Visst säger människors sätt att ta kritik en del om deras självbild?
Yrsa Stenius till exempel som får högst rimlig kritik för sitt agerande och kontrar med att det är för att hon är en äldre kvinna.

• Björn Wiman
• Thomas Mattsson
• Yrsa Stenius i svaromål

Därtill:

• f.d. PO Per-Arne Jigenius
• Roland PM
• Robert Rosén f.d. Chefredaktör f Gefle Dagblad på SSBD

Mymlan har skrivit till Journalistförbundet, så väl text som kommentarer anbefalles. Svar har hon också fått och ordföranden har skrivit en krönika.

Så har Elin Grelsson skrivit en artikel om Has Scheike i Rocky (ej online) som får Magasinet Ordfront att volta. Läs speciellt Rockys redaktör, Tony Ernst kommentar. Men också förstås Grelssons svar.

Läs även andra bloggares åsikter om Yrsa Stenius, PO, Journalistförbundet, media

Barometerns chef Gunilla Sax resonerar kring möjligheten att ta betalt för nyheter på nätet och väver där in piraterna som vill ha allt gratis. Full Mental straightjacket svarar.

Jag tror att för att för den här diskussionen så måste man förstå hur internet fungerar idag.

Är jag beredd att betala för kvalitativa nyheter? Självklart, det illustreras väl av att jag prenumererar på ett par magasin. Men jag vill fortfarande kunna länka till intressanta artiklar, och där mina läsare kan verifiera att jag läst och tolkat rätt. Följer jag själv en länk för att kolla sakinnehållet så är jag inte beredd att betala.

Jag tror att det är Science Daily som kör en i mitt tycke bra metod. Första gången jag besöker dem – inga problem. Efter några gånger ber de att jag skall ge mig till känna och registrera mig, men förbinder sig att inte sprida mina uppgifter och om jag återkommer många gånger så ber de mig att prenummerera.

Mycket rimliga krav tycker jag och det möjliggör ett fritt informationsutbyte, men gör att de som regelbundet utnyttjar en tjänst också betalar.

Det innebär också i förlängningen att jag inte kommer att betala för reproducerade TT-telegram för dem hittar jag någonstans där jag slipper betala.

Läs även andra bloggares åsikter om media, kostnadstäckning, betala, nyheter, internet, tidning

För några år sedan satt jag i en kursplanenämnd på LiU. Jag höll några få möten, för sedan ville jag skada både mig och min omgivning och fann det tryggast för alla parter att sluta.

En del av problemet var ett skrämmande antal universitetskurser i ulltovning och slöjd, vilket för mig inte har ett dyft med vetenskap att göra och därmed heller inte med universitet att göra, en del av problemet var att allt för många kurser försågs med politiska påhäng. Av vänsterkaraktär kan tilläggas.

Historia skulle bland annat ha klass-, etnicitets- (tror jag att det var) och genusperspektiv. Alla perspektiv var kollektiva och hämtade ur den socialistiska idétraditionen.

Jag lyssnade med ett halvt öra på Malou von Siewers intervju av Maud Olofsson för en stund sedan. von Siewers är inte en favorit eftersom alla intervjuer görs med en vänsteransats och den verkar inte ens vara reflekterad utan instinktiv.

Så kom de då in på kvinnor och kvotering. (Surprise!)

De pratar som om det vore en självklarhet att kvinnor talar lika och känner motsvarande saker. Men det är ju i allra högsta grad subjektivt. Själv har jag mer gemensamt med en utländsk medelålders man med motsvarande sociala kultur som jag,  än med de flesta 30-åriga svenska kvinnor.

Jag hade en närstående som arbetade inom hemtjänsten. När hon började blev hon informerad om att de hade några “problemfall”. Efter att ha besökt “problemfallen”  nådde hon slutsatsen att de på intet sätt var problematiska, men däremot hade de en annan social kultur än hemtjänstpersonalen generellt hade, vilket personalen ogillade.

De här personerna hade alltså i det närmaste mobbats i sitt hem av kommunens personal, för att personalen saknade social kompetens och kunskap. Klasskonflikt om du så vill. En utsatt åldring mot unga friska kommunanställda.

Jag tror personligen att den typen av problematik är betydligt vanligare än att människor inte får aktning på grund av föräldrarnas utbildning eller yrke, inkomstnivå, etnicitet eller för den delen kön. Men går det att gruppera och klassificera? Nej.

Kvotering? Visst om du kvoterar allt i samhället och enligt alla relevanta aspekter! (Och vem katten vill bo kvar här då?)

Läs även andra bloggares åsikter om kvotering, kollektiva metoder, socialistiska metoder

Såg för en tid sedan en lätt virrig och ganska pinsam människa i på Spåret. Allt för många svar slutade med ett generat garvande och “vad skall folk tro om oss…?” och nej, allmänbildningsnivån var inte i toppklass, eller ens medel.

När jag läste om TV4s politiska värvning inför valet – Lena Sundström¹² - så såg hon lite bekant ut på fotot. Men jag får tillstå att jag inte läst henne och vet rätt lite om henne. Så slog det mig! Det är den generat garvande människan från På spåret. Oh du milde…

Jag har i sig inget emot politiskt drivna journalister. Tvärt om! Jag föredrar dem, för då vet man var man har dem. Jag menar tänk om Björn Elmbrant fått verka alla år i SR med en tydlig vänsterstämpel, istället för en förment objektivitet som var allt annat än objektiv eller obunden. Men det krävs förstås balans. En balans som TV4 ej presenterat ännu. Så krävs det kompetens också, för åsikter är faktiskt inte så mycket värda i sig, utan uppbackning. Vad gäller Lena Sundström så tvivlar jag. En journalist och samhällsreporter som i en intervju³  säger:

“När statsminister Göran Persson debatterar mot moderatledaren Fredrik Reinfeldt, hejar hela min kropp på Göran, även om huvudet är frågande inför mycket som han säger. Jag vill naturligtvis inte att borgarna ska vinna valet.”

Jag håller nog inte andan i väntan på de skarpa analyserna.

Så läser jag om SVTs förfrågan om Isobell Hadley-Kamptz vilja att vara programledare under valet och inser att det är inte bara den politiska ankdammen som slammat igen. För att återfå klar sikt och väldoftande luft krävs också en upprensning av det svenska medialandskapet.

Läs även andra bloggares åsikter om media, Lena Sundström, Isobel Hadley-Kamptz, val 2010, journalism, opartiskhet, kompetens, politik, TV4

1. Thomas Nydahl om Sundströms bok Det lyckliga folket
2. NT recenserar Det lyckliga folket
3. Piteå-Tidning

… i vissa sammanhang. Men svininfluensan skrämmer mig inte det minsta. Det må vara hemskt på de ställen i värden där fattigdomen är stor och vården dålig, men inte här.

Däremot så vore det kanske klokt att fundera över det här med pandemisk svininfluensa, fågelinfluensa och galna kosjukan.

Det skulle kunna ha ett sammanhang, i alla fall delvis, med att vi matar våra djur med sådant som de normalt inte äter (andra djur och majsmjöl), under förhållanden som inte är rimliga.

Men det är också rimligt att fundera över om det finns någon som tjänar på att blåsa upp den här typen av nyheter – media kanske – eller som vid larmen om potatischipsens farlighet forskningsinstitut som önskade sig mer pengar.

Andra saker att reflektera över är att grisar är snarlika hundar vad gäller intelligens. Äter du hund? Varför inte?

Jag är inte vegetarian, men jag börjar luta åt att jag inte skall äta kött som jag inte kunnat se i ögonen under dess levnad och vars sista tid i livet jag inte klarar av att se.

En massmedial grej som roar mig är att finanskrisen tycks vara som bortblåst. Det finns en herrans massa mer eller mindre roliga blondinhistorier – men vore det inte tid att översätta dem så att de istället handlar om media, som bevisligen inte klarar av att hålla mer än en sak i huvudet och som därtill sällan hanterar djuplodande undersökningar utan får nöja sig med löpsedelsnyheter?

Läs även andra bloggares åsikter om media, pandemi, löpsedel, djurhållning

För några dagar sedan rapporterades att TV4 enbart sålde reklamtid till partier som redan representeras i riksdagen inför EU-valet.

Det var väl ingen tvekan om att det var Sverigedemokraterna som var målgruppen för uteslutning.

Det blir extra tydligt nu när man låter Junilistan köpa reklamtid, men fortfarande inte Sverigedemokraterna.

Missförstå mig rätt. Jag slipper mer än gärna reklam likväl som andra tecken på liv från Sd, men jag finner det något bisarrt att svenska medier skall härska över möjligheten att bli invald i beslutande församling. Internet i all ära, men alternativet till TV-reklam är jäkla mycket flygblad – och det är fortfarande inte samma sak.

Visar man säljer man tid för politisk reklam, så får man nog avsäga sig rätten att välja sina kunder och i mån av tid acceptera alla. Det är inte medias sak att legitimitetsstämpla politiska partier, vare sig i relation till åsikter eller plattform.

Läs även andra bloggares åsikter om TV4, reklam, media, politik, Sverigedemokraterna, Junilistan

_{»crosslinked«}

Svenska media och jag är inte helt sams. Orsaken är att de ofta är de både okunniga och korkade.
Idag rapporterar SVT att

“Levande grisar skållades till döds”

– ja hade inte nyheten att

“Döda grisar skållades till döds”

varit något? Lyssnar man sedan vidare på nyheterna så kommer det fram att det är på grund av för mycket stress som det blivit så här. För många grisar har gjort att bedövningen inte tagit och de har vaknat medan de kokats.

Nyheten är alltså inte att grisar skållades till döds, för så brukar Scan göra, utan att grisarna skållades vakna. Hade inte det varit någonting att lyfta fram?!?

Ibland undrar jag hur dålig svensk journalism kan bli (svara inte – jag vill verkligen inte veta) och hur perverterad mänskligheten kan bli. Jag skäms inte för att jag är köttätare. Inte på något sätt. Men djuren skall, så länge som de lever ha ett bra och så naturligt liv som möjligt. De skall äta sådant som de naturligt gör. När man slaktar så gör man det så snabbt och smärtfritt som möjligt. Det skall inte vara långa transporter, det skall inte vara lång väntan för djur som inser vad som kommer.

Det är en av orsakerna till att köttkvaliten försämrats kraftigt över tid. Djuren får mat som är billig och enkel, men som inte passar dem och som gör köttet dåligt. Det skulle heller inte förvåna mig om klimatförändringar och finanskriser helt enkelt handlar om dålig samhällelig karma.

Bisarr humor blir det dessutom om man söker sig till Scans hemsida:

Ja, men det är klart att kokar man grisen hel och levande, så slipper man ju onödiga tillsatser… Den kommer ju från svenska gårdar och kanske sparar det miljön att man inte slaktar först? Om jag skulle kalla det för ett stort mått av omtanke? Nej, men sadistiskt, äckligt och – nej inte svinigt – men sjukt…

Det var officiellt sista gången Scan inköptes av mig. Fan vet om jag inte skall bli vegetarian vid sidan om lokalslaktat och vilt.

Hur vore det om media, istället för att klistra ihop fler ologiska rubriker, tog och gjorde ett repotage om hur slakt av djur går till i Sverige? Hur görs det i allmänhet och hur går en idealslakt till?

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om slakt, scan, media, nyheter, skållade grisar

Skolmögels koppling till cancerfall utreds

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, mögel, cancer, media

Metro skriver om vilka som drev FRA-motståndet: 30-årriga liberala män. Jag tror att det som bör sägas om det har sagts, för den som vill ha en sammanfattning så se Drottningsylt – kvinnorna som inte finns.

Men skall jag göra ett tillägg så vore det minst lika intressant om någon tog och studerade vilka det var som borde, men valde att avstå från att granska FRA-lagens innehåll och tillblivelse.

Hur ser statistiken ut för svenska journalister som agerade som soffliggare?

Min egen favoritlista, från FRA-debatten ser utan intern rangordning ut så här:

Oscar Swartz, HAX, Mark Klamberg, Anna Troberg, Mary X Jensen, Enligt min Humla(Handväskan trumfar allt annat), Johan Ingerö, ProJo, Farmor Gun, Mymlan, PromeMorian, Marcus Friberg (Allegorin om dubbla kondomer vid våldtäkt bet speciellt).

Jag har säkert missat en del, för min FRA-lista var låååååång.

Bloggar.se FRA, Metro, media, sexism

Obamas mormor har dött, 86 år gammal.

Media gastar om Obamas personliga tragedi.

Hade de sagt att han drabbats av sorg förstår jag, men tragedi?

Tragedi för mig innebär att något inte bara innebär sorg, utan är utöver det som hör livet till.
Att barnen går bort, att frun kidnappas och mördas…barn som förlorar sina föräldrar. Ja ni förstår.

Men att en 86-åring går bort är inte en tragedi.

Aftonbladet kan hantera språket nyhetskanalen kan det i skriven form, men uppenbarligen inte deras nyhetsuppläsare.