Utflödet från Moderaternas partistämma bestod huvudsakligen av två saker:
1. Hallelujah-kören/Mao Tse Tung-kören. En strid ström av rapporter om den lysande partitrojkan och den fantastiska ledaren vars (tämligen mediokra) tal var fantastiskt, lysande och briljant. Därtill var han snygg och god. Ganska kul att kika på med ett halvt öga, om man inte samtidigt betänker att “dessa människor styr landet” och människor som gillar att dunka rygg snarare än att agera djävulens advokat brukar leda både sig själv och andra ned till heta, ej semesterrelaterade trakter.

2. Idéprogrammet. Det läckte ut att Moderaterna menade att de varit med och avskaffat Apartheid, vilket förstås var en kraftig vinkling av vad som verkligen sagts, nämligen:

“Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisa upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande”

Det ledde till en humorvåg på Twitter under taggen #stuffmoderaternadid.

Nåväl, de Nya Moderaterna ville bli som de gamla socialisterna och har nu fått både urskiljningslösa hyllningskörer som Nordkorea nog skulle avundas lite och börjat med historierevisionism. Med lite högre valframgång nästa val så kan nog målet anses nått.

Men det blev roligare, för efter stämman gick partisekreterare Arkelsten ut och försvarade stämmosbeslutet.

Det är inte så konstigt att förvirring uppstår. Moderaterna har under många år kallat sig för liberalkonservativa, vilket är en skum skvader som sannolikt ligger bakom att människor tror att borgerlig är ett begrepp som implicerar annat än gillande av linnedukar och kristallglas.

Liberalismen och konservatismen står i många avgörande punkter emot varandra och är inte riktigt förenliga, vilket den idéintresserade lätt inser. Du kan inte både sätta individens beslutanderätt över sig själv i centrum och samtidigt förorda en långsam utveckling och att kultur och annat skall tillåtas att styra samhället.

Du får absolut frihet att leva ditt liv som du vill om du väljer väg A, B eller C.

Att den konservativa historien går ut på att populasen var obildad och enbart i den utsträckning där det var nödvändigt skulle ha inflytande över den gemensamma skötseln av samhället är ingen svårtillgänglig kunskap. Rimlig allmänbildning, eller som värst vad du lär dig under första terminen av statsvetenskapliga studier. De konservativa ansåg länge att lämpligheten för offentliga uppdrag borde vara knuten till inkomst och ägande, vilket också var grunden för den konservativa makten.

Liberalerna och socialisterna, som har gemensamt att de inte anser förändring vara förnedring, och inte heller att det är arrogant av nutiden att anse sig ha bättre förmåga att avgöra de framtida vägvalen än vad dåtidens människor hade, gjorde å andra sidan gemensam sak och drev först igenom den allmänna rösträtten och senare även kvinnlig rösträtt. De konservativa accepterade slutligen i ett försök att hindra de progressiva från att gå ännu längre. DET är moderaternas historia.

Det var förvisso Arvid Lindman som var statsminister, så om man

1. Lägger tyngdvikt vid vem som är vald statsminister vid omröstningen och

 

2. inte gör en ideologisk distinktion mellan socialism, liberalism och konservatism utan delar politiken i höger respektive vänster samt

 

3. jämställer ett förslag som som man inte egentligen förordade, men som syftade till att hindra ett mer långtgående förslag samt ett medgivande av demokratiska rättigheter under hot om revolution och kommunism som alternativ

 

så kan man faktiskt säga att Moderaternas företrädare införde och var för rösträtten samt att högern och vänstern tillsammans införde rösträtten. Det är ungefär det som Torbjörn Nilsson och Sten Olsson gör. Anders Edwardsson går dock ett steg längre … och motsägs av UNTs Håkan Holmberg.

Jag tänker inte hålla dagens moderater ansvariga för vad moderaternas representanter i en annan partibildning ansåg för mer än hundra år sedan. Lika lite som jag tänker utmåla Folkpartiet för att vara liberala hjältar för vad deras föregångare åstadkom en gång i världen. Men jag håller dagens moderater ansvariga för att vara obildade och fyllda av en lust att förgylla sin existens genom vad jag faktiskt anser vara historierevisionism.

Men jag kan ju ha fel, så allra tryggast blir det förstås om ni själva tar och läser på i ärendet och bildar er en egen uppfattning …

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ideologi, historia, moderaterna, Nya Moderaterna,

_{»crosslinked«}

Idag utvisas en 91-årig kvinna till Ukraina.

Hon är senildement, synskadad och har ingen familj kvar i Ukraina – hennes familj finns i Sverige. Hennes läkare motsätter sig utvisningen, men migrationsverket lutar sig mot en så kallad förtroendeläkare som stöder utvisningsbeslutet.

“Fram till 1997 kunde äldre personer, vars sista anhöriga (t.ex. barn) bodde i Sverige få uppehållstillstånd här. Moderaterna och Socialdemokraterna gick ihop gemensamt, i den utlänningslag som antogs då, och tog bort denna möjlighet (den s.k. sista länken). Syftet var att begränsa anhöriginvandringen.”

Jag mår fysiskt illa.

Ni som medverkade till beslutet – skäms!
Ni som sitter med lagstiftningsmakt och inte förändrat detta – skäms!
Ni som inte driver på era politiker i de frågor som handlar om människors liv – men har mage att dividera om vem som står bredvid vem i en debatt – skäms!

Moderat, socialdemokrat eller sverigedemokrat kan uppriktigt sagt gå på precis ett ut. När det kommer till kritan så kan man vare sig leva på gamla lagrar, eller straffas för historia. Det är vad man gör varje dag som avgör vem man är.

Som en bekant uttryckte det på Facebook : ” Undrar om det bjöds på tårta i Migrationsverket i eftermiddags när de vunnit i domstolen och den 91-åriga tanten kastas ut ur landet. Eller om de spar
till champagnefrukosten i morgon.”

Sverige 2011.

Så är våra politiker.
Så är våra myndighetsföreträdare och
så är vårt förtroende för båda grupper.

Jag skäms.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om utvisning, migration, Ganna, Ukraina, socialdemokraterna, moderaterna, nya moderaterna, sverigedemokraterna, perversiteter

Läser att allsång på Skansen tappat tittare. Medan familjen firade semester gemensamt i Morfars stuga var Allsång på Skansen en given del av sommaren, men dels är det inte så längre och dels är det så att sedan Anders Lundin tog över så känns Allsången allt mer som moderat politik. Man känner igen kulisserna, typ, men själen är borta och det känns mer som att verksamheten handlar om att visa hur folklig man är och att ge ledaren och hans kompisar uppmärksamhet samt en status som de egentligen inte har. För vem såg Anders Lundin som giver efterträdare, men till Bosse Larsson och Lasse Berghagen och vem såg ett ideologilöst arbetarparti lett av “tvålen” och teknokrattoffsen i samarbete med den ökände ordexkrementertaristen (Hey – jag byggde just ett or!)som efterträdare till Gösta Bohman eller ens Carl Bildt?

Anders Lundin har lika lite som det nya arbetarpartiet det där lilla extra, vare sig musikaliskt eller utstrålningsmässigt.

Det räcker inte med att göra som framgångsrika har gjort förut – man måste ha något eget för att slå.

Och ser man till opinionssiffrorna så kommer de två fortsätta göra sällskap, för moderaterna tappar nästan 4 % – som piraterna plockar upp. Om Lotta Engberg på Liseberg kommer att fungera som musikens piratalternativ återstår att se.

Fotot är taget av Carl Johan söder på SVT och det är kanske inte bara jag som känner igen moderaternas illustrationer från slutet av 80-/början på 90-talet? Med den blå himmeln och måsarna…

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, allsång på skansen, Anders Lundin, Lotta Engberg, bleka kopior

Hör att det varit en hel del trassel med valsedlar runt om i landet. Valsedlar har flyttats, funnits i angränsande rum eller kastats. Så kallat valfusk. Hörde av en bekant som röstar i Uppsala, Vaksala skola (östra flygeln) att en valsedelsutdelare fattat posto innanför kuvertutdelaren, så först fick man sitt kuvert och sedan sin moderata-valsedel…

Mindre snyggt. Det hade verkat som att kuvert- och valsedelsutdelaren var bundis och valförättaren flög inte direkt upp och ställde allt till rätta när en störd väljare uppmärksammade uppförandet.

Men så minns jag – alliansen vill ju bli som socialdemokraterna för de är ju så bra på att behålla makten… Bara inte på demokrati.

Det vore i allra högsta grad relevant att diskutera ett system där inte partierna ansvarar för bemanningen av vallokalerna. Det kallas jäv i andra sammanhang.

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, valfusk, Uppsala, moderaterna

Men också stor bedrövelse är känslorna när jag läser att Anne-Marie Pålsson inte ställer upp för omval till riksdagen.

Jag mötte Anne-Marie Pålsson, men framför allt tog del av hennes idéer på den gamla Dexion-tiden när hon i sin egenskap av nationalekonomisk forskare konstaterade att både samhälle och människor skulle må bättre om människor specialiserade sig (den så kallade pig-debatten). Hon var förstås en given talare hos oss och drog ordentligt med folk! Det var befriande att någon äntligen pratade om det där med hushållsarbete och företagande hand i hand, inte utefter politikers mentala spärrar och falska föreställningar om att det arbete vi alla utför varje vecka hemma skulle vara förknippat med förnedring.

Därför blev jag glad när hon kandiderade och valdes in i riksdagen samt lite förbryllad när jag inte såg mer av henne än vad jag gjorde i FRA-debatten.

Idag läser jag att Anne-Marie inte ställer upp för omval, vilket fyller mig med bedrövelse – en människa med kompetens, drivkraft och förmåga som har spelat stor
roll för politikens utveckling och enskilda människors liv, men som hade kunnat göra så mycket mer. En politiker som jag hade hoppats på att se i regeringen, snarare än i riksdagen.

Men vi får inte bara reda på att Anne-Marie Påhlsson inte ställer upp för omval utan också varför – och det är för varje människa som har det minsta intresse för demokratiska spelregler, konstitution eller politik obligatorisk läsning.

Det är ändå med viss tillfredställelse som jag konstaterar att det är få människor som passerar genom 8 års politiskt arbete och kommer ut med bibehållen respekt.

Även Martin Olsvenne skriver om detta…

• Anne-Maries hemsida
• Artikel om utrednig av svensk maktkoncentration
• Göran Pettersson om beslutet
• “100 steg till” kommenterar
  
• Wiki
• Johan Linander förstärker sin uppgift som konstitutionell blådåre
• Staffan Danielsson blandar samman strävan efter en medborgerligt säker konstitution och partiernas hunger efter makt.
  

• SR
• DN

Läs även andra bloggares åsikter om Anne-Marie Pålsson, politik, nya moderaterna, moderaterna, riksdagen, regeringen, konstitution, maktdelning

Jag skrev härom dagen om det moderata utspelet i DN där man börjar vrida och vända på svensk integrationspolitik.

Jag har invändningar, inte så mycket mot förslagens innehåll, som att jag anser att staten bör inleda med att granska sig själv att respekt skapas genom att visas.

Det finns däremot många andra som har invändningar och det får man givetvis ha, men någonting jag reagerat på och som stör mig är vad man säger sig vara emot en anpassning till Sverigedemokraterna.

Jag har faktiskt svårt att se något sammanhang till Sverigedemokraterna alls. Annat än att vi talar om invandring, asylsökande och integration. Men om det är sammanhanget så har vi ju definierat ett område som alls inte får diskuteras, i alla fall så får inte skärpningar diskuteras. Är alla skärpningar av lagstiftning som kan associeras till invandring per automatik rasistisk eller främlingsfientlig?

Att höja den röda flaggen är att göra sig och omgivningen en otjänst. Inte kan jag säga att jag ligger sömnlös om en del politiker implicit kallar andra politiker för smygrasister/främlingsfientliga, eller ens bara benägna att anpassa sig till Sverigedemokraterna. Men vad som däremot får mig att ligga sömnlös är att det uppenbarligen finns politiska områden som det skrämmer politiker att diskutera. Rädsla är nämligen någonting som väcker flykt- eller aggressivitetsinstinkt, men inte analytiskt tänkande.

Måhända är hela moderaternas förslag förkastligt, även utöver den kritik som jag själv framlagt, men då skulle jag vilja att det visades genom argumentation inte genom guilt-by-association.

Att det inte skulle vara både lämpligt att återkalla medborgarskap som erhållits på kriminell grund är ju bara fånigt. Vad i övrigt som du tillskansat dig genom bedrägeri eller hot får du behålla? Men ett medborgarskap med alla fördelar som det för med sig, skall man få behålla? Idag är det förvisso så att ett medborgarskap inte kan återkallas och det tycker jag generellt är bra, principiellt i förvaltningsrätten så kan inte beslut som gynnar medborgaren återkallas ens om det fattats på felaktig grund, men ett undantag är om det medborgaren själv som uppsåtligen var orsak till det felaktiga beslutet. En sådan situation är att någon genom hot eller annan kriminell handling förmått svensk tjänsteman/myndighet att bevilja medborgarskap.

Läs också Peter Santesson-Wilssons inlägg om skattedebatten och rädslan för att kallas kommunist.

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, medborgarskap, politik

På dagens DN-debatt gör moderaterna ett utspel om flyktingpolitiken av partiets grupp mot utanförskap och segregation. I många delar har de helt rätt, men mitt problem är att de angriper från fel håll. Har det kommit en opinionsundersökning som visat att Sverigedemokraterna fått vind i seglen, eller vad är bakgrunden?

Vad föreslår man då?
I Sverige skall svensk lag gälla och följas, detta innebär att människor som skaffat sig medborgarskap på olaglig väg skall förlora det, att det skall bli svårare för människor som fått sin asylansökan avslagen att stanna i Sverige och att utländska medborgare som dömts för grova brott skall utvisas i större utsträckning.

Ok, det är ju i stora drag bra, men och det är ett stort men. Det innebär också att Migrationsverket måste få regler, eller tolka befintliga regler, på ett sådant sätt att människor inte utvisas till situationer som innebär direkt fara för dem. Jag syftar på flickor som utvisas tillsammans med fäder som de haft skyddad identitet på grund av, eftersom just fadern misshandlade. Det måste också innebära att familjer som levt här så länge utan besked att de hunnit föda barn i Sverige som börjat skolan här innan deras ansökan avslås.

Dessutom vill vi slopa invandrares rätt att fritt välja bostadsort, och tillräckliga kunskaper i svenska måste bli obligatoriskt. Det skriver migrationsminister Tobias Billström tillsammans med Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm och ordförande i Moderata samlingspartiets arbetsgrupp mot utanförskap och segregation, samt riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson.

Att svenska språket skall vara obligatoriskt för svenskt medlemskap är ju en sund idé och artikelförfattarna konstaterar också att nästan 1/3 av SFI eleverna avbröt sin utbildning utan ett enda betyg 2007. Men vad man i sammanhanget bör nämna är att SFI har ett så skamfilat rykte som någon annan utbildning jag känner till. Analfabeter sida vid sida med akademiker. Många lämnar utbildningen, inte därför att man inte vill lära sig svenska, utan för att utbildningen är kränkande. Vad gäller bostadsregleringen så förstår jag inte hur man skall klassificera vilka städer som medger uppehållsbidrag och inte. Skall man då utgå från den invandrades utbildning i relation till den lokala arbetsmarknaden, eller skall man vara mer generell än så?

I OECD:s statistik ligger Sverige sist i tabellen över jämförbara länders förmåga att sätta utomeuropeiska invandrare i arbete. I 105 svenska stadsdelar är förvärvsfrekvensen lägre än 50 procent. I delar av Skåne, Göteborg och i Mälardalen jobbar färre än var tredje. I Bergsjön och Angered i Göteborg har nära sex av tio socialbidrag. Sverige slösar bort talang och ambition.

Borde detta inte i rimlighetens namn också att det innebär indraget socialbidrag även för svenskar som flyttar till dessa områden/städer? Självklart kan man ställa större krav  i vissa avseenden på människor som inte är medborgare, men principen är den samma. Och vilka slutsatser drar man vad gäller arbetsmarknadspolitiken? Sedan Alliansen tillträdde har det varit väldigt tyst kring t.ex. LAS trost att man vet att det är en tungt vägande orsak till att människor inte kommer in på arbetsmarknaden, oavsett om vi talar om ungdomar eller invandrade.

För Sverige, som är ett av världens mest individualiserade och sekulariserade länder, innebär invandringen ofta möten med en traditionell kultur väldigt olik vår egen.

Fine.

Men även i Sverige finns tydliga gemensamma värderingar, varav en del är kodifierade till gällande lag. De handlar bland annat om individuella rättigheter och skyldigheter som gäller vare sig man gillar dem eller inte, som står över tycke och smak, familj, släkt, grupp eller klan.

Här börjar det bli spännande av flera skäl. För det första så vet jag inte värderingar som avses och även om de finns, så är jag mycket tveksam till att de bör definieras i sådan här sammanhang. Pratar vi om tvång att gå på dagis, fika klockan 15, eller att döttrar får dejta fritt?

För det andra: talar vi om det traditionen om det fria svenska folket som värnar sin yttrandefrihet och som inte låter sig kuvas av kungar och annan statlig makt kodifierat i integritetskränkande lag på lag? Då tycker jag att FRA-kramande, IPRED-förespråkande integritetsdödande moderater skall [HÄR VILL JAG VARNA KÄNSLIGA LÄSARE FÖR OSCENSUREADE MEN UPPRIKTIGA KÄNSLOYTTRINGAR SOM KAN VERKA STÖTANDE] hålla djävligt käft! Så djävla tyst att en synål skramlar som tretton soptunnor i jämförelse.

I Sverige gäller svensk lag. Däremot har vi gravt försummat uppgiften att snabbt, effektivt och respektfullt tradera svenska grundläggande spelregler till människor som flyttar hit.
…

I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

Det är helt rätt. Men än så länge ingen lösning på problemet angivet.

Vi kommer antagligen anklagas för respektlöshet och nationalism av dem som föredrar bidrag och välmenande fraser framför tydlighet om rättigheter och skyldigheter. Vi får ta det.

Kanske inte bara av dem som föredrar välmenande fraser. Jag tycker att många ansatser i förslaget är bra. Mitt problem är att moderaterna inte har mitt förtroende när det kommer till att bedöma problem och att hantera frågor förknippade med integritet och respekt. Jag har hört vad som hände på partigruppssammanträdena före FRA-lagens antagande. Jag har hört hur partiledningen bemött sina förtroendevalda. Nu pratar vi om riktigt utsatta grupper. Inte välbetalda politiker, som lätt skaffar sin försörjning på annat håll.

Att styra upp integrationspolitiken är en vällovlig verksamhet. Det behöver vara rimliga och tydliga regler. Men jag tror att svenska politiker skulle behöva grundligt granska de egna myndigheterna och reglerna och inte vara rädd för att vidta de åtgärder som gör det lättare för utsatta människor att komma in i samhället. Oavsett vilka de är. Det är dock på intet sätt en motsättning till att även ställa större krav på såväl invandrade som svenska medborgare.

Läs också: Peter J Olsson, Magnus Andersson, Johan Ingerö och Jakob Heidbrink (som diskuterar de juridiska spörsmålen)

Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, moderaterna, invandring, medborgareskap