Ser på FB att Michael Jackson tycks ha lämnat jordelivet efter en hjärtinfarkt.

Jag var ett stort MJ-fan som liten och jag tycker fortfarande att hans tidiga produktion, såväl musik som dans är riktigt bra. Det är inte alla som kan skryta med uppskattning från dansens store Fred Astaire.

Läser lite olika reaktioner på nätet om Ipred. Bland annat Marcus Fridholm som konstaterar att om de yrkesarbetande slutar handla musik och spel så är det ett större problem än fildelning.

Så sant så.

Läser också Joachim som konstaterar att 160-170kr för en cd är orimligt och där börjar hjulen snurra och kuggarna ticka. Är det orimligt? Njae…

Problemet är ju att för mig och många andra så är det mesta av mainstreammusiken som produceras idag inte värt mer än några tior per CD, eller motsvarande mängd musik. Man lyssnar någon gång, men uppriktigt sagt sen är man färdig. Medan för klassisk musik och annan musik som har karaktär, sådan som kanske inte säljer i stor omfattning men som man gärna återkommer till faktiskt är värd närmare 160 kronor.

Så varför ser vi ingen prisskillnad bland musiken? Musik som spelats in med en symfoniorkester måste rimligen vara dyrare än musik med musikklon nr 14 och datorproducerat komp? Musik som säljer i stor omfattning måste ju också vara billigare än de som man vet kommer att sälja i mindre omfattning? Trots det så brukar klassisk musik vara billigare än det mesta andra.

När jag för några år sedan köpte en gammal skolkamrats musik (den enda CD som jag köpt på måånga år) så gick den på 120 kronor eller därikring. Egenkomponerad musik med många namnkunniga gästartister, både musiker och sångare/erskor. Det är klart att ställs det mot 160 kronor för GES, EMD, BWO eller så, så känns ju inte det senare direkt prisvärt.

Lite som att kunna köpa Shakespears samlade verk i vackra handbundna franska band för 300, men få betala 500 för Liza Marklunds samlade skrifter i pocket.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ipred, kultur, musik, kvalitet, prissättning

+

Läser hos Mymlan att Spotify nu går att köra med LastFM! Kalas!

Kära IPRED-förespråkare, immaterialrättsägare, kära ni som inte drar er från att förolämpa era kunder – här är människor som förstått vad folk efterfrågar och det är alltså inte tjockare texthäften i CD-fodralet…

Intressant?
Bloggar.se Spotify, LastFM, musik, streama

För den som missat Barstol, så vill jag påpeka att det sannolikt är ett misstag.

Dagens text “Något om IPRED och barden som röt” diskuterar Ipred ur ett affärsmässigt perspektiv.

Bloggar.se Ipred, musik, Barstol

Jag har blivit ombedd att skriva teknikinlägg här ibland. Eftersom jag gillar att skriva, men inte riktigt är van vid bloggformatet, så tenderar mina inlägg att bli lite långa. Det går med fördel att hoppa över alla stycken fram till de fyra sista om det här med inledning och historia känns gammaldags.

Det var inte alltför länge sedan som det var fullständigt lagligt i Sverige att ladda hem musik som någon publicerat på Internet, oavsett om det skett med tillstånd eller inte. Jag minns hur det brukade ta ungefär en halvtimme att ladda hem en låt. Ville man ha mycket musik så var det enklast att kopiera låten från någon annan som rippat den från en CD-skiva. Det var aldrig tal om att man skulle bli straffad för något sådant.

Sedan kom bredbandet. Då blev det helt plötsligt möjligt att tanka ner album efter album utan att det kostade något. Det var bara den som delade med sig av musik som kunde straffas, och även det var otroligt avlägset.

Musikindustrin kämpade förstås på, och så blev det olagligt även att ladda ner musik som publicerats utan tillstånd.

Då började det dyka upp webbplatser som sålde musik som man därmed lagligt kunde ladda ner. Men dessa webbplatser behöver förstås bara följa de länders lagar från vilka de drivs. Alltså kunde vi för en tid sedan köpa musik för praktiskt taget ingenting från http://www.allofmp3.com. De drevs från Ryssland och hävdade att de följde rysk lag genom att de betalade en del av intäkterna till organisationen Russian Multimedia and Internet society, ROMS.

Musikindustrin kämpade på även här och lyckades på något vis få såväl VISA som Mastercard att spärra alla betalningar till sajten. Jag undrar vad cheferna på dessa kreditkortsföretag blev lockade eller hotade med.

Allofmp3 fick stängas, men det ryska företaget startade mp3sparks.com i stället, som verkar leva idag om än med något högre priser. Det verkar högst osannolikt att någon svensk skulle kunna fällas för att köpa musik därifrån.

Läs mer om historien om allofmp3 på wikipedia och på IDG.

Men lyssna gratis då? Hur gör man det? På webbradio förstås. På samma sätt som det är lagligt att köpa en FM-radio och lyssna på utsändningar kostnadsfritt så kan man koppla upp sin dator mot någon av de tusentals radiostationer som sänder på nätet. Till exempel kan man söka på stationer på shoutcast.

Och på samma sätt som det är lagligt att spela in från radio på kassettband (ni minns väl kassettavgiften och diskussionen om privatkopiering) så är det helt okej att spara det som sänds från webbradiostationerna, så länge man gör det för privat bruk.

Det är nu vi teknikintresserade börjar se möjligheter. Varför nöja sig med att lyssna på en webbradiostation och spara de låtar man tycker om? Varför inte låta datorn lyssa på några hundra olika stationer och spara alla utsändningar och analysera när låtar börjar och slutar och sortera låtarna så att man kan ta bort det man är ointresserad av och behålla det intressanta?

Eller ännu bättre; varför inte starta en webbtjänst där vem som helst kan skaffa ett konto och där man sedan får klicka i vilka stationer man vill spela in ifrån och varifrån man sedan kan ladda hem kopior av det man spelat in för eget bruk? Det måste väl också vara lagligt? Det faktum att denna tjänst kan utnyttja det faktum att många personer spelar in samma sak och i och med det spara utrymme på servern borde väl knappast spela någon roll. Hur fungerar det då? Tja, gå in på Chilirec och börja spela in. Ett konto skapas automatiskt och vill man inte kunna använda det från en annan dator så behöver man inte ens ange något användarnamn.

Naturligtvis får man inte CD-kvalitet på ljudet eftersom det gått via webbradio. Och det händer också att man får med en sekund av stationens jingel i början eller slutet av låten. Men å andra sidan är det inga problem att samla på sig 50 000 kategoriserade låtar på ett dygn. Och man behöver inte ens vara uppkopplad under tiden.

Den intressanta frågan är väl vad skivindustrin ska göra åt detta? Varför inte lyssna på lite musik medan ni funderar på det.

Andra intressanta bloggar om: Chilirec, fildelning, immaterialrätt, mp3, musik, upphovsrätt, webbradio