Låt oss börja med Israel

De hade inte på båtarna att göra. Deras utsträckande av skyddsområdet hade ingen grund i internationell rätt, liksom deras bojkott inte är internationellt sanktionerad.
Bojkotten kan jag på ett känslomässigt plan förstå, men det gör den inte mer rätt.
Jag förstår att de har svårt att se Ships to Gaza som en humanitär insats. Avvinkade av Hamas och Muslimska brödraskapet, som fartygen var, så anar jag att båtarna ser ut mer som krutdurkar på glid och flaggade med politiskt hån, från den Israeliska kusten.
Att borda dem var inte lagligt och att repellera ned på dem, väl medvetna om att de var fyllda med Hamas-sympatisörer är således både fel och korkat.

Ships to Gaza å andra sidan har, lite som vissa anklagade Vilks för, gjort mycket för att få världens ögon på sig. De har inbjudits att föra in, i alla fall de mesta av varorna, landvägen, men nekat. De var för att uttrycka det milt, inte helt omedvetna om att de klampade in barfota i ett getingbo. Jag förstår dock att de har en annan utgångspunkt och att de faktiskt anser Israel vara ockupanter, att de finner legitimitet i Hamas verksamhet som i ärlighetens namn är både bra och dålig. Både Hamas och Muslimska brödraskapet är mycket engagerade i sociala frågor och får därigenom mycket av sin legitimitet. Att man i de läget vill knäppa Israel på näsan samtidigt som man får in förnödenheter av olika slag känns rimligt.

Ponera nu att du går i ett varuhus och blir kontaktad av en butiksvakt som begär att du skall visa innehållet i din väska. Även om du är väl medveten om att du inte har någon skyldighet och att han har fel, så vore sannolikt inte din reaktion – ens om du blev förbannad – att ta upp en stol att slå honom med eller att anfalla honom med kniv. Du skulle inte heller komma på idén att slänga honom över räcket i varuhuset, ned till våningen under.

Det här var dock precis vad människorna på båten gjorde. De avväpnade soldaten och vände vapnet mot de soldater som kom efter samt avlossade skott mot dem.

Låt mig förtydliga – vi har alltså inte the good guys mot the bad guys. Vi har en påse nötter och idioter jämnt fördelade över båda sidor. Allt pekar dock på att våldet initierades av människorna på båten som gav sig på soldaten redan när han var i luften.

Niklas Wyjkman (@wyjkman) har fått en del skit för att han kallade de ombordvarande på Ships to Gaza för nyttiga idioter. Det är fantastiskt lätt att ryckas med i det här med att ta sida, men jag undrar stillsamt om han har så fel.

Det här är inte en resa arrangerad av Röda Korset. Det här är en resa arrangerad av [Uppdatering] den turkiska humanitära hjälporganisationen IHH som har starka kopplingar inte bara till Hamas, utan även Al-Qaida¹ Turkiet, som närmare sig Iran och Syrien för var dag. Resan arrangeras så vitt jag kan förstå också av Muslimska broderskapsrörelsen och Hamas. [/uppdatering]

Hamas har som politiskt mål att utplåna inte bara Israel utan också judarna. De är stämplade som terroristorganisation och har genomfört ett antal självmordsbomningar mot Israel. Muslimska brödraskapet kan inte heller det sägas stå för värderingar som svenska socialister brukar propagera för. Tvärt om! Historiskt har socialister gjort vad de kunnat för att minska kyrkans makt, att ge kvinnor och män lika rättigheter, folkmakt och lagar. Men när det kommer till andra länder så är det som att andra värderingar träder in.

Låt mig säga så här – hade det varit ett land som jag sympatiserar med så hade jag inte gett mig iväg på resa organiserad av, eller aktivt påhejad av, nu kommer jag inte på några högerextrema motsvarande organisationer i nutid, ja det skulle väl vara nazionalsocialisterna på sin tid. I vissa sällskap vill jag inte vara oavsett målet. Men sådana betänkligheter tycks inte de svenska medresenärerna ha.

Innebär det att de fått vad de förtjänar? Inte på något sätt, men jag har, oavsett höger- eller vänstersyn, svårt att se hur deras agerande legitimiseras ur ett demokratiskt perspektiv. Jag ser inte att de gör annat än legitimerar rent förskräckliga organisationer och mål. Det är definitionen av nyttiga idioter.

Att de svenskar behandlats fel gör inte deras agerande rätt, att Israel felat allvarligt gör inte att Ships to Gaza blir rätt.

Wilhelm Agrell skriver bra.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Ships to Gaza, Israel, Palestina, nyttiga idioter, judeutrotning, Muslimska brödraskapet, Hamas

1. Magnus Norell på Newsmill: Konvojen till Gaza – mer än humanitär hjälp

I natt har hemska saker hänt. Konvojen Ship2Gaza har bordats av den israeliska militären. Det har varit skottlossning med mer än 10 döda och fler skadade enligt de första rapporterna.

En stor del av dagen har upptagits av att följa nyheterna och med ett halvt öga alla reaktioner. Hjälp vad många agitatörer det finns. Människor som inte har mer aning än vi andra vad som hänt – men som vet! Vad vet de och hur – jo vilka förlängningar de kan dra av sina egna fördomar.

Israel har planerat kuppen å ena sidan och terrorvännerna har fyllt båtarna med vapen och terroristmaterial å den andra.
Nog sitter vi alla med bilder, färgade av våra fördomar. Jag skulle själv inte placera mig på en båt med Mattias Gardell eller Henning Mankell som inte i mina ögon tillhör den del av vänstern som jag räknar med att finna gemenskap med – definitivt inte ombord på en konvoj som vill föra in förnödenheter, men som vägrar gå de vägar som är öppna för blockaden. Det här handlar inte i första hand om att få fram varor – utan är politisk aktivism för att få uppmärksamhet på och helst häva Israels blockad av Palestina.

Konvojen är organiserad av Turkiet som kommit allt närmare Syrien och Iran, konvojen vinkades av av höga företrädare för Hamas och Muslimska brödraskapet.

Jag förstår att det här, i Israels ögon inte ser ut som en hjälpsändning, utan som någonting mellan ett politiskt jippo och en samling nyttiga idioter.

Men  – och här kommer det som kanske chockar propagandisterna – min syn på Israels agerande i andra frågor, eller på konvojen säger inte ett dyft om vad som hände i natt. Inte hjälper det någon i ett känsligt läge att tro att det gör det heller.

Det är bara att luta sig tillbaka, följa nyhetssändningarna och de klipp som kommer upp på bl.a. Youtube och att inom några dagar kanske ha funderat sig fram till en rimlig slutsats.

Inte ett dugg revolutionärt, löpsedelsradikalt eller häftigt. Men sannolikt det klokaste vi kan göra i en situation som vid en försämring kan leda till krig där kärnvapenmakter är inblandade. Inte fega, men heller inte leka rysk roulette med sanningen.

Johanna
sammanfattar det bra

För den som vill läsa mer finns:
Den svenska deltagarlistan Politikerbloggen
Jerusalem post
Haaretz Daily Newspaper
IDF
Jurist om rätten att borda fartygen, eller frånvaron av rätten snarare. Ove Bring, Brännpunkt
Jacob Heidbrink
SvDs ledarblogg
Ships to Gaza
Copyriot

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Ships to Gaza, Gaza

En egenskap som gör det politiska etablissemanget så erbarmerligt ointressant är dess låga krav på sig själva. Dess ointresse av värderingar för värderingarnas goda egenskaper.

Med dålig smak i munnen har jag länge iakttagit den svenska delen av Israel/Palestina-konflikten. Den senaste tiden har jag inte velat se, inte velat höra, för smaken i munnen blir sämre än jag kan uthärda.

Att konflikten, ja situationen som sådan, är komplicerad instämmer de flesta balanserade i. Ingen har agerat enbart rätt och ingen enbart fel. I en mänskligt svår situation har många orätter begåtts. Men jag tror att för de flesta människor omkring mig, som inte eftersträvar politisk makt, skulle det inte vara ett tänkbart sätt att agera på, att beskylla enskilda människor, eller ens grupper av människor,  med sin härkomst från området för konflikten för de politiska fel som begåtts.

På samma sätt som våra äldre släktingar inte skrek nazi-djävel så snart de träffade en tysk, eller för den delen kommunistiska massmördare när de träffade en ryss,kines eller kuban så avhåller vi oss inte nu ifrån detta beteende för att det uppfyller NEs klacificering av råbarkad osaklig idiot, utan för att en människa är en människa och inte en företrädare för dess politiska översåtar och människor förtjänar respekt och medmänsklighet.

Men så är det uppenbarligen inte överallt, för när det kommer till antisemitism så är det en viktig fråga hur antisemitism formuleras i olika uppslagsverk och en naturlig förklaring att hemska uttalanden inte är avsiktliga eftersom personens bekanta eller vänner, kollegor i alla fall, kan intyga att personen är god.

Att människor upplever sig hotade, anlitar vakter och slutligen lämnar Sverige är inte ett problem, för det är inte frågan om antisemitism. Det är bara frågan om att en stor andel av befolkningen i Malmö tycker att Israel gjort fel och att de malmöitiska ex-Israelerna – eller var de ens det, eller enbart födda judar (?) – inte tog avstånd från den israeliska politiken.

Ja, men då så!

Nästa gång jag träffar en malmöit så skall jag uttrycka mitt starka ogillande mot vederbörandes existens, grundat på mitt starka ogillande mot Malmös överhets agerande i frågan om judarnas situation. Jag kan inte utesluta att jag kommer att jaga både personen och dennes familj genom gatorna med vapen i hand. Är vi fler som jagar så blir det ju roligare. Faktum är att jag skall se om jag kan finna en demonstration till förmån för Malmös utplånande, för jag finner hela staden vara en varböld på den svenska kroppen, ett hån mot den goda smaken, medmänskligheten och empatin.

Malmöiter är vare sig en ras, en religion eller en sexuell läggning, så jag borde inte kunna åka dit för det juridiskt, så länge jag inte faktiskt ägnar mig åt förstörelse och misshandel och det är ju definitionerna som är viktiga, inte beteendet, eller värderingarna de både uttrycker och vilar på.

Givetvis ironiserar jag. Det är inte enskilda malmöiters sak att personifiera vare sig Ilmar Reepalus ageranden, eller motpolen för mina värderingar. Malmöiter, som alla människor, förtjänar respekt och medmänsklighet.  Men mest av allt, så går inte mina värderingar ut på att behandla andra människor illa, eller annorlunda, oavsett var de kommer ifrån, vilken religion de har eller vilka människor de älskar eller njuter med.

Jag önskar att svenska politiker och en del skribenter skaffade sig en uppsättning värderingar och levde efter dem, inte efter definitionen av antisemitism eller hets mot folkgrupp, det är nämligen att sätta ribban lägre än den bästa Limbodansare klarar av.

[Uppdatering: Skriver man samtidigt som man har influensa bör man korrekturläsa en gång extra, vilket jag gjort nu. Så nu finns till exempel den avslutande meningen med. Bättre sent än aldrig?]

• Per Svensson - Politikens Fikonlöv
• Johan Ingerö – Men vad bråkar de om?, Ohlys och Reepalus hundvisslingar samt och där kom den sista klichén
• Jonathan Leman – Att rationalisera hat
• Idiotsäkert – Titta mamma en antisemit
• Kamferdroppar/Leman – Debattartikel i Aftonbladet
• Fred i mellanöstern – Reepalu svävande om judeförföljelserna i Baltikum
• Krister Thelin, lagman och ledamot av FNs kommitté för mänskliga rättigheter – här (undviker Newsmills besynnerliga rubriker)
• Imagine – dubbelfel
• Fredrik Segerfelt – Om detta må vi tala

• Ulf Bjereld – Ilmar Reepalu, hetskampanjer och den viktiga kampen mot antisemitism
• Svensson – Till försvar för Ilmar Reepalu

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om antisemitism, Israel, Ilmar Reepalu, mänsklighet, respekt, rasism, politisk ytlighet, politik

Jo men god morgon världen!

Så vitt jag läste mig till när jag bildade mig en uppfattning om vad Hamas står för så är raderna hämtade från Hamas partiprogram¹, under Definition of the Movement, Ideological Starting-Points Artikel 5.

Hamas är så vitt jag minns också de demokratiskt valda ledarna för Palestina. Det är sådant här som får mig att må illa när svenska politiker går under Hamas flagga i demonstrationer, när man talar om Israel och Palestina som jämnbördiga parter där Israel beskylls för omänskligt agerande för att inte säga direkt ondska. Det här är de värderingar de skall “bli sams med”.

Jag undrar hur många Hamas-vänner som faktiskt vet vad det är de stöder… Det är inte ofta jag hoppas på okunskap, men i det här fallet är det nog att föredra, eftersom alternativet är ondska.

Så här lyder texten:

The Prophet says: ’You shall fight the Jews and kill them, until the tree and the stone will speak and say: ‘Oh Muslim, Oh servant of Allah’ – the tree and the stone will not say, ‘Oh Arab,’ they will say, ‘Oh Muslim’. And they will not say, ‘Where are the millions?’ and will not say, ‘Where is the Arab nation?’ Rather, they will say, ‘Oh Muslim, Oh servant of Allah – there is a Jew behind me, come and kill him.’

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Hamas, Israel, judeutrotning, antisemitism, rasism, islamism

1. Yale Law School – Avalonprojektet: Hamas partiprogram

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, antisemitism, pressfrihet, journalism, Aftonbladet

Artikeln själv är kanske inte någonting som man reagerar över som svensk. Vi är ju vana. Men desto mer reagerar vi när någon kritiserar oss. Om det inte gäller profeten Muhammed och Islam förstås.

Jag tycker faktiskt hela grejen är rätt kul och att det är rätt uppenbart hur allvarligt Israelerna i och för sig ser på antisemitismen, men inte på sina krav å andra sidan. De har nämligen huvudsakligen samma yttrandefrihetsregler som vi – så vad pysslar de med?

Min personliga tes är att man från Israels sida betraktat Sverige med visst obehag en längre tid. Vi är förvisso landet som stolt reser statyer över Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte och de vita bussarna, men också landet där antisemitism och nazism frodade tömligen fritt under trettio-talet och där man efter kriget gjorde mycket lite för att rensa upp relationen med sin solkiga historia. Jag har själv inte företagit undersökningen, men en av mina lärare på högstadiet hade gått igenom gamla tidningar och menade att många av dem som under kriget förespråkade och representerade nationalsocialismen efter kriget ofta återfanns på prominenta poster i samhället – däribland ofta tidningsredaktörsstolen.

Det får vara hur det vill med den saken, men vi har en hel del i bagaget av mindre vackert slag.

Går vi så över till modern tid så kan vi nog förmoda att man i Israel är väl medveten om att tennisspelare som representerar den demokratiska staten Israel inte tillåts spela inför publik i Sverige, medan representanter för allehanda tyranniska diktaturer ogenererat välkomnas och tävlar inför publik.

Svenska tidigare och möjligen blivande ministrar går under fanan för organisationer (Hamas) som har utrotning av staten Israel och judarna  i sitt handlingsprogram. Jag citerar artikel 7 som i sin tur anger vad Allah genom profeten sagt om deras mål: ” “The Day of Judgement will not come about until Moslems fight the Jews (killing the Jews), when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Moslems, O Abdulla, there is a Jew behind me, come and kill him. Only the Gharkad tree, (evidently a certain kind of tree) would not do that because it is one of the trees of the Jews.” (related by al-Bukhari and Moslem).”

Även artikel 8 är i sammanhanget läsvärd: “Allah is its target, the Prophet is its model, the Koran its constitution: Jihad is its path and death for the sake of Allah is the loftiest of its wishes.”

Återgår vi då till Aftonbladet och dagens händelser så visar Charlotte Wiberg och Jonathan Leman på Newsmill att det här på intet sätt är ett olyckligt misstag av Aftonbladet, utan att det faktiskt finns ett mönster. Vad som inte kommit fram särskilt väl är dessutom att den text som Aftonbladet publicerat, uppenbarligen kommer från en bok som skribenten gav ut 2003 med finansiell hjälp från UD.

Sett ur det perspektivet så vet jag inte om det är så helt orimligt att begära att UD tar avstånd från innehållet i artikeln. Inte från publicerandet av artikeln, för det är givetvis enkom Aftonbladets sak att stå med hundhuvudet för, men från innehållet.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att lyfta fram skillnaden i hanterandet av denna fråga och den om Muhammedkarikatyrerna. I Israelisk press har det, vid sidan om artiklar som direkt avhandlar Aftonbladets artikel även  publicerats en artikel som förklarar varför svensk gravad lax länge ansetts godare än norsk, dansk och finsk dito. I Sverige finns ett militärt specialförband som mördar norska fiskare, med en speciell form av fotsvamp  vilken är den hemliga kryddan som enbart återfinns i svensk gravad lax. Artikeln avslutas med “Note: The writer of this piece is a phony investigative reporter; the above investigative report is worthless, just like the Swedish report published last week.”

Så bemöter man Aftonbladet på ett utmärkt sätt!

[Uppdatering: Läs Dick Erixon, men framförallt den artikel där den i Aftonbladets artikel omskrivna familjen uttalar sig. Det börjar faktiskt bli läge för Aftonbladet att faktiskt själva be om ursäkt.]

SvDs ledarsida +1

Aaron Lund, Expressen

Cordelia Edvardsson

Magnus Sandelin

Håkan Holmberg, UNT

Gunnar Hökmark

Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Aftonbladet, antisemitism, Sverige, tryckfrihet, yttrandefrihet,

Gatsten vid tennishallen (bidrag av gatukontoret?) Foto:Drago Prvulovic, Nyheter24.se

Den närmar sig, Davis-Cup-matchen som ingen får se.

Varför får ingen se den? Jo för att det inte är ont om vänstersympatisörer, eller politiker som hyser ett oresonligt hat mot staten Israel. Några av dem sitter i politisk maktposition i Malmö.

De senare har bestämt att matchen mot Israel skall spelas utan publik. Officiellt sett av säkerhetsskäl, man är inte säker på att kunna hålla publiken säker till följd av de demonstrationer som vänstern planerar, men officiellt sett så handlar det om en politisk bojkott av Israel. Bl.a. Ilmar Reepalu har uttalat sig och sagt att helst skulle man stoppa matchen, men som näst bästa lösning får en publiklös match duga.

Initialt så var de organiserade demonstrationerna avsedda att genomföras i Mahatma Ghandis anda, men det var inte alla som tyckte att det dög. Så de lämnade planeringsmötet. Tar de med fredliga avsikter avstånd från våldsverkarna? Nej, inte kan man ta ansvar för dem, de får vara med och demonstrera med resten ändå. För så fungerar det inom vänstern idag och har gjort i många år.

Man kan fråga sig varför!

Varför man från politiskt vänsterhåll väljer att att vidta politiska åtgärder mot Israeliska idrottare, men inte mot Syrien, Iran, Nordkorea, Zimbabwe, Eritrea, Kina, Burma, Tchad, Turkmenistan, Libyen, Uzbekistan, Kongo, Djibouti, Sudan, Jemen, Vietnam, Togo, Azerbajdzjan, Bahrain, Niger, Vitryssland, Angola, Burkina Faso, Kuba, Kamerun, Marocko, Kuwait, Etiopien, Burundi, Sierra Leone, Kenya, Pakistan, Kambodja, Elfenbenskusten, Algeriet, Tunisien eller Oman.

Varför man från politiskt vänsterhåll väljer att inte sätta ned foten när det kommer till de ständigt återkommande våldsinslag som delar av rörelsen ägnar sig åt? Sida vid sida med vandaliserande våldsverkare går demokratiska representanter och tycker att det är ok. Att de gör det med bibehållen demokratisk legitimitet.

Världen har inte sett denna typ av antisemitiska strömningar sedan andra världskriget. Eller om man vänder på det, det var faktiskt inte mer än 60 år sedan, en kort livstid sedan, som den här typen av strömningar kostade många miljoner människor livet. Idéer om att människor oavsett vilka de är som individer tillskrivs ansvar och egenskaper som inte har med dem att göra. Idéer som i alla andra sammanhang skulle utpekas som rasism.

Den svenska skolan är inte i topp. Svenskarna har varit kunnigare, bättre utbildade och behärskat sin historia bättre än vad många gör idag. Men det är inte så illa att en enda en kan säga sig inte veta vad som hände i Europa på 30- och 40-talen. Det finns nog information på alla våra bibliotek, på internet, många vittnesmål som berättar och beskriver vilka tankar och ageranden som ledde fram till det stora utplåningsförsöket. Endast kommunismen har avrättat fler människor än Nazismen.

Det är dags att sätta ned foten! Vi har för länge sedan passerat gränsen för vad som är acceptabelt. Den som inte är mot är med.

Kan Israeliska idrottare, svenska judar och israeler i allmänhet hållas ansvariga för den Israeliska statens agerande, så kan också vänstersympatisörer hållas ansvariga för vad deras politiska representanter gör. Vänster sympatisörer kan hållas ansvariga för inte bara vilke demonstrationer de väljer att delta i utan också tillsammans med vilka de väljer att gå sida vid sida med.

Därför inleder jag idag en bojkott av vänstermänniskor som inte explicit i ord och handling tar tydligt avstånd från såväl antisemitism som våldsinslag. Jag kommer att undvika butiker där ägaren är vänsterorienterad, böcker, musik och andra varor som har anknytning till vänstern.

Notera att rätten att ta avstånd och därmed slippa repressalier, inte getts vare sig judar eller tennisspelare.

Är du med?

Listan i vänsterspalten kommer att fyllas på vart efter jag hittar eller uppmärksammas på människor som kvalar i kategorin. Lämna gärna en kommentar.
*Uppdaterat 13/3

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, antisemitism, demonstration, våld, vänster, ta ställning, Davis Cup, Malmö

Frågan är relevant.

Men frågan är lika relevant i motsatt riktning. Så vitt jag kan förstå så har Sd:s grundvärderingar påtagliga likheter med den politik som socialdemokratin förde under efterkrigstiden. Folkhemstanken och hela det paketet.

Så vitt jag märkt så har inte SAP funnit orsak att ta avstånd från sin historia, utan är tvärtom rätt snara till att hylla den.

Men Sverigedemokraterna är inte det enda orosmolnet på den demokratiska flaggan. Även andra grupper är det dags att ta tydlig ställning i relation till. Jag är inte pro-isrelisk. Situationen är i mitt tycke allt för komplicerad för att möjliggöra enkla eller svart-vita ställningstaganden.

Vad jag däremot alldeles säkert är är anti-antisemitisk. Jag är klart emot grupper som Hamas och Hizbollah. Grupper som eftersträvar religiös lagstiftning och motsatsen till demokratins minoritetsskydd.

Den senaste tiden har man kunnat se höga företrädare för socialdemokratin demonstrera sida vid sida med Hamas-förespråkare, under deras fanor, på samma plats där islamister bränt Israeliska flaggor och skanderat antisemitiska budskap.

Lars Stjernkvist under Hizbolla’s flagg i Norrköping. 10 januari 2009
foto: Erik Svansbo

Hakkors på demonstrationen med Lars Stjernkvist i Norrköping
foto: Erik Svansbo

Anser sig socialdemokratin vara antisemitisk och demokratisk så är det dags att visa det nu, genom ställningstaganden. Föreställ er att ledande Allianspolitiker demonstrerat sida vid sida med, låt oss för enkelhetens skull säga Sverigedemokrater. Även om man anser att syftet är vällovligt – vilka växlar hade vänstern dragit på det? Föreställ er sedan att allianspolitiker demonstrerat sida vid sida med supporters till fundamentalistiska katoliker, som anser att katolicismen bör vara grunden för Europeisk lagstiftning och att tolerans för andra religioner inte skall ingå i paketet. Och som tycker att enbart infödda européer skall accepteras i Europa. Framförallt skall inga kaukaser accepteras.

Föreställ er upprördheten. Kraven på avgång och storleken på pudeln som skulle vara aktuell.

Senast idag fann jag på Kalmar Läns Tidning en artikel där ett socialdemokratiskt möte inkluderade plakat där Davidstjärnan jämställdes med Svastikan. Frågan är anmäld.

Socialdemokratisk sammankomst på Stora Torget i Kalmar. 17 januari 2009.
Foto: Hasse Carlsson, Radio Kalmar.

Jag skulle personligen inte bli kvar på en demonstration i sådant eller motsvarande sällskap. Det är ett val man gör, man kan också uppmana vissa deltagara att gå därifrån.

Men problemet med de pro-palestinska demonstrationerna, är inte enbart inblandningen av Hamas- och Hizbollahförespråkare, utan också hur demonstranterna väljer att uppföra sig. I Malmö fick härom veckan en demonstration med polistillstånd till förmån för Israel och fred upplösas eftersom motdemonstranter utan tillstånd, tog til våld. Det är svårt att inte dra paralleller mellan de värderingar organisationerna som stöds innehar och de värderingar som de individer som deltar har. Det är inte värderingar förenliga med demokrati och medmänsklig respekt.
SvD, dn, Aqurette.

I Linköping förra veckan togs 5 personer om hand under UFs föreläsning med Israels ambassadör. Man begick inte våld, men inriktade sig på att förstöra arrangemanget.

Avslutnigsvis – man uppfattar aldrig det man själv deltar i som så alvarligt som sådant som man kan iaktta hos andra. Jag är tämligen säker på att de strömningar som fanns i Europa under 30-talet inte ansågs så alvarliga och sannolikt var det inte en allmän åsikt eller kännedom vad de skulle leda till.

Det bör man vara medveten om när man bedömer den antisemitism som härjar nu. Sett ur ett historiskt framtidsperspektiv gissar jag att det är många som kommer att önska att de reagerat och agerat.

Att inte ta ställning är också att ta ställning!

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Hamas, Hizbollah, demokrati, religiös diktatur, antisemitism, socialdemokrat, SAP, Sverigedemokraterna,

“Här samlas redan frälsta i Likudsången”

Kan någon se samma formulering om en socialdemokratisk sammankomst?

“Här samlas de redan frälsta i Internationalen”

Läs även andra bloggares åsikter om Rolf Porseryd, TV4, Israel, Palestina, Gaza, val

Även Erik Svansbo och Fred i mellanöstern skriver nu om det hela.
[/]

TV4s Rolf Perseryd rapporterar om valet i Israel (Uppdatering: I Nyhetsmorgon).

Först kommer en lång harang om hur tråkig attityden var vid gränsen där han stoppades i 3 timmar (ej återgivet bokstavligt):

De är misstänksamma mot alla som inte är eller tycker som dem, bemötandet är misstänksamt och otrevligt. Men nervositeten ökar förstås hela tiden med omvärldens kritik med anledning av Israels övergrepp i Gaza där byar utplånats, kvinnor och barn som skjutits ihjäl efter att ha kommit ut ur hus viftandes med vita flaggor.

Ja han fortsatte en bra stund, bland annat hänvisandes till berättelser från Palestina “som man ju inte kan annat än tro på” innan han slutligen fick en fråga om valet, då i formuleringen – ja det är svårt att se att ngt parti i Israel vunnit på kriget, är det något parti som tjänat på det?

Ja högerpartierna, framförallt det arabfientliga som tycker att araberna skall ut och att det finns andra länder där de kan bo.

Ja det här var alltså nyhetsrapportering. Från en journalist. Med anledning av tisdagens val i Israel.

Får jag som en parentes påpeka att media i går rapporterade att FN ställt in sina hjälpsändningar till Gaza, eftersom mat till svältande istället norpades av Hamas.

Någon som vet hur man som Linuxanvändare kommer åt TV4s websändningar? Sändningen ovan skulle jag gärna transkribera, bara jag hade filmklippet.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, val, TV4, Rolf Porseryd, journalism