Ja det ena valet är knappt avslutat innan det är dags att se fram emot nästa.

Personligen tyckte jag EP-valet var svårt. Alliansen har svikit mig på så många viktiga frågor att det satt djupt inne att lägga en röst på dem, även om jag visste att de kandidater jag valde mellan inte ingick i gruppen som bygger det fascistoida samhälle som vi är på väg mot.

Jag uppfattar att det finns en väsensskild kulturskillnad mellan svensk politik och den europeiska. Må vara att det förekommer tjuvknep i Sverige, men det tycks vara mer regel än undantag i EU. Där till är procedurerna andra och frågorna drivs i det fördolda. Därför var det för mig viktigt att välja en kandidat som kan spelet och som driver det hela tiden. Därför röstade jag på Fjellner.

Hade det varit riksdagsval så hade situationen dock varit en annan. Vi tillsätter hela parlamentet och man kan i det läget tillåta sig mer, anser jag, samtidigt som kraven på kandidaterna är mindre.
Vid ett riksdagsval idag så hade min röst idag gått till Piratpartiet.

Grunderna för detta är som följer:
Alliansen har tagit sig friheter som jag inte gett dem lov till.

• Man har gett sig själv tillgång till all digitaltrafik som passerar Sverige genom det som kallas FRA-lagen, men i realiteten är ett antal lagar och förordningar som skrivits om. Diverse säkerhetsspärrar har för visso lagt dit, men eftersom de formats och styrs av samma politiker som frångick sina egna grundprinciper och partiprogram, och samma politiker som hur väl de än menar förhoppningsvis inte förstår vad det är de gör så är förtroendet för dem litet. Man har gett enskilda näringsidkare makt över medborgare som tidigare inte ens polisen hade vid utredning av brott. NEJ! Det är inte EUs fel. Ipred-direktivet har sina fel och brister, men det var Sveriges regering och riksdag som förvandlade det mardrömmen Ipred-lagen.
• Äktenskapsbalken. Man hade utan inskränkande av medborgerliga rättigheter kunnat skapa en sexualitetsneutral giftermålsbalk. Men man tog sig rätten att nagga på religionsfriheten och försöka blanda sig i kyrkans ställningstagande i frågan. DET är inte en religionsneutral stats sätt att agera, det är hur politiker med makthunger eller religionsparanoja agerar.
• Lissabon-fördraget. Riksdagen har en reglerad rätt att stifta lag – detta är en av de få uppgifter riksdagen har som inte är tillåten att delegera. När det kommer till grundlagsfrågor så skall dessa klubbas två gånger med ett mellanliggande val emellan. Genom att godkänna Lissabon-fördraget har Riksdagen delegerat konstitutionella frågor till EU, vilket alltså inte ligger i deras mandat utan dubbel klubbning med mellanliggande val. Det sket man i, för antingen så kan man inte grundlagen, eller så tyckte man att befolkningen tyckte fel i frågan.
• Därtill har flera Allianspartier uppvisat såväl dålig medmänsklighet som dålig respekt för demokratin genom att man håller riksdagsledamöterna i strypsnara. Den som tycker fel får helt enkelt inte vara med och rösta – för man måste ju visa sig regeringsduglig. Bygga på sitt sosse-komplex och där är det inte väl genomarbetade och ideologiskt stringenta förslag som gäller, utan lydnad.

Ovanstående är inte ställningstagande som jag är beredd att legitimera och mina valalternativ är således att rösta blankt, vilket är som att släppa luft i rymden, eller att rösta på ett annat alternativ.
Jag är inte vänster, sympatiserar inte med kollektiva idéer, så vänsterblocket, Fi m.fl. faller bort.
Kvar är Piratpartiet, som måhända får Oscar Swartz som kandidat. DET är namnam! Min kritik kvarstår att jag vill att partier för att möjliggöra ett ansvarsfullt och rationellt val måste stödja sig på en ideologi. Men jag hittar inte ett parti inom mina preferensramar som gör det.

Men jag hittar däremot ett parti som gör vad ni andra inte gör: Sätter medlemmarna i centrum – inte partitoppen, står för integritet och rättssäkerhet och är något så när transparenta i sin verksamhet. För visso behöver de dressa till sig för att festerna skall locka mig, men det är ett minimalt problem i sammanhanget. Inte heller håller jag med dem fullt ut, men i en hel del. Alliansen har förvandlat det här till ett val där man som liberal inte kan välja sitt bästa parti, utan det minst dåliga.

Detta är dock inte att betrakta som ett bindande löfte – det är hur jag skulle göra idag. Det finns tid att göra om och göra rätt. Jag kommer att följa utvecklingen och rapportera eventuella förändringar i mitt ställningstagande. I marginalen kommer min ståndpunkt visuellt redovisad att finnas.

Kan jag inte följa mina värderingar så kan jag i alla fall se till att skydda mitt hus och se till att den som demokratiskt gjorde vad som i verkligheten skulle motsvaras av att installera webkamera i mitt sovrum och att olla mina handdukar i badrummet får klart för sig att så gör man inte. Stå på dig – annars gör någon annan det!

Oreange och Lika förklarar sig väl själv – det ljusblå står för en blankröst eller ett eventuellt liberalt alternativ som idag inte gett sig till känna.

Det här är sannerligen inte en slutsats jag någonsin trodde att jag skulle nå, men så kunde jag heller inte min cyniska läggning till trots föreställa mig den arroganta, maktfullkomliga, medborgarföraktande inställning som återfinns i allt för många av Alliansens ställningstaganden. Ni har i sanning överträffat mina livligaste fantasier och det är inte en komplimang!

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Alliansen, Piratpartiet, integritet, medborgarrätt, konstitution

Men också stor bedrövelse är känslorna när jag läser att Anne-Marie Pålsson inte ställer upp för omval till riksdagen.

Jag mötte Anne-Marie Pålsson, men framför allt tog del av hennes idéer på den gamla Dexion-tiden när hon i sin egenskap av nationalekonomisk forskare konstaterade att både samhälle och människor skulle må bättre om människor specialiserade sig (den så kallade pig-debatten). Hon var förstås en given talare hos oss och drog ordentligt med folk! Det var befriande att någon äntligen pratade om det där med hushållsarbete och företagande hand i hand, inte utefter politikers mentala spärrar och falska föreställningar om att det arbete vi alla utför varje vecka hemma skulle vara förknippat med förnedring.

Därför blev jag glad när hon kandiderade och valdes in i riksdagen samt lite förbryllad när jag inte såg mer av henne än vad jag gjorde i FRA-debatten.

Idag läser jag att Anne-Marie inte ställer upp för omval, vilket fyller mig med bedrövelse – en människa med kompetens, drivkraft och förmåga som har spelat stor
roll för politikens utveckling och enskilda människors liv, men som hade kunnat göra så mycket mer. En politiker som jag hade hoppats på att se i regeringen, snarare än i riksdagen.

Men vi får inte bara reda på att Anne-Marie Påhlsson inte ställer upp för omval utan också varför – och det är för varje människa som har det minsta intresse för demokratiska spelregler, konstitution eller politik obligatorisk läsning.

Det är ändå med viss tillfredställelse som jag konstaterar att det är få människor som passerar genom 8 års politiskt arbete och kommer ut med bibehållen respekt.

Även Martin Olsvenne skriver om detta…

• Anne-Maries hemsida
• Artikel om utrednig av svensk maktkoncentration
• Göran Pettersson om beslutet
• “100 steg till” kommenterar
  
• Wiki
• Johan Linander förstärker sin uppgift som konstitutionell blådåre
• Staffan Danielsson blandar samman strävan efter en medborgerligt säker konstitution och partiernas hunger efter makt.
  

• SR
• DN

Läs även andra bloggares åsikter om Anne-Marie Pålsson, politik, nya moderaterna, moderaterna, riksdagen, regeringen, konstitution, maktdelning

Det börjar närma sig juni och med det både nationaldag/jubileum för införandet av 1809 års konstitution med ingående maktdelning och EU-val.

Att fira Sverige och den svenska kulturen (och med det avser jag sill, nubbe med tillhörande klara droppar, natur och 1809 års grundlag) är en gammal fin tradition.

Klockan 15 den 6/6 (har jag för mig) sjungs det vackert i närheten av slottet och därefter tänkte jag att hugade nationaldagsfirare kunde samlas vid vattnet i Tannefors för lite knytkalas, en och annan visa som hyllar de klara, nationen eller något annat viktigt, spela lite kubb och/eller krocket.

Inbjudan är öppen för vänner och bekanta. (Vet jag vad du heter så är du bekant – och det går ju alltid att ge sig till känna fram till dess   ).

På söndagen är det ju val till Europaparlamentet, vilket tydligen många inte ids notera, så jag tänkte slänga in en morot: Har du tagit dig till vallokalen så är du sedan välkommen hem till oss på brunch (Katter finns). Jag tar ingen hänsyn till vad du röstat – bara du röstar.

Det vore förstås trevligt att veta vilka som nappar på det ena eller andra förslaget, så tänker du dyka upp så får du gärna antingen maila mig eller kommentera nedan.

Läs även andra bloggares åsikter om Parlamentsval, EU-val, nationaldag, konstitution, brunch, valdeltagande

Som många påpekat så är det beslut som riksdagen fattat kring Lissabon-fördraget värt att ifrågasättas. Eller snarast det sätt det fattats på är ifrågasatt.

I går publicerade SVT-opinion en debattartikel författad av två jurister som tydligt pekar på problematiken.

Dilemmat är förstås att medborgarnas åsikter förklarats irrelevanta och förbigåtts med ett visst förakt, men än allvarligare är i mitt tycke att politikerna tydligt visar att vi är ett nödvändigt ont. Vi krävs för att ge dem makt, men sedan kan vi gärna hålla käft och sitta still tills nästa val.

Det visar inte bara på dåliga kunskaper kring svensk grundlag, argumenten för demokratiska spärr-regler utan det visar också att vi har liten eller ingen anledning att ha förtroende för våra riksdagspolitiker.

Det gör att det blir ett svårt val 2010.

Vi väljer inte de 349 människor som vi litar på mest, utan vi tvingas välja 349 personer och får helt enkelt nöja oss med dem som vi misstror minst.

Bloggar.se politik, demokrati, grundlag, konstitution, förtroende

_{»crosslinked«}