Lästips.

Den där Laakso har ofta poänger och är dessutom läsvärd.
Jag tycker inte att kultur borde vara politik, men idag är det det och då har han en poäng. Flera faktiskt.
Lästips!

Och så DN-artikeln av Carina Rydberg som han diskuterar.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, fildelning, uppovsrätt, Erik Laakso, Carina Rydberg

Men i så fall så steg försäljningen med 30% igår också?

För den som kika på hur internetanvändandet förändrats i andra länder som infört motsvarande lagar, så sjönk det först, men gick sedan tillbaka till gamla nivåer. Det är ju många nu som måste skaffa anonymiseringstjänster och lära sig hur de fungerar. Inte minst pedofiler och kriminella.

Ponerar man att internet inte främst är ett tillhåll för skumma typer, utan en fantastiskt socialt forum som skapar välstånd, så kan man ju fundera över om en 30% minskning är någontning att jubla över. Även om den är kortvarig. PM Nilsson resonerar klokt.

Värt att noteras är att lagen inte skall gälla retroaktivt, men att datainspektionen gett IFPI undantag och därmed möjlighet att lista IP-nummer sedan två år. Nu återstår att se hur domstolarna skall hantera det. Det är ju inte svårt att skaffa information när man under två år dokumenterat var man skall söka…

Men det förutsätter förstås att någon granskar.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Ifpi, fildelning, nedladdning, internet, integritet

Först vänder hon ut och in på begreppet sanning i anslutning till Gömda-debaclet, sen går hon vidare och argumenterar för att nätet kan censureras för det gör Kina…

Orsak? Hennes musikerkompis som säljer sin CD på runt 60 Coop-Forumbutiker i hela landet säljer dåligt. Det är förstås nätets fel och inte alls det faktum att recensionerna inte varit lysande och att tillgången är urusel. >>

Ja de 80000 torrentnedladdningar som Marklund skriver om är ingen annan som kan hitta, däremot en fejksida som rapporterar antal sökningar som varandes nedladdningar.>>
Men vem bryr sig om sanningen? Om man bara censurerade nätet som i Kina så skulle nog kompisens musik bli både bra och uppskattad?

Roger Åberg kartlägger historien på Newsmill >>

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, immaterialrätt, Liza Marklund, censur

Om jag förstår åklagaren rätt så kräver man skadestånd med antal nedladdningar som grund, i alla fall är det en del av det man stöder sig på. Käranden har själv fildelat via TPB för att samla bevisning.

Men när nu käranden suttit och fildelat på TPB, något som är otvistigt olagligt när det gäller upphovsrättsskyddat material, så är ju frågan: skall de ha skadestånd för skada som de själv åsamkat? Hur många gånger har de suttit och tankat ned? Kan de bevisa det? De drar sig ju uppenbarligen inte för att överträda lagens gränser.

Men såvitt jag förstår så visar statistiken antal nedladdningar av torrenten. Detta säger ingenting om hur många gånger filen laddats ned, eftersom jag kan avbryta efter att ha laddat ned torrenten. Hur många som var uppkopplade och delade en fil vid den tidpunkt som käranden varit uppkopplad säger ju heller ingenting om hur många som laddat vid andra tidpunkter. Det är lite som att använda en ballansräkning som resultaträkning eller vise versa. Dessutom verkar de  inte sparat torrenten med den information som stöder det de hävdar, utan istället stöder de sig på skärmdumpar.

Oh vad jag skulle vilja ha bilagor och förundersökningsprotokoll…

Läs även andra bloggares åsikter om TPB, the Pirate Bay, upphovsrätt, TPB-rättegången, fildelning

Obama har vid sidan om vice president Biden som tydligen har ett förlutet som anti-fildelnings-aktivist tillsatt några av de högsta juristtjänsterna på justitiedepartementet och till posterna valt immaterialrättslobbyns favoritadvokater.

Johanna Nylander skriver om sina varningar för demokraterna i Change – fast åt fel håll som har många kopplingar och starkt stöd från Hollywood.

Läs gärna Gary Grahams artikel med titeln One Pissed-off dude. Där han berättar om hur man gärna skall hålla sig till vänster i Hollywood om man vill göda karriären.

Risken är väl tyvärr att dras tumskruvarna åt i USAt så kommer de inte långt efter komma krav på samma sak här.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, immaterialrätt, fildelning, Johanna Nylander, Gary Graham

“Samma argument för och emot ältas i piratdebatten, säger professor Eva Hemmung Wirtén. Det viktigaste borde vara att se till att verken används.

– Jag är så trött på fildelningsdebatten att jag kan dö.”

“– Musikbranschen har varit skicklig på att få fram sin syn på problematiken. Allmänheten får höra att det handlar om pirater som stjäl musik från musiker och artister, säger hon.

– Men utvecklingen har inte gynnat upphovsmännen. Den har gynnat branschen.

Kulten av upphovsmannen, det skapande geniet, lever kvar sedan romantiken, men de skapande genierna lever mest i förlagens retorik och har aldrig fått någon större del av intäkterna.”

Bloggar.se upphovsrätt, immaterialrätt, fildelning

Relevanta faktapåpekanden livkäl som frågor om varför man är så fokuserad på människor som drar nytta av andras arbete i fildelningssammanhang (den ekonomiska delen av upphovsrätten), men inte människor som skapar sitt eget material som plagiat eller knappa omarbetningar av andras material (den idéella delen av upphovsrätten).

Helt uppenbart finns det en vallgrav emellan fildelargruppen och motståndarna.

Först vill jag påpeka två tekniska detaljer. Den första är att alla som laddar ned också laddar upp, det är så det fungerar tekniskt. Din dator letar efter och kopierar de delar av en fil som du saknar hos alla andra som laddar ned, inte bara hos den som tillhandahåller filen. Det finns alltså huvudsakligen inte onda uppladdare och oskyldiga nedladdare. För det andra -jag minns inte när jag senast såg någon spela en CD-skiva, annat än i två sammanhang. Den första är i bilen dit jag gärna bränner ned skivor för resan – skall man där istället använda orginalalbum, så får man dels med sig 10gånger (och skivor) mer musik än man önskar och man skall sedan sitta och byta skiva. Det andra är går på LP-kontot. Musik som är för gammal för att finnas på MP3. Vi pratar Karl Gerhard, Ernst Rolf (Zarah däremot finns på TPB, tack vare att hennes tyska inspelningar ännu uppskattas där.)

Men låt mig också visa på några vanliga situationer då många använder sig av t.ex. PirateBay.

• Du äger ett album, men det är på LP eller kasett och lättare än att omvandla till MP3 så tankar du ned det/skivan. alternativt så har orginalet gått sönder eller blivit repig.
• Du är på fest och vill att kompisarna skall höra senaste skivan du köpte (nej jag släpar inte med mig cd-samlingen till festen, som blir repig och delvis kvarglömd).
• Lyssna på ny musik. Förr gick man till skivaffären och stod med lurar och lyssnade. Idag tankar man hem. Gillar man så köper man – annars inte. (Och man köper oftast inte för att man vill ha CDn, utan för att det är enda sättet att betala för sig).
• Specialmusik. En kompis laddade hem ett album – blev genomförälskad och införskaffar det snabbt. Döm om hans förvåning när det inte är samma musik. På nätet fanns “the raw cut” som var fenomenal. Rått, upprikigt och medryckande. Resultatet som kom ut i handeln var omvandlat till gladpop, ungefär lika upphetsande som Ingvar Oldsberg.
• Man är på jakt efter en låt – inte ett album. Tänk dig att du knallar in för att köpa ett snyggt soffbord till vardagsrummet. Men snickaren har också gjort en pall, en koffert, ett piano och ett sideboard. Allt säljs i klump. Vill du bara ha bordet? Ja men ställ resten i förrådet då! Blir inget bord gjort av den snickaren.
• Samlingar. På nätet finns samlingar av absurda och fantastiska slag som folk sammanställt. Alla rockballader från 80-talet, bästa halloween-ljuden, tyska ölvisor. 

Detta är alla situationer där artisten, skivbolaget inte förlorar ett nickel.

Jag respekterar att den som skapat någonting också vill ha cred för det, oavsett om det är ekonomiskt eller på annat sätt. Men det är dags att diskutera saker för vad de är, inte för vad man tror att de är. Folk är inte ovilliga att betala för det de konsumerar, men folk är däremot ovilliga att betala för sådant de inte efterfrågar.

En annan del av fildelningen är Youtube. Ett fantastiskt sätt att sprida härliga saker. Kvaliten är ofta kass, men det spelar liksom ingen roll. Kort och gott, du använder inte Youtube istället för att som på 80-talet köpa Michael Jacksons video och sitta och tillbe framför. Alternativkostanden för Youtube-material är helt enkelt 0kr.

Min favorit på Youtube är alla gamla Fred Astaire-klipp, live snuttar från Rat-Packs framträdanden och så förstås de politiska och humoristiska filmer som folk lägger upp. Inte är någonting av det sådant som jag skulle köpa annars. Men livet vore onekligen lite tråkigare.

Intressant
Bloggar.se: immaterialrätt, upphovsrätt, fildelning, IPRED

Det var inte alltför länge sedan som det var fullständigt lagligt i Sverige att ladda hem musik som någon publicerat på Internet, oavsett om det skett med tillstånd eller inte. Jag minns hur det brukade ta ungefär en halvtimme att ladda hem en låt. Ville man ha mycket musik så var det enklast att kopiera låten från någon annan som rippat den från en CD-skiva. Det var aldrig tal om att man skulle bli straffad för något sådant.

Sedan kom bredbandet. Då blev det helt plötsligt möjligt att tanka ner album efter album utan att det kostade något. Det var bara den som delade med sig av musik som kunde straffas, och även det var otroligt avlägset.

Musikindustrin kämpade förstås på, och så blev det olagligt även att ladda ner musik som publicerats utan tillstånd.

Då började det dyka upp webbplatser som sålde musik som man därmed lagligt kunde ladda ner. Men dessa webbplatser behöver förstås bara följa de länders lagar från vilka de drivs. Alltså kunde vi för en tid sedan köpa musik för praktiskt taget ingenting från http://www.allofmp3.com. De drevs från Ryssland och hävdade att de följde rysk lag genom att de betalade en del av intäkterna till organisationen Russian Multimedia and Internet society, ROMS.

Musikindustrin kämpade på även här och lyckades på något vis få såväl VISA som Mastercard att spärra alla betalningar till sajten. Jag undrar vad cheferna på dessa kreditkortsföretag blev lockade eller hotade med.

Allofmp3 fick stängas, men det ryska företaget startade mp3sparks.com i stället, som verkar leva idag om än med något högre priser. Det verkar högst osannolikt att någon svensk skulle kunna fällas för att köpa musik därifrån.

Läs mer om historien om allofmp3 på wikipedia och på IDG.

Men lyssna gratis då? Hur gör man det? På webbradio förstås. På samma sätt som det är lagligt att köpa en FM-radio och lyssna på utsändningar kostnadsfritt så kan man koppla upp sin dator mot någon av de tusentals radiostationer som sänder på nätet. Till exempel kan man söka på stationer på shoutcast.

Och på samma sätt som det är lagligt att spela in från radio på kassettband (ni minns väl kassettavgiften och diskussionen om privatkopiering) så är det helt okej att spara det som sänds från webbradiostationerna, så länge man gör det för privat bruk.

Det är nu vi teknikintresserade börjar se möjligheter. Varför nöja sig med att lyssna på en webbradiostation och spara de låtar man tycker om? Varför inte låta datorn lyssa på några hundra olika stationer och spara alla utsändningar och analysera när låtar börjar och slutar och sortera låtarna så att man kan ta bort det man är ointresserad av och behålla det intressanta?

Eller ännu bättre; varför inte starta en webbtjänst där vem som helst kan skaffa ett konto och där man sedan får klicka i vilka stationer man vill spela in ifrån och varifrån man sedan kan ladda hem kopior av det man spelat in för eget bruk? Det måste väl också vara lagligt? Det faktum att denna tjänst kan utnyttja det faktum att många personer spelar in samma sak och i och med det spara utrymme på servern borde väl knappast spela någon roll. Hur fungerar det då? Tja, gå in på Chilirec och börja spela in. Ett konto skapas automatiskt och vill man inte kunna använda det från en annan dator så behöver man inte ens ange något användarnamn.

Naturligtvis får man inte CD-kvalitet på ljudet eftersom det gått via webbradio. Och det händer också att man får med en sekund av stationens jingel i början eller slutet av låten. Men å andra sidan är det inga problem att samla på sig 50 000 kategoriserade låtar på ett dygn. Och man behöver inte ens vara uppkopplad under tiden.

Den intressanta frågan är väl vad skivindustrin ska göra åt detta? Varför inte lyssna på lite musik medan ni funderar på det.

Andra intressanta bloggar om: Chilirec, fildelning, immaterialrätt, mp3, musik, upphovsrätt, webbradio