtiden skall ha största möjliga chans att överleva och bjuda kommande generationer en angenäm tillvaro – eller i alla fall bästa möjlighet att försvara sig och värna sin rätt i en oangenäm tillvaro.

Yttrandefriheten sträcker sig över allt, tills den når gränsen då den hotar enskilda med våld, eller uppmanar andra att idka våld mot enskilda. Där är inte Vilks, men där är flera av hans belackare och tyst stöd får de från Sveriges pressombudsman, journalistklubbens ordförande¹ och otaliga svenska politiker. Människor som med sina uttalanden inte förtjänar att njuta fördelarna av den svenska yttrandefriheten, men just eftersom den inte ställer krav på kvalitet, eller intelligens, så har de det.

Läs mer.
Lisa Magnusson är lysande precis som Inslag!
Maria Abrahamsson förstår, till skillnad från Ask allvaret.
Högerns ideal kan sammanfattas så här, vänsterns så här och så här. Vissa försvar bör vara förbehållslösa.

Avslutningsvis: Sluta tillskriva Voltaire citatet om yttrandefriheten, det är författarinnan Evelyn Beatrice Hall som uttalat dem, förvisso för att sammanfatta Voltaires ståndpunkt, men dock.

The men who had hated [boken De l'esprit], and had not particularly
loved Helvétius, flocked round him now. Voltaire forgave him all injuries, intentional
or unintentional. ‘What a fuss about an omelette!’ he had exclaimed when he heard
of the burning. How abominably unjust to persecute a man for such an airy trifle as
that! ‘I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it,’
was his attitude now.

S. G. Tallentyre (Evelyn Beatrice Hall)

The friends of Voltaire, sid 199

http://www.faktoider.nu/voltaire.html

Läs även andra bloggares åsikter om mänskliga rättigheter, Vilks, yttrandefrihet, demokrati

1. Inte medlidande,utan uppmärksamhet, att vända under galjen

Det första är en databas över remisser. Vilka är ute, när skall de ha besvarats och så förstås inkomna svar och planerad behandling av ärendet i riksdag/regering.

Riksdagsbeslut för regeringen att verkställa. När fattades beslutet, har det verkställts? Jag misstänker nämligen att riksdagen som grupp inte har en aning om hur många frågor regeringen sitter och ruvar på och inte verkställer därför att man inte håller med riksdagen.

Jag kan komma på fler, men det borde uppriktigt sagt de som ansvarar för informationshanteringen också.

Läs även andra bloggares åsikter om riksdag, regering, offentlighetsprincip, information, demokrati, transparens

Ja det var alltså inte början på en vits, utan en fråga. Någon som vet? FRA-lagen har de i och för sig olika syn på utformningen av, men ingen av dem är vare sig rättssäker eller särskilt demokratisk, Datalagringsdirektivet¹  röstar (v) och (mp) tillsammans med (s) ja till om de vinner valet. Ipred.

Höger eller vänster spelar i integritetssammanhang inte någon roll.

Jag hör och än värre ser Mora Träsk på min inre lilla TV: Du kommer till en Allians, du kan inte gå med den, du kan inte gå mot den, du kommer inte undan den. Du kommer till nått rödgrönt,  du kan inte gå med den, du kan inte gå mot den, du kommer inte undan den

Det är dags för en ny idelogisk uppdelning och en ny politisk skala.

Läs även MiNimaliteter och andra bloggares åsikter om politik, datalagringsdirektivet, integritet, demokrati

1. Falkvinge om den så kallade fotspårslagen

Nu är jag ju liberal och inser att ett burkaförbud även skulle riskera att drabba nunnor, folk med bacillskräck som bär munskydd, folk med höga kragar och långa luggar och för den delen mig när det är kallt ute – för då packar jag in mig.

Så jag säger nej, till Annelies förslag, men vill samtidigt visa respekt för hennes känslor och upplevelser av tillvaron, så mitt förslag är att vi låter de som vill lämna Gotland och sedan omvandlar vi ön till ett skyddsläger för politiker.

Där kan de sedan få realisera den perfekta kommunismen, den perfekta jämställdheten, leva isolerade om de finner obehag i sin omvärld eller helt enkelt i små kluster med andra inskränkta människoförtryckande medmänniskor om de vill det.

Alla färjor kommer att sluta gå och för de gotlänningar som väljer att stanna kommer det bli ett utmärkt arbetsmarknadspolitiskt projekt.

Ingen vettig människa förväntar sig förstås att politiker skall leva på eget arbete, så vi kommer från fastlandet få flyga in mat och kläder och annat de behöver och droppa det som sådana här hjälpsändningar ni sett på TV från Afrika. Men jag tror att det blir värt kostnaden. Pengar kommer väl knappast behövas, de kan räkna sin begränsade ekonomi i ekollon eller liknande, men däremot misstänker jag att vi kommer behöva förse civilbefolkningen med någon form av vapen, så att de har en sportslig att försvara sig från allehanda politiska projekt och högtflygande utopier.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, integritet, demokrati

HAX filosoferar över vilka argument som kna ligga bakom regeringens förslag:

Jag ser två tänkbara förklaringar. Antingen ägnar sig regeringskansliet verkligen åt så mycket dumheter och fulspel att det skulle bli skandal om det kom ut. Eller också har regeringen lovat att skydda den förra socialdemokratiska regeringen från verkliga pinsamheter i sak, i något slags byteshandel.

När regeringen tycks prioritera lojalitet med tjänstemän eller tidigare socialdemokratisk regering så känner jag att jag behöver påpeka: Den västerländska demokratin utgår alltså inte ifrån ett ni emot oss förhållande med politiker å ena sidan och medborgare å den andra, utan från tanken att ni representerar oss. Som en följd därav så bör politiska makthavare se till att vi får veta det vi anser att vi behöver veta för att kunna fatta genomtänka och relevanta beslut om vår fortsatta politiska representation.

Skall det vara så svårt att förstå?

Projo
MMK

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Demokrati, Tsunamiband, Sekretess